Month: September 2020

Och här kom hösten ….

/ Hans Lind / Leave a comment
Veckans bästa nyhetsreportage – SVT Rapport

Skulle behöva sätta mig på en höbal mitt bland kroppsvarma stora grisar. Jag fryser. Det regnar utan ett slut. Det ven stormvindar på taket i natt. Assistenten är varm- men han kramas bara när han vill. Vill jag så går han iväg.

Det är ett förrädiskt regn. Det droppar lite lätt. Ok- vi skippar paraply och regnrock. 57 meter in på vandring med assistenten så kommer störtskuren. För sent att vända om. Bara vandra vidare. Assistenten ruskar på sig. Jag blinkar förtvivlat med kontaktlinserna halkandes runt.

På torsdag upphör masktvånget. Utomhus. Trots ökande antal smittade. Det är barnen. Barnen som smittas. 10-20 åringar är den mest smittade gruppen just nu. Skolorna har öppnat.

På torsdag tänker jag börja arbeta från kontoret igen. Det ska regna på torsdag. Det ska regna hela veckan. Tänkte jag. Planerade jag. Men sedan kom procenten. Jädrar vad dom rusar iväg. Så jag får fundera om jag ska ge mig ut i tunnelbaneriet.

På torsdag återvänder jag till 0800-1700 livet. Uppdraget för Colombia tar slut. Det har varit ett bra uppdrag men livet har stått still. Knappt en ledig kväll, p g a tidsskillnaden. Vaknar varje morgon med inboxen full. Somnar varje kväll med obesvarade e-mail. Nog nu. Tillbaka till vardagslunken. Men oj vad mycket lärande det har varit de senaste 4 månaderna. Men nej – jag trivs bäst i slutna landskap. Min tid som chef är förbi. Att leda andra får vara historia. Det sliter. Särskilt när jag ska vara chef för människor som jag aldrig träffat. Det är som att jonglera bowlingklot.

Tar ett nytt kliv istället. Styrelseplats i ett nätverk där alla vill väl men där den enskildes väl har gått före allas väl. Det blev en spännande omröstning. Dagen före omröstningen ringdes det – ”du ska inte rösta på den eller den!” Jag som tänkte rösta på folk. Inte mot folk. Min rösttanke handlade om – vem skulle jag anlita som hundvakt åt assistenten. Och det blev nog rätt bra. Rösterna var hemliga men man kunde se hur rösterna hade lagts – men inte av vem. Gapade häpet när jag såg att – fast man fick rösta på två – så hade mina motkandidater röster som bara var på dem – inte på någon annan. Min röstoskuld försvann. Att bara rösta på sig själv för att se till att motkandidaterna blir motståndare och får minst en röst färre. Schlagerfestivalfasoner.

Övrigt;

Lyssnar på Söndagsintervjun. Johan Croneman nu. Mona Sahlin förra helgen. Natt och dag. Croneman som öppnar upp sig. Sahlin som stänger in sig. Croneman som gräver inåt. Sahlin som bygger murar. Croneman vinner. Känslan är att Sahlin ställer upp på intervjun för att boken ska ges ut veckan efter. Cronemans bok släpps också – men han älskar intervjun. Generös och öppen. Det är ett samtal jag hör. Intervjun med Sahlin var ett förhör.

Och slutligen. Casa de Papel. Inte visste jag att det var den näst mest tittade serien i Netflix historia. Men efter avslutade 4 årgångar så förstår jag det. Undrar hur mycket den serien har påverkat synen på spanska myndigheter och förtroendet gentemot dem? Och ser denna nyhet och funderar om det är en Papieren Huis på gång i Belgien?

Det är ovanligt tyst idag ……

/ Hans Lind / Leave a comment

Det är den bilfria dagen. Från 0930 till 1900 är bilkörning förbjuden i Bryssel. Men trafiken är farligare än någonsin. Cyklar från alla håll. Rullskridskor. Skateboards. Sparkcyklar. Det brummar inte. Det viner.

På morgonvandringen med assistenten ser vi 3 bilister bli bötfällda. De ser förvånade ut. Så där skrikigt förvånade. Ingen har sagt nåt. Säger de. Med armar, axlar och ögonbryn.

På lunchvandringen ser vi en stor folkskara. Eller två stora folkskaror. Vi vet att den andra skaran får köa för påsar med kokt ägg, vattenflaska, bröd, yoghurt och en plastlåda med ris och kyckling. Vi har sett äggskalen, plastlådorna, yoghurtburkarna. Tömda. På kajkanten.

Nu är den första skaran där. Rena t-shirtar med ”Clean the Canal” på. Jag trodde kampanjen skulle handla om att rensa vattnet i den smutsiga kanalen. Men inte – det är kajkantsrensning. Den andra skaran – migranter är de som sitter stilla och väntar. Väntar. Det finns en annan grupp migranter – de som står vid Yser-korsningen och väntar på dagarbete. De står där och väntar på bilar som ska plocka upp dem. De står där även idag. Idag när det inte rullar några bilar. Inga alls. Ändå står de där. Väntandes på några euro för tillfälligt arbete.

Clean-the-Canalarna är ivriga. Fulla av liv. De går runt med pinnar försedda med tång – 1 meter från äggskalen och Yoghurtburkarna – och fyller sina sopsäckar. En man blir så ivrig så han till och med lägger sopor i en kvinnas sopsäck. Han gör det med sån iver att fylla hennes säck så det känns erotiskt. Förföriskt. Penetrativt.

********

I övrigt har jag sniffat på apelsiner, svartpeppar, tomater och citroner. I torsdags började det klia i halsen. I fredags hostade jag lungorna ur plats. I lördags kom febern. I dag är febern och hostan borta. Hela tiden har luktsinnet varit intakt. Det halsonda är borta. Jag skyller på onsdagskvällens takterassittande. Det var kallt. Men det var ju 30 grader på dagen så då borde kvällen också vara ljum. När jag huttrande kom ner i bostaden så såg jag temperaturen – 10 grader. Ingen corona här inte. Hoppas jag. Men vanvård av hals på kallt tak.

Under tiden på partihögkvarteret

/ Hans Lind / Leave a comment
Gå i fängelse utan att passera gå – men i utlandet

-“Såg du rapporten om partiers synlighet i media under Corona?“

-“Ja. Dystert. Bara Socialdemokraterna och moderaterna ökar i synlighet. Vi har försvunnit. Vi måste kliva fram!”

-“Äldrevården? Misslyckandet där? De gamla dör? Regeringen mördar de gamla?“

-“Absolut inte. Det faller tillbaka på oss. Vi är ansvariga för äldrevård i så många kommuner!”

–“Är vi?“

-“Brainstorma! Vad pratar folk om vid fikaborden?“

-“Kaffebröd?“

-“Skärp dig. Det måste vara nåt om invandrare. Det ger rubriker. Det ger oss synlighet.”

-” Jag tänker. Ensamkommnde afganer. Dödspatrullen som dömts till straff i Danmark….”

-“Du är något på spåren. Afghanistan. Somalia. Nåt om att skickas tillbaka dit. Och så nåt om att de är farliga.”

-“Ja – svenska fängelser är överfyllda av utlänningar. Säkert 90% av alla fångar.”

-“Nja, nu är det knappt 30% som är utländska medborgare….”

-“Va fan säger du?”

-” Ok – de måste skickas tillbaka till Somalia och Afghanistan.”

-” Men de flesta utländska medborgare i svenska fängelser är från Norge och Finland..?“

-“Tyst med dig. Ingen är rädd för norrmän! Vi kör med dom som folk är rädda för. Ensamkommande barn och somalier!”

-“Är de verkligen farliga?”

-“Vi låtsas det!” Vi kör med”Svenska fängelser är överfyllda – fångar måste skickas till fängelser i sina hemländer! Och vi betalar det med biståndspengar!“

-“Men det finns ju redan avtal med flera stater om fängelsestraff som ska avtjänas i hemlandet?“

-“Tyst med dig! Det är inget som folk behöver veta!“

-“Men hur gör vi med mjukisarna i partiet? De som värnar biståndet och har de där affischerna med 2 bröd och 5 fiskar?”

-“Du har fel! Det är 5 bröd och 2 fiskar. Och förmodligen var det 2 valfiskar och 5 såna där Tårtgeneralslimpor… Mjukisarna fixar vi – Vi ser till att hemska fängelser i hemska länder blir lite bättre men bara lite bättre…. Kanske kan vi samarbeta med det svenska möbelföretaget?”

-“Men de finns inte i Afghanistan och Somalia?”

-“Då får det bli gamla containrar som används för att byggas om till fängelser! Ring TT!“

********

Efter några timmar….

-“Sablar. Biståndsministern gapskrattar….. Folk flinar åt oss. Vad ska vi göra?”

–“Skicka fram en mjukis som får försvara vårt förslag. Men ehhh har du sett så mycket uppmärksamhet vi har fått? Nu jädrar ligger vi bra till i näste mediamätning. Vi har lyckats!”

-“Men vad ska mjukisen säga?“

-“Att ministern har fel. Att redan idag bygger Sverige fängelser med biståndspengar! I Kenya!“

-“Men vi ska väl inte utvisa kenyaner? Och det biståndet handlar inte om att bygga fängelser utan att utbilda fängelsepersonal i mänskliga rättigheter och söka få KenyaPrisonServices att anpassa fängelserna till internationell standard?“

-“Detaljer. Detaljer. Vi bygger fängelser i Kenya. Redan. Alltså kan vi bygga i Afghanistan också. Och klaner finns i Somalia. Och Afghanistan. Så det är säkert där de 40 klanerna kommer ifrån. Punkt. Slut!”

******

Självklart är detta en fiktion. Så gick det inte till i verkligheten. Ingen ställde kritiska frågor. Allt för procenten. Alltid.

Utanför murarna

/ Hans Lind / Leave a comment

Idag kom den. Biljetten. Gåvan från staten. En gratisresa varje månad ett halvår framåt. Upptäck Belgien! Utforska ditt eget land. Börja den 5e oktober.

Resan måste dock ske efter 0900 vardagar eller under helgerna. Och detta är ju bra. 2005 -2006 bodde jag i Belgien under 17 månader. Denna gång har jag bott här i 17 månader igen. Så för varje dag som går slår jag mitt belgiska rekord. Men vad har jag besökt förutom de Brysselianska gatorna? Några timmer i Brügge 2006. Ett dygn i Leuven 2019. Ett dygn i Lederkirke 2005. That’s it. Min belgiska erfarenhet. Allt annat är ett vitt fält. Men nu vill den belgiska staten att jag bättrar mig och gör en resa/månad mot allt utom flygplatsen Zaventem eller gränsstäderna. Gent. Liège (jamen … där bytte jag tåg 1979) Namur. Antwerpen. Utforska landet .Ja tack. Biljetten gäller till mars 2021 men enbart en t o r resa /månad är möjligt.

Tacksam.

Utanför Bryssels murar.

I övrigt;

  1. Ebba Busch vet mycket väl att hennes senaste förslag om att använda biståndspengar till att bygga fängelser i Afghanistan och Somalia inte är genomförbart. Men det är ju inte konkreta möjliga förslag till förbättrat liv hon presenterar, utan konkreta möjliga förslag till några fler promille i nästa opinionsmätning. Och varför inte bygga fängelser i Norge och Finland? Det är ju dessa två länder som har flest antal medborgare i svenska fängelser. Och så intervjuas KD i StudioEtt och svarar inte det minsta på frågorna. Redan idag ska ju utländska medborgare avtjäna sina straff i hemlandet – men de flesta straff är så korta så man hinner inte effektuera det – säger Kriminalvården (som därmed slår igen den uppsparkade öppna dörren som KD ramlat in i). KD ”Fängelserna i länder dit det inte går att utvisa ska förbättras” – men ehh.. om det inte går att utvisa så varför förbättra fängelser?
  2. Debatten om importerade kriminella klaner. Jag som är gammal minns MCgängen. Gör ingen annan det? Har de pensionerat sig? Eller är de eliminerade? Helt plötsligt är kriminalitet =.invandring liksom det enda som ryms i debatten.
  3. Sveriges låga nysmitt-siffror. Oj vilken besvikelse det måste vara för alla som sågar den svenska Covid-19 taktiken. 22 forskare och deras svans. Här är det mask på. Sägs det. Under gårdagskvällens vandring med assistenten räknade vi till 54 maskfria människor. Detta på 20 minuter. Så balansen – tänk själv – skydda andra (Sverige) och lyd order (Belgien) leder till en mer ökad smittspridning i Belgien jämfört med Sverige trots en stängning från 12 mars till 10 juni. Här i Belgien.

Sociopater

/ Hans Lind / Leave a comment
Assistenten på bilden har inget med rubriken att göra – förutom när han ser en duva.

2,4 km vandring till kontoret. Assistenten följer med. Det är uppförsbacke. Vi iakttar. Vi sniffar. De masklösa är många. Och det är inte med skammens rodnad som ansiktena är bara. Det är med rak rygg och det-här-gäller-inte-mig min. Stolt vandring med tveksamt innehåll.

Det är alltså masktvång i Bryssel. Säkert i 2 veckor till. Siffrorna går ner. Sakta. Och det här med maskfrihet får en bild när den brasilianska studien beskrivs . Använder du mask? Gör ett personlighetstest! Och de avmaskade visade sig ha narcissistiska, sociopatiska drag. Och jo – i diskussionstrådarna i Life in Belgium på Facebook är maskmotståndarnas profiler baröverkroppade och muskelspända. Framför spegeln liv. Jag först och jag sen. Varför skulle regler gälla mig?

Jag gillar inte masken. Det blir varmt. Jag blir svettig på överläppen. Det kliar. Men det är ett måste och jag klarar det. Om den fungerar som skydd det vette fasen men det känns som ett bidrag till det gemensamma motståndet.

Kontoret. Armbågshälsningar. Avstånd. Assistenten sniffar runt. Kör upp nosen på olämpliga ställen på kollegorna. Alert. Nytt område. Nytt fält. Första besöket.

Under vandringen till kontoret på de tidigare välbekanta gatorna kommer fenomenet fram. Det som varit borta i flera månader.

Praktikantbredd.

De är tillbaka. De internationella unga. De som går i bredd beredda att ta över världen i morgon eller i övermorgon. Assistenten agerar bowlingklot och kör rakt igenom praktikanthögarna. De faller inte men deras världsövertagande får sig ett hack.

Senare ska vi vandra tillbaka till de tre eftermiddags- o kvällsmötena. Vi ska fälla några breddgående praktikanter på vägen. Löfte.