stockholm

Svenskens kropp har förändrats

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_0969

Prövade dessa byxor idag. Det hade rymts 2 bakar i överdelen men bara halva ben i nederdelen. Och så spar man på tyget. Eller nobbar (mobbar) strumpfabrikanterna. Eller är det väntan på en översvämning som gör att byxorna är avkortade. Eller är det nån sorts fotknölsfetischism som gör att dessa kroppsdelar ska synas?

Prövade ett par andra byxor i en annan butik.  Bredbaksbyxan ovan blev avfärdad. I de andra byxorna rymdes bara min bak.

Det var ett långt vandrande i dag.

Whiteboardtavla.

Kontaktlinser.

Tandpetare.

Mat. Mat. Och mat.

Och sprit. Allt detta för midsommartabernaklet.

På Systembolaget ville damen framför mig ha 3 platta småflaskor med Explorer Vodka. Såna där små platta flaskor som man kan gömma i en handväska och i smyg spetsa den stora starka ölen. Kanske. Det var bara en fantasi jag fick.

Hon tillönskades en glad midsommar. Hon tog inte emot den tillönskningen och muttrade att det var ju bara en helg vilken som helst. Hon tag däremot tag i sin lilla tax och stånkade ut på gatan.

Nästa notering; Expediter är väldigt personliga. Skrattar åt alla ens dåliga skämt. Går runt kassabordet och lämnar över kassen. De har förmodligen stegräknare på sig och tävlar med Korpen.

Avslutsnotering; ICA Folkungagatan har väldigt mycket snacks överallt.

Smart gjort – Kenya Airways!

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_0967-”I haven’t seen you in a long time!”
Väskinplastaren hälsar glatt. Han kommer att väva in min resväska i 5 meter gladpack. Det stjäls utav attan på Jomo Kenyatta International Airport.
Jag känner mig nöjd. Jag kan ju inte resa så mycket eftersom Väskinplastaren har saknat mig. Passkontrollanten däremot nöjer sig med
-:”Four fingers please!”
Det är mina fingeravtryck han vill åt. Han får dem.
Nairobi flygplats. Hårdkokta ägg och långsamma säkerhetsköer. Eftertänksamma avplockningar av livremmar och nyckelknippor. Långsam eftertanke. Kan det tänkas finnas mer metall någonstans i en ficka som man aldrig har stoppat handen i?
Själv har jag placerat all metall och elektronik i väskan redan i rulltrappan. Men det har jag inte mycket för eftersom köbildarna tror sig ha metall någonstans i ett ställe där någon kan ha placerat metall i. Dem.
Kenya Airways nya – nåja relativt nya – Dreamliner luktar surt. Obestämbart surt. Sätena är flammiga av resenärsspill. Det är en 8 timmars plåga. Hostande till vänster och barnsparkar bakifrån.
Men den italienska filmen om pappan som vill uppfostra sina vuxna barn men som själv blir uppfostrad samtidigt dödar 2 timmar av flygtiden.

Men – denna nya Dreamliner har toalettsitsen och ringar som inte går att placera i upplyft läge. De ramlar ner! Perfekt – det gör att alla måste sitta och kissa. Inget spill här inte. Ett torrt toalettgolv som resultat. Fantastiskt!

Dessutom är det kolsvart inne på toaletten om man inte låser dörren. Inte ett halvmörker som på andra plan. Det hindrar dock inte dem som inte hittar ljusknappen – som inte finns – att sitta ner (stå går ju inte) med halvöppen dörr.

Alltså ska man inte välja sittplatser närmast toaletterna.
Schiphol är varmt. Trångt. Köigt. En genomrusning. Svettig framme vid gaten. Planet är försenat 30 minuter. Eftersvettning.

KLM är snäll mot kycklingarna står det på smörgåsboxen. Jag äter upp kycklingköttet. Jag är inte snäll.

Stockholm ler. Solen skiner.  Jag är framme.

Späckad

/ Hans Lind / 1 Comment

..men glad. Om en timme avfärd till El Dorado. En flygplats. Inte en guldgruva. Hem till Lima. Det har flygplatsats lite väl mycket på sistone. Lima – Bogota – Medellin- Bogota- Lima- Buenos Aires – Sao Paulo – Brasilia – Lima – Bogota. På torsdag till Sverige på semester. Juli och augusti blir res roa. Baske mig. Bara något kort över nationaldagarna i slutet av juli.
Men det där rutandet av livet speglar sig också på semestern. Landar på Arlanda – tåg till Flen – bil till Stockholm – flyg till Luleå – hyrbil till Olkamangi – flyg till Stockholm – bil till Orust – tillbaka till Stockholm.
Ett liv i transport.

En svidande örfil

/ Hans Lind / 1 Comment

Kajsa Althen levererar en svidande orfil mot Eric Slottners tankar om vad han ska pyssla med i stadsbyggnadsnamnden och Skonhetsradet.

“För att klara av att vidareutveckla stadens arkitektoniska kvaliteter behöver man som politiker avstå från att lägga sig på den nivå där man börjar föreslå kupoler och spetsiga toppar i ställer för platta tak eller att förespråka buktande fasader i stället för släta. Stockholms enorma expansion de närmaste åren ställer helt andra frågor än utsmyckningar på dagordningen.”

Ord och inga visor. Lat andra tanka pa kupoler och utsmyckningar. Det kan de battre, menar Althen.
Och sa ar det. Politiker som ar valda for att forma samhallen – undanroja hinder – tanka langt framat ar i dilemmat att de samtidigt forsoker ordna med fler roster infor nasta val. Da galler det att gora utspel som vilken Linda Rosing (heter hon sa?) eller Big brother f d deltagare som helst. Da blir en kupol viktigare an samhallsplanering i stort.
Sa det galler att vaga tanka langt – och forklara for valjaren varfor andra kan kupolera battre och vaga ta pa sig sin politikerroll helt och hallet. Gor Slottner det sa kommer han att svara Althen att hon har helt ratt.

Slottner svarar. Med goddag yxskaft. Troendes att Althen vill att han ska planera miljonprogramsområden när hon skriver att politiker borde planera för framtid i stället för att peta i detaljer. Slottner hävdar att hans uppgift är att motverka det fula- som om hans omdöme skulle vara facit. Herremjnje vilket spektakel. En politiker som tror han är skönhetsexpert bara för att hans parti placerat honom i en kommunal nämnd.