En nyordning. Chaufförerna får inte längre stå vid dörren till flygplatsen och möta de anländande. Istället har taxibolagen tagit över dörren. Ett nytt jobbtillfälle har uppstått- springarna. De som kommer med en papperslapp med ens namn talandes om att chauffören väntar vid parkeringsplatsen. Det skapas jobb. Port-au-Prince.
Läsning på planet; säkerhetsrapport för senaste veckan. 5-årig flicka våldtagen av 12-årig pojke. Man lynchad efter att ha stulit en get. Kvinna kidnappad. Polis ihjälskjuten. Demonstrationer mot FN styrkorna. Bär en halvtom plånbok i fickan med gamla kreditkort och några sedlar för att snabbt kunna lämna något när du får ett vapen pekat mot dig. Ringer någon och lägger på – meddela säkerhetsansvarige, för det kan vara en förberedelse till kidnappning – av dig. (som tur är så fungerar inte mitt peruanska sim-kort på Haiti)
Sida efter sida med våld. Sätter mig i bilen. Låser dörren. Inifrån.
Nu går det fortare att komma till kontoret jämfört med i mars. Fler gator är rensade från husrester.

Villa Creole hotell. Kaklet är gammalt och intakt i badrummet. Ok, rummet klarade sig bra under skalvet. Sover tryggt till bruset från en arg luftkonditioneringsapparat.

Skolor. Det byggs mer permanenta skolor.
Väck med tältskolorna. Men det är svårt att bygga. Det går långsamt. Mer än 80% av skolorna i landet är privata. Det är riskabelt att börja bygga utan att ha garantier för att skolan verkligen förblir en skola och inte används till något annat. Det knyts in föräldraföreningar, det knyts in barnklubbar, det knyts in bräckliga lokala myndigheter. Allt för att se till att skolan förblir en skola.

Kolera. Det ligger 8 patienter i ett rum för 10. Nästan fullt. Utanför entrén är det observationsstolar. En stol med hål i mitten. En hink under. Är det diarré eller kolera? Det tar nån timme – sedan vet man. Om det är kolera – in för behandling i rummet med sängarna. Sängar med hål i mitten och hink under. Droppflaska på ställning bredvid. Matta orkeslösa människor. Men de kliver friska ut från kliniken.

Toalettbyggen. Uppe på ett berg. Milsvid utsikt. Flytta hem. Bort från lägren. För att stödja det så byggs det latriner och tvättrum. Folk är glada för att slippa de trånga lägren, men rädda för att bli bortglömda. Därför är det viktigt att inte bara arbeta i flyktinglägren, utan också där folk har ett hem.

Haiti. Lite lite bättre.