Medan det snöar i Stockholm…

.. .så stormar det i Venezuela. Storm som förvirrar. Grundstormen är klar. President Maduro kämpar med alla medel för att behålla makten. Oppositionen är någotsånär samlad.
Men oppositionens stödstyrkor rusar åstad och tror att alla medel är tillåtna. Precis som Maduro.
Foton från religiösa vandringar med tusentals människor sägs vara protestmarscher. Polisbrutalitet från andra länder sägs vara foton från Venezuela.
Ack. Det räcker ju som det är utan att dra till överdrifter som skott från höften.

Peru fortsätter under tiden sin stilla vandring i konspirationsträsket. En chilensk politiker ifrågasätter Internationella domstolens beslut om havsgränser – och vips blir det till “Chile tänker inte lyda Haag!!”
Pust.

I övrigt verkar man mest upptagen med om Pablo Secada – kristdemokratisk kandidat till borgmästarvalet i Lima – slår kvinnor eller inte.
Uppenbart är det någon i hans parti som inte vill att han ska kandidera.
Tips: den äldre generationen som vill ha någon mer prudentlig.

Limbo

I 5 år.
Ett hav. En ö där borta. En halvö längre bort.
Det är nu borta. Långt borta. 18 timmars resa borta.

Nu i Limbo. Eller Stockholm. 3 veckor.
1 vecka kvar.
Sedan avmarsch.
Mot Nairobi.
Tillbaka efter 5 år.

Jag minns en lång kö genom en säkerhetskontroll.
Jag minns en fullpackad gata med bilar på väg till flygplatsen.

Dags att åka till Nairobi och börja köa igen.