“Of men and war”…

IMG_1254Just det. Män och krig. På Armemuseum. (Jag tänkte att det skulle vara svalt därinne – det är det  inte) Museet är en dröm för vapenfetischister. Det är metall och gjutjärn och vassa svärd och spetsiga hillebarder. Och Charles de Gaulle.

IMG_1239 En hel källare med Charles lite här och var. Hållandes tal. Planterandes rosor.

Allas Kalle.

temporaryHologramKalle.

Och Napoleons grav.

IMG_1217Graven är omcirklad av vaktande statykvinnor. Och mysljus.

2. Det är 34 C i Paris. Inte ens museets tjocka väggar ger svalka. Och här finns inga dunkla vrår så Kate Atkinson kan inte ha fått inspiration. Inte här.

Besökarna går runt med Napoleon papphattar. Jag avstår.

3. Sedan blir jag förvirrad. En del av Frankrike var ockuperat av Tyskland under andra världskriget men resten var inte det. Påstår museet. Men Vichyregeringen var väl bundsförvanter med tyskarna? Eller? (Måste googla). Men det ser lite nationalistiskt hjärtligt nekande ut med en karta som visar att hela Frankrike inte var ockuperat. Men inte var Vichyregeringen som Asterix och hans gäng som aldrig gav upp?

4. Jag kan inte träna på min nya skälmska blick här. Alla bara dreglar över vapensamlingarna. Ute på gatan fungerar det inte heller. Alla – inklusive jag – kisar. Solen gassar. Inga ögon äro öppna.

5. Café Max. Burratina och rigatoni. Fransk restaurang. Italiensk mat. Den äldre mannen bredvid läser Le Republique och hummar. Om han hummar nöjt eller hummar missnöjt är omöjligt att veta. Men han slurpar nöjt i sig sina jordgubbar med vispgrädde. Han går ut  med en käpp som stöd. Jag vill också ha en käpp. Det ger respekt. Eller rädsla. Det finns ju de som höttar med sina käppar.

temporary6.  Zoe. Otuktad schweizisk schäfer.

-“Lie down! Lie down!!”

Zoe struntar i den amerikanska mattens förtvivlade order. Grymtar till och efter det att ordergivningen upphört sätter hon sig tillrätta och sedan lägger hon sig ner.

I en minut. Upp och skäller – jagar en pojke som går förbi, rycker matte med sig. Hon släpas över trottoaren. Restaurangstolen rasar. Mineralvattenflaskan ringlar runt på bordet, vinglar, lägger sig tillrätta. En stund och rasar sedan ner med en kvartersrungande krasch på trottoaren.

Upprördhet. Ja, alltså alla är upprörda- utom Zoe. Som äntligen lägger sig ner på trottoaren. Matte från USA – förövrigt klädd så hon matchar Zoe – ja, vi är ju bara ett kvarter från fisförnäma varuhuset Bon Marché – samlar ihop sig och försvinner snabbt. Zoe är glad för uppmärksamheten.

7. De paraderar förbi. Eller lufsar. De franska damerna paraderar. Hatt. Bara axlar.  Klapprande klappar. Liten nyfriserad hund. Viktig uppsyn. Fräscha. Nyondulerade. Precis som sina hundar.

Turisterna lufsar förbi med shorts som har ätits upp av stjärtskåran. De ser mest svettiga ut.

För övrigt vill jag verkligen rekommendera Lets Botanistes, 11 Bis Rue Chomel. Zoe lär inte återvända dit.

8. Skärmstirrarna är farligare än i Stockholm. Här går de med höga klackar. Vinglar. Långsamma. Går i sidled.

IMG_12539. Jag längtar efter en stad där jag kan snubbla nerför trapporna och äta frukost på en trottoarservering. Eller inte. Arman skulle ju bete sig som Zoe.

Mitt i storstaden finns storskogen

IMG_2109

Eller egentligen 2 storskogar som delas av på mitten av en gata. Karura Forest. 15 minuters bilkörning hemifrån. Sista 100 metrarna hoppar hunden av förtjusning i bilen. Han känner lukten av storskogen.

Det luktar eucalyptus. Det knastrar torra eucalyptusblad under våra fötter och tassar.

Stigar åt alla håll och kanter. Vi gick vilse en gång när hunden fick bestämma väg i varje korsning. Det gick inte så bra.

Hästar, cyklister, apor, fåglar. Och människor.

Utom den veckan när en hyena hade tagit sig in i skogen. Då var det folktomt.Karura_Forest_New_Map_130618_Pelican_12cm Och hundtomt.

De senaste veckorna har det varit vattentomt också. Men nu är de små lagunerna vattenfyllda igen efter regnen.

IMG_2345

Och så glimtar det till mitt i byråkratins irrgångar

Jag börjar med det goda.
I måndags skulle jag lämna in mitt pass till peruanska utrikesministeriet för att mitt arbetstillstånd skulle avslutas nu när jag lämnat Peru.
Och när jag väl skulle lämna passet så…. javisstja .. arbetstillståndet är ju i det andra passet i en resväska 15 kilometer och sådär 1 timmes trafik borta.
Men på en timme kom passet med en taxi.
Och två dagar senare ! har jag passet tillbaka. Processen avklarad!
Hurra!

Allt annat har varit vilse i byråkratin och inkompetenta typers härjanden.

1. Veterinären skriver ett hälsointyg för hunden- påståendes efter 2 års kontakt med Arman – att denne är 17 månader gammal.
Resultat – en resa igen till veterinären för att få ett nytt intyg.
2. Veterinären vägrar köpa tillbaka den transportbur som hon sålde men som flygbolaget inte godkänner.
-Men ni kan lämna buren hos mig så kan jag försöka sälja den åt er? Och förresten är buren den största som finns på marknaden
Hon tystnar när jag skickar länkar på större burar.
Resultat Inköp av ny större bur för 630 USD. Detta medan bur nr 1 står där på golvet och ler och lär inte få flyga i första taget.
3. Armans blodprov för antirabiestest är nu klart på labbet i Santiago, Chile sedan i måndags. Samma dag beställs och betalas DHL för en hämtning av provsvaret för så snabb transport som möjligt till Lima.
Resultat 42 timmar senare har provsvaret inte hämtats av DHL i Chile. Så telefonledningarna går varma till DHL. De ber om ursäkt men har ingen förklaring till sin seghet.

Så – som det ser ut nu så kommer Arman att starta sin resa den 28 april och anlända 30 april till Nairobi.

Hundherravälde

Explosion av hundar. För varje dag kommer det nya. Jack Russells har det blivit så många så jag blandar ihop dem.

image

Men de är för små. De försvinner mellan Armans tassar. Det behövs stora hundar. Lekfulla hundar.

image

Inte Golden Retrievers. De bara viftar på svansen och ler dumt. Stora springhundar.
Hundar som inte är ute med hembiträdena. “Señoran säger att hunden inte får leka. Den blir smutsig..”

image

Och så en dag. Som på beställning. Hundspring.
Äntligen.

Inne i ett hundliv

Tystnad här. Men inte utanför. Ett hundliv. Ett bra hundliv. En sko i ansiktet före klockan 0600. Varje morgon. -“Ut och gå!”.
Ut bland joggarna. Och småhundarna. Hundar som inte leker. Hundar som gläfser. Hundar som är ute med hemhjälpen . Hemhjälpar som säger att deras hundar inte får leka. En besviken Arman. Leksugen.

20120823-114139.jpg