Borde jag skaffa en blodtrycksmätare?

3D5D2757-4C95-4443-A097-F9CD89E72914.jpeg

Det började 2013. Första gången i en A380 – Johannesburg – Paris. Jag kliver in på planet, hivar upp handbagaget. Då närmar sig en flygvärdinna – ”Are you ok?” Jag tycker hon ser bekymrad ut. Förvisso har jag suttit 2 timmar i en lounge och druckit några glas vin. Men ser jag sjuk ut? Jag blir lite stött.

Och så hände det igår igen. Pursern – den pratgladaste nånsin – sätter sig på huk vid mitt säte. Och så kommer det – ”Are you ok?” Nu är klockan 0800 på morgonen och jag har inte druckit några glas vin.

Den gemensamma nämnaren är att bägge arbetar på Air France och kanske kanske har de egentligen drömt om att bli läkare? De ser varje passagerare som en potentiell patient så de kan hämta sin akutväska och börja pilla på en.

Men….. i går kväll när jag kastade mig undan ösregnet och in på en restaurang och möts av det polyglotta ”ça va? – Are you ok?” så förstår jag. Det är inga läkarwannabees – de är fråga om rak översättning. How are you?

Bak i tiden. Jag klev in i en kroatisk turistbyrå 1991 – ja då var den ju jugoslavisk.  Jag möttes med Što mogu pomoći?

Aha! En hälsning!  Jag svarade med samma mynt. Damen log rart. Tycke uppstod och vi hade hälsat på varandra. Så jag fortsatte med att hälsa lokalt vart jag än kom. Alla log vänligt.

Što mogu pomoći? 

Det lät både vackert och väluppfostrat.

Tills den sista kvällen på Unijes enda restaurang.

AC16CE30-4E73-4B0B-B23F-3E1B85C7FC2AJag var på väg till Mali Losinj med båt från Rijeka. Jag klev av på fel ö. Unije. Kväll. Båten gick. Jag var ensam turist. Inget hotell. Nästa båt skulle gå om en vecka. Militärförläggning på ön. Inga turister välkomna. Skrämde hon mig med. Den onda Zlata – serbiskan som var gift med pensionerade Arthur – en snäll krumryggad tysk. De tog hand om mig. Jag fick hyra ett rum.

De log när jag på morgonen dundrade nerför trappan och sade Što mogu pomoći? 

Nothing – svarade Arthur – the breakfast is ready. Och där borde jag ha anat att jag var ute på hal is. Men man byter inte ut ett vinnande lag.

Ön var öde. Det var jag och getter och på väg tillbaka från Arthur och Zlata efter kvällsmiddag på öns enda restaurang dödade jag massor av grodor. De låg överallt på vägen. Och finns det grodor så finns det ….. ormar. Arthurs och Zlatans toalett var ett utedass. En toalettstol av den vanliga porslinsarten men i ett bås med cementgolv och ett hål från stolen rakt ner …. i klippan. Högt fall.

Men en morgon satt jag med benen rakt ut i luften. Byxorna nere. Fötterna på cementplattan. Tittar ner på golvet och golvet rör sig. En orm ringlad runt toalettstolsbasen. Upp med benen!!! Arthur!!!!! Help!!! En kvastsvingande Arthur dyker upp. Zlata skrattar. Jag förnedrad.

Segelbåt. Den österrikiska familjen dyker upp. Sällskap! De har en dotter som ser ut som Carole Bouquets lillasyster – ja i alla fall när hon var med i Bondfilmen.

CE6D38D1-7790-4CAC-843A-7A18F9D4763D.png

Hon petar med sina fötter på mina under middagsbordet. Vi har avskedsmiddag. Avslutar med pannkakor med chokladsås och sedan ska österrikarna segla vidare.

(Jag låter bli att skriva om när de tog med mig i segelbåten till en nudiststrand)

Morgonen efter kommer Zlata uppdundrande uppför trappan. Your friends are gone! Ýou are all alone now!!”

Hon ler glatt. Skadeglatt.

Men så kommer båten – som ska ta mig vidare. Efter en vecka av Što mogu pomoći? Och Zlata.

Sista kvällen är det avskedsmiddag. En makaronigryta på den enda restaurangen. Ägaren sätter sig ner.

Han säger att Zlata egentligen är snäll. Men hon har tagit på sig att låtsas vara elak. Hon spelar sin roll bra.

Men sedan kommer det. You are the first swede i have met. It was nice meeting you. But i wonder – why do you say Što mogu pomoći? every time you enter the restaurant? Its strange…

-Do I pronounce it wrong?

-No… its just wrong. 

-Isn’t it the correct way to greet?

-Its not a greeting…. it means How can i help?

På väg till Paris. Igen. För att fira livet.

44B8ADDA-C207-4F0E-A0AB-3CEFC3808EF5.jpeg5 dagar och nätter i Paris väntar. Varför alltid Paris?

Jo – staden tar aldrig slut. Denna gång ska jag för andra gången – första gången var 2002 – bo på  nedre delen av Seine. 100 meter från den stora matbutiken. 150 meter från restaurangen  Les Botanistes.  10 meter från Luxembourg-parken.

Men det ska regna i Paris.

Air France har börjat flyga direkt. Och det är bra.  Mat, vin, säten och filmer är mycket bättre än Kenya Airways. Äggröra med tryffel och hummer till frukost. Eller de sade att det var brunch för då kan man ta ett glas vin till maten. Det kan man inte göra till frukost. Säger de. Jag håller med.

Men ….. i natt drömde jag om att en flåsande massmördare följde mina steg. Han var känd för att stampa ihjäl barn. Jag blev visad blodfläckar kvarlämnade efter hans offer. Eller fläckar? Mera pölar. Jag visste vem han var men han var hela tiden några steg bakom mig.

Det är inte en parisförberedelsedröm.

Det är mer fråga om att det  på torsdag den 31a  är 2 år sedan kidnappningen. Inga mardrömmar utom för ett år sen. Och nu efter 2 år. Men på 2-årsdagen firar jag livet. Inte skräcken. Inte döden. Inte blodpölarna.

Men jag är på behörigt avstånd. För ett år sedan i Casablanca. Nu i Paris.

Mardrömmar dröms bäst med distans.

||||||||||||||

1. Paris ja. Min första parisvistelse var ett byte av järnvägsstationer. Jag skulle från Lissabon till Malmö. Jag hade rest i två dygn. Min blöta handduk i ryggsäcken började lukta oroväckande illa. Jag hade slut på pengar. Vindruvor och vitt bröd var vad jag hade ätit de två senaste dagarna. Jag hade lutat mig ut från tågfönstret och fått sot i ögonbrynen. Jag såg märklig ut.

Tunnelbana mellan järnvägsstationer. Luktande jag. Illaluktande jag. Jag minns en tennisspelare som höll sig för näsan.

2. Andra gången i Paris var jag på ett möte på UNESCO som jag inte förstod nånting av. Men en amerikanska tyckte vi skulle gå till ett autentiskt ställe dit inga turister hittar.

Det var bara turister där.

Men Rodinmuseet! Fast fru Camille Claudel var bättre än maken. Är.

3. Tredje gången i Paris gick mitt sällskap 5 meter framför mig hela tiden. Det fick mig att avsky Paris. Ett tag.

4. Fjärde gången i Paris var hela turisteriet med grodlår och ”jag framför Eiffeltornet och jag framför Triumfbågen och hela det där köret utan att ta av sig solglasögonen”. Det fick mig att längta efter att åka till Paris ensam.

5. Femte gången i Paris. Delat rum med ”mamma” utan toalettdörr. Men detvar roligt. Förutom toabestyren.

6. Sjätte gången i Paris hamnade jag i förorterna och förvånade mig själv. Lite.

7. Sjunde gången i Paris högtravade jag vid Operahuset. Och minns inte riktigt vad jag gjorde.

8. Åttonde gången i Paris såg jag en Pro-marihuana demonstration och bestämde mig för att aldrig mer bo vid Place Republique.

9. Nionde gången i Paris höll jag på att stekas i hjäl i ett hotellrum. Det var varmt. Kvavt. Ingen luft. Men en tapet med änglar i taket.

10. Tionde gången i Paris log jag hela tiden. Utom på en snorkig restaurang.  Jag fyllde 60 år och blev mogen.

Nu är det gång nr 11.

Vatten

82F48C18-EDA4-4FF0-9D6E-A1014AD08BF5.png

Markera att du är i säkerhet” uppmanar Facebook. Jo, jag är det men inte de 76 som har dött och de 250 000 som tvingats lämna sina hem. Det har regnat i fyra veckor och det ska regna resten av veckan.

Nairobi känner av det hela. Vatten som inte rinner undan. Flodbäddar som det byggts vägar och hus på. Ingenstans för vattnet att rinna. Bara vara. Stilla på fläcken.

D7EEE7C5-D479-432E-87D9-7402A0BD327B.png

Dräneringsdiken fyllda med plast och sockerrörsrester. Vatten som stannar. Trafiken mullrar på tomgång och plaskar på försök ner i vattnet. En del kommer genom. Andra stannar. Med vattnet.

Men det är ett smärre problem jämfört med de som bor vid de större floderna på slättmarken. Floder som svämmar över sina breddar och drar med sig allt vad de kan. I Tsavo nationalpark har ett flertal turist-lodges svepts iväg. I Masaii Mara har det varit blött.

82A6E668-B6A7-4F2B-9488-952D056B3B6DSyndaflod? Nej. Det s k Long rains – mars och april som varit intensiva men där marken inte är förberedd för vattnet. Dåliga dräneringsdiken. Ont om träd som binder fast marken så de spolas iväg med vattnet och kommer som lerväggar rasandes på sin väg mot havet.

Nature meeting man and man is not prepared.