Nu kan jag sluta tänka på Pär Zetterberg….

….. när jag tänker på Anderlecht.

Fast de senaste åren har jag också tänkt på skjutningar och droghandel och slikt så det har varit bäst att undvika Anderlecht.

Det borde jag inte ha gjort. Förstår jag nu efter en halvdag i Anderlecht.

Men tillbaka till Pär Zetterberg. Årets spelare i Belgien tre gånger. Otur med svenska landslaget. Men en storhet i Anderlecht. Nu är han tillbaka i Falkenberg.

Det är honom jag tänkt på när jag tänkt på Anderlecht. De få gånger jag tänkt på Anderlecht.

Nu är det Erasmus som lockar. Filosofen som gjorde sånt intryck på huset där han bodde i 5 månader (!) så det 500 år senare kallas ”Erasmus-huset”. Men han skrev ett brev till Thomas More när han bodde där.

Golven knarrar. Trappan till övre våningen är sned. Insjunken. Sjösjuka vid uppstigelsen. Mer sjösjuka vid nedkomsten.

Men trädgården. Oas.

Sätter mig en stund och filosoferar. Det går inte. Två trädgårdsarbetare skriker som om de vore Simona Mohamsson i en partiledardebatt. Men de bon-jourar glatt.

Nästa. Mat. Väljer en restaurang som är långt borta hemifrån. ”Staden Brugge” heter den. Brugge ligger inte i Anderlecht – men det är väl nån som har rötter i Brugge. Stabilt rejält proteinrikt och gediget.

Sedan blir jag religiös. St Guidon kyrkan. Helgonet Guidon som var städare i kyrkan och det mesta han tjänade gav han till andra fattiga och så blev han köpman och kunde skänka lite mer och så sjönk hans fraktbåt och han trodde det var straff för girighet så han drog till Jerusalem. Två gånger. Dog i dysenteri men fick både en kyrka och en tunnelbanestation döpt efter sig.

Det är sprickor i taket. Kyrkan behöver restaurering.

Det behövs inte på nästa mål. Beginer-gården i Anderlecht. Den är nyrestaurerad och ska bli ett museum som ska skildra livet för beginerna = kvinnor som levde gemensamt utan familjer i närheten av en kyrka men utan att ge kyrkliga löften. Självständiga damer. Kyrkan var lite skeptiskt inställd till dem. Självständiga kvinnor? Vafalls?

I Anderlecht var de bara 8 stycken damer. Pytte-beginergård. Minst i Belgien. Men i Leuven däremot – där var det 1200 damer. Maktfaktor.

Nästa sommar. Kanske. Då blir det ett museum om beginernas vardagsliv. Det är samma guide här som på Erasmus -museet. Eller en tvilling.

Jag ser en bar. Befolkad av Apple laptops och gröna anoraker. Anderlechts avantgarde möter hippie-chic.

En till oas.

Anderlecht har oaser.

Och skjutningar.

Men inte idag.

Det blev inte många steg.

Det blev inte utsvävande middagar och museibesök.

Det blev 3 vändor till Waitrose. Mat.

Det blev en hel årgång av Masterchef UK.

Det blev en irländsk serie – Paula – som slutade med en hämnd som gav mig mardrömmar.

Det blev en brittisk serie – Thirteen – med uruselt skådespelari.

Det blev Shallow där Blake Lively slogs mot en mordisk jättehaj.

Ja – helt enkelt en ålderdomshemssemester som personlig assistent till Henry.

15 år. Blind och döv och fylld av utväxter. Men den lilla svansen viftar glatt när han hittar mig efter att ha gått i allt snävare cirklar sniffandes sig fram till mig.

En dag gick vi 200 meter. Till lokala kooperativa puben Railway Arms. Andra dagar ville en av oss bara gå 15 meter. Resterande dagar – inget alls.

Jag framför spisen eller TVn. Henry i behaglig sömn.

En del kvällar sjöng han sig till sömns. En sorts valsång. Nåt som borde fungera bra för meditation. Det fungerade för mig. Jag somnade.

Ingen fara att det inte blev många steg runt staden Saffron Walden. Det är tredje besöket här så jag har redan avverkat stadens alla hörn och skrymslen.

I natt kom Henrys familj hem efter sin New York-resa. De var tysta. Jag hörde dem smyga. Om en dryg timme åker jag mot London. Traditionen väntar. Champagneprovning på Searcys på St Pancras. Cocktailprovning på Eurostar-loungen. 2 timmar och sedan hemma.

Rösta i svenska valet på söndag. Mitt val är klart. Det blir det parti vars partiledare jag skulle lita på som hundvakt.

Alla ordmassor och talepunkter i alla debatter säger ingenting. När Kristersson säger ”Vi får saker gjorda!” – så innebär det att släppa in nyss-nazister till makten. Han skulle inte tveka att låta argsinta kamphundar kliva in utan koppel i hundparken.

När Mohamsson får frågor om åtgärder för klimatomställning – så försvarar hon halvskrikande låga bränslepriser. Hon skulle läsa i en katt-manual om hur man passar hundar.

Åkesson vet inget.

Busch skulle ljuga om jag frågar om hunden fått mat och promenader.

Dadgostar skulle utesluta alla hundar i hundparken som står upp för sin övertygelse.

Alltså de flesta val har jag röstat på vänsterpartiet. Men räddhågsenheten och anpassningen till Expressens ”avslöjanden” får mig att vända ryggen denna gång.

Andersson skulle kolla till höger och till vänster- mest till höger för att se vad de andra hundägarna gör.

Thand Ringqvist skulle sänka arvodet för alla andra hundvakter.

Allard skulle överrösta alla hundar med sitt gapande.

Återstår Lind. Kunnig. Sansad. Har förmågan att se framtiden bortom bensinpumpen.

End.

Audley End.