Den ständiga rädslan…

…..för vad förtroendevalda i partiet kan hitta på. Sverigedemokraterna. De har i flera år tjatat om att i Sverige är det bara de som tar debatten om flyktingfrågan och alla andra tiger. (…not really based on a true story…) Denna världsbild lockar givetvis till sig sådana som tycker de absolut ska ut med sin sanning – kosta vad de kosta vill. Tystnaden ska hävas. Tänker de. Och de har ju internetuppkoppling. Så ut med foton på mordoffer. Helt virrigt. Och partiet får återigen rycka ut och hötta med fingret åt sin medlem.
Det är ju inte första gången medlemmar tagit Sverigedemokraternas “det är bara vi som vågar” på allvar. Tror de.
Under tiden får väl partiet centralt ha 24 timmars jour för att hålla koll på vad medlemmarna kan hitta på.

Och så tar bloggaren saken i egna händer. Och raderar det senaste årets blogginlägg. Så det fanns mer stollerier där.

En svidande örfil

Kajsa Althen levererar en svidande orfil mot Eric Slottners tankar om vad han ska pyssla med i stadsbyggnadsnamnden och Skonhetsradet.

För att klara av att vidareutveckla stadens arkitektoniska kvaliteter behöver man som politiker avstå från att lägga sig på den nivå där man börjar föreslå kupoler och spetsiga toppar i ställer för platta tak eller att förespråka buktande fasader i stället för släta. Stockholms enorma expansion de närmaste åren ställer helt andra frågor än utsmyckningar på dagordningen.”

Ord och inga visor. Lat andra tanka pa kupoler och utsmyckningar. Det kan de battre, menar Althen.
Och sa ar det. Politiker som ar valda for att forma samhallen – undanroja hinder – tanka langt framat ar i dilemmat att de samtidigt forsoker ordna med fler roster infor nasta val. Da galler det att gora utspel som vilken Linda Rosing (heter hon sa?) eller Big brother f d deltagare som helst. Da blir en kupol viktigare an samhallsplanering i stort.
Sa det galler att vaga tanka langt – och forklara for valjaren varfor andra kan kupolera battre och vaga ta pa sig sin politikerroll helt och hallet. Gor Slottner det sa kommer han att svara Althen att hon har helt ratt.

Slottner svarar. Med goddag yxskaft. Troendes att Althen vill att han ska planera miljonprogramsområden när hon skriver att politiker borde planera för framtid i stället för att peta i detaljer. Slottner hävdar att hans uppgift är att motverka det fula- som om hans omdöme skulle vara facit. Herremjnje vilket spektakel. En politiker som tror han är skönhetsexpert bara för att hans parti placerat honom i en kommunal nämnd.

Som ur den heliga skrift…

Innantillasning ar en dygd. Men inte i en tv-debatt dar det ska avgoras vem som ska bli Perus nasta president.

Keiko har ett manuskript, men inbland hojde hon huvudet. “Kom ihag att le” var mantrat.

Och sa raskt sankte hon huvudet igen.
Baste innantillasningen tog Ollanta hand om.

Till och med sa han laste samma papper tva ganger.

Castaneda fick vackas en gang.
-“Ar det min tur att fraga?” Medan han letade efter fragan hade hans 30 sekunder gatt – sa det blev ingen fraga.

Under tiden skickade damen framfor sms till Kuzcsunsky.

Sa vem vann debatten? Det diskuteras idag och alla ar overens om att deras kandidat vann, men att Ollanta laste for mycket innantill.

“Jag vet inte varför annars man skulle engagera sig”

Säger Styrelseordföranden i stiftelsen som tagit bort ordet “behövande” ur sina stadgar och börjat dela ut bostäder bland de föreningar som ingår i styrelsen. Varför skulle man engagera sig ideellt om man inte kan tillskansa sig någon vinst? Det är vad han grubblar över – i samma veva som han säger att styrelsen bara för som styrelserna innan har gjort. Ännu märkligare- att sätta sig som styrelseordförande u t a n att läsa stadgarna…..

Det är som om den avlidnes sista önskan var fel. Hon ville nog inte ha fattiga 60+ i bostaden. Egentligen. Tycks styrelsen tänka.

Till och med i Peru….

..finns förbud mot mobilanvändning och sms: ande under bilkörning. Det är som om svenska politiker drabbats av rädsla för förbud även om förbuden behövs. Det går en myt genom landet om att Sverige skulle vara nån sorts världsmästare på förbud, men det är ungefär som när folk i Peru säger att det peruanska köket är det bästa i världen – utan att ha prövat någon annan mat. Så stå upp politiker! Jämför med omvärlden och upptäck att Sverige hymlat länge nog.