Nästan självständig

IMG_2765När jag lämnar kontoret frågar jag ;- “Vad är det jag ska fira i morgon? Är det självständighet – men den firas väl i December?”

Jag får inget riktigt svar. Lite skratt. Madaraka Day 1 juni. Helgdag. I Kenya.

Jo –  självstyre är vad som firas idag. Och självständighet 12 December. Kenya blev republik 12 december 1963 men självstyre från britterna kom först 6 månader senare – 1 juni 1964.

Då vet jag vad jag fira idag. Självstyre.

Grattis Kenya.

Under tiden väntar Sverige på SCBs stora väljarundersökning. Hur går det för moderaterna? Men Novus undersökning idag som handlar om vilka partier som borde sitta i regering –  C och M med 47% vardera. Men 27% tycker att SD borde sitta i en regering. Det är väl de 18% som vill rösta på SD om det vore val och så en del moderater. Men ändå – alltså var fjärde svensk tycker att SD borde vara med och regera. Så långt har normaliseringen av det partiet gått. “Ett parti som alla andra” – knappast.

^^^^^^^

Tillägg; Kinberg Batra blir kvar. 18.1% i SCB mätningen. Björklund haltar mer i sin position. Knappast så han kan vara lugn med sitt självstyre. Och MP 4,5% – mitt råd; peta Fridolin och stärk Lövins position.

Ska jag skratta eller gråta åt Sverigedemokraterna?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/340/20573977/files/2014/12/img_2616.jpg
Läser DNs intervju med Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna.
Först fnissar jag. Sedan inser jag ju att karln inte skojar utan säger på fullt allvar att Decemberöverenskommelsen har gett för mycket makt åt en minoritet.
Läs det en gång till – f ö r m y c k e t m a k t å t e n m i n o r i t e t…
Säger den vikarierande partiledaren för ett parti med knappt 13% av rösterna i Riksdagen – ett parti som kräver att man ska förhandla med dem annars kommer de att rösta emot alla budgetar.
Står inte det hotet för ett krav på m e r m a k t å t e n m i n o r i t e t ?

Så jag skrattar inte,
Jag gråter inte.
Jag bara förundras hur folk går på den här märkliga “logiken”.
Och det är där jag blir övertygad om att Sverigedemokrati är inte politik – det är en tro. Bara troende kan så öppet blunda för det som sker runt en och blint rapa upp vad partiet matar ut.

D i k t a t u r — säger de. För de där 6 partierna har ju bestämt hur riksdagen ska fungera.
Ja – självklart. De har 81%s stöd bakom sig. Alltså är det demokrati och inte diktatur.

Jamen – invänder sverigedemokraterna – de 6 partiernas väljare hade ju inte gett mandat åt denna förhandling.
Nehej – så gav de sverigedemokratiska väljarna mandat åt partiet att rösta för att inte höja fattigpensioner eller a-kassa?
Plop liksom.

Massinvandring ylar de. 116 000 vandrade in 2013. Ja – bland dem drygt 50 000 svenskar.
Om jag flyttar till Sverige – är jag invandrare då?
Ja.

Säga vad jag vill om Jimmie Åkesson men han kunde i alla fall linda in orden och låta diplomatisk. Jag har svårt att se honom med bomberjacka på sig. Snarare en grön lodenrock med en liten liten tysk -svensk flagga på.
Men Björn Söder och Mattias Karlsson – man kan ta mannen ur bomberjackan men inte bomberjackan från mannen. Deras sätt att prata är bomberjackisk. Liksom spänna ögonen i en och sänkhöja rösten. Alltid med ett lätt flin i ena mungipan.

Så jag skrattar inte.
Jag gråter inte.
Jag mer förundras över behovet av enkla religioner.

Jag tror att jag känner endast en Sverigedemokrat

Tror jag. Jag vet inte. Men jag minns henne.

Väldigt väl. Fast det är 28 år sedan.
Långt innan Sverigedemokraterna fanns.

Hon ringde.
-“Jag har bekymmer med min granne. Det är en invandrare. Det kommer oväsen från hans lägenhet in i min lägenhet.

Jag undersökte. Hon hade ingen invandrargranne.
-“Men det bor en tvärs över gatan! intygade hon.
Men oväsen från 40 meters håll?
-“Kom och hör själv! svarade hon.

Kaffebrödet var framdukat. Perkulatorn puttrade. Hon visade runt. Foton på barnbarn. En resväska vid lägenhetsdörren.

-“Ska du ut och resa?
-“Nähäpp! Den står där. Packad. Utifall jag skulle hamna på sjukhuset!
Hon var inte sjuk.
Men hon trivdes på sjukhuset.
Där var hon inte ensam.
Det var hon hemma.
Lyssnandes på oväsen som måste komma från en invandrare.
Som inte fanns.

Inte förvånad

Sverigedemokraterna ber sina medlemmar knipa käft om Utöya och den norske högerextreme terroristen. Terroristen som skrev saker och ting på nätet som sverigedemokrater skriver utan att tveka. Skillnaden är att terroristen också ägnade sig åt terror. De sverigedemokratiska orden är den terror de åstadkommer. Flitigt framåt ända över sina tangentbord, letandes artiklar som de kan kommentera med sina upprepade fraser.
Och så kommer uppmaningen – knip käft!
Hur ska en vars vardag består av att muttra mantran helt plötsligt sluta göra det?

Ett förslag till SD- öppna ett intranät för medlemmarna – så kan de muttra invärtes och känna sig nöjda med det.

Hur kan man vara olika när man är lika?

Sverigedemokraterna ska nog vara tysta nu, ges i råd av statsvetare. Ändå bubblar de upp här och där. De som inte kan låta bli att babbla om det som de kallar för det förändrade samhället som leder fram till knäppgökar tar till våld. Det är ungefär lika smart som att säga att AFA tar till våld för att sverigedemokrater finns. Terroristens idéer om vad han vill motverka skiljer sig inte mycket från vad sverigedemokrater försöker motverka. Det är medlen som skiljer sig åt. Sverigedemokrater vill förändra samhället främst via parlamentarisk väg. Ingen anklagar dem för samröre med terroristens våldstankar. Men åsiktsmässigt är partiet lika förvirrat i sitt försök till logiskt tänkande och drar sig inte för att medvetet feltolka statistik. Så vad händer nu? De som lockas till SD för att “nån måste säga till ordentligt” får nu slicka sina sår och söka sig vidare. De som proteströstade på Sd kommer att ta sig en funderare. Resten kommer nog bara att vara tysta. Ett tag.

En ensam dåre i en trupp av påhejare

När högerextrema gör sig skyldiga till terror – så tenderar de att beskrivas som störda individer. Skytten i Malmö. Lasermannen. Una-bombaren. När enskilda islamister gör sig skyldiga till terrordåd, så kallas de “organiserade”. Den organiseringen består av samma sorts organisering som de högerextrema finns i. Ett nätverk av stödjande utropare, varnande på olika nätsajter för de faror de ser och som skrämmer dem och de människor de hatar.
Så långt finns likheten. En bit på väg. Men sedan tar det stopp. Malandet om den islamistiska organiserade terrorn fortsätter medan den högerextreme sakta glider in i rollen “den ensamme tyste dåren”.
Men omgivningen? Stödtrupperna? Medhatarna? Ska de ta in något av detta vansinniga mördande i sina reflektioner? Eller är det hata as usual som gäller? När ska hatarkommentatörerna börja inse att de kan elda på en enskild dåre med sitt stöd till myter om “frågor som inte får diskuteras” (när invandring i verkligheten är en av de mest diskuterade frågorna….)
För när alla muslimer görs skyldiga till en individs enskilda handlingar – är det inte läge för de som använder sig av denna tanke, att då faktiskt ta på sig ansvar för skotten på Utöya?
Dagen efter skriver Anna Lena Lodenius om hur man ska hitta de ensamma farliga männen i skaran av de som tycker sig ha sanningen om vad Sverige eller Norge behöver. Skaran som ser en våldtäkt som begås av en svensk som en fyllegrej – och en som begås av en invandrare som en kulturellt betingad livsstil. Skaran som säger att antalet våldtäkter i Sverige är näst högst i världen efter Lesotho- utan att på nåt sätt bry sig om hur statistiken är formad. Skaran som säger att man inre får diskutera invandring i Sverige – när de befinner sig mitt i debatten om densamma.
Jo, skaran har ett ansvar. Det borde i skaran finnas varningssignaler som ljuder när en knäppgök börjar planera. Eller så märks det helt enkelt inte. I mörkret är alla skugggor grå.

Det finns de som påstår att ABB inte kan ha blivit påverkad av sin omgivning. Deras argument bemöts skickligt här.

Sverigedemokratiskt självmål

Regeringen tillsätter en utredning som ska ge förslag till hur man ska motverka rasism. Sverigedemokraterna upprörs – det blir ju en kampanj mot dem!
Ja – en kampanj mot rasism – och Sverigedemokraterna tar åt sig. Nån sorts sjukdomsinsikt finns alltså hos patienten, även om Jimmie Åkesson menar att det hela inte handlar om rasism utan motsättningar mellan grupper. Allt orsakat av felaktig politik. (oå svenska – om det inte fanns invandrare så fanns ingen att hata)
Men Jimmies svartvita bildhantering fortsätter. “Motsättning mellan grupper”. Vi och dom. Dom tar från oss. Och karln påstår att partiet inte är rasistiskt.

Politik på beställning – hör av er så röstar vi!

Enligt SD:s ekonomisk-politiske talesperson Johnny Skalin så är det ”en öppen fråga” huruvida SD kommer att stödja ett förslag på ett femte jobbskatteavdrag eller inte. Det avgörs av vilket inflytande partiet får när det gäller satsningar på välfärd och arbetsmarknadspolitik.”

Alltsa – pa ren svenska= SD har ingen egentlig asikt utan valjer asikt forst nar de vet om nagon tanker lyssna. Nastan som en kontaktannons.

Men om man sedan granskar Sverigedemokraternas varbudgetmotion – sa ser man asikter. Sa varfor latsas Skalin om att man kan tanka sig valja asikt beroende pa vem som kanner sig lockad?

Till och med Peru fixar detta!

Sverige framstår som ett u-land vad gäller redovisning av gåvor till de politiska partierna. Det finns en naivitet i Sverige om att detta skulle handla om att skydda valhemligheten – en givare ska få vara anonym för att slippa avslöja vem han/hon röstar på. Men så enkelt är det inte – hur ska man kunna granska vilka gentjänster givaren får i gengäld om man inte kan jämföra politiska beslut som gynnar givare med eventuella bidrag från denne?
Nehej…. Sånt händer väl inte i Sverige? Hur vet vi det om vi inte får granska det hela?

I Peru – mycket mer utvecklat – ska alla kampanjbidrag redovisas öppet. Visst går det då att narras men det går i alla fall att granska ett partis redovisning med givarens redovisning och se om det är samma summor.

Svd kommenterar detta på ledarsidan. En märklig blandning av hyllning först förcden nya öppenheten , sedan en attack på de som krävt öppenhet och sedan knytandes K-G Bergström till en s-kampanj och slutligen burra till det om att fackföreningarna stödjer s fast medlemmarna ine vill det. Alltså fackföreningarnas stöd går att granska, ifrågasätta på medlemsmöten, protestera mot genom att rösta på andra represetanter etc.. Men hemliga bidrag går ju inte ens att granska – än mindre påverka.

Kastade ägg gav inget lyft

Offerleken som Sverigedemokraterna gav sig in för 2 helger sedan gav inget lyft. Tredje mätningen i rad hos TV4/Novus där SD tappar mark. Så vad ska de nu hitta på för att öka i popularitet? Inre stridigheter i partiet där gräsrötterna protesterar mot tillstyrd toppstyre och ledarnas höga löner. Ett riksdagsarbete där man gick in för att vara oppositionell vågmästare som ställer krav – och så blev man ett parti som i 9 fall av 10 röstar med regeringen. Enskilda medlemmar som tror att “säga sanning”= skriva rasistiska inlägg.
Så hur ska de reda ut detta?
Jag tror inte de kan. “Tjusningen” för partiet bestod i att de var opposition utanför etablissemanget. Nu är de en del av etablissemanget, förtjusta i riksdagsarvoden, näpsandes gräsrötter, likriktandes bloggandet.

Vår Jimmy är så fin i kostym” har blivit “kostymen ser lite väl dyr ut“.