Nu har det slutat smattra mot taket på nätterna. Nu har bilar och bussar slutat köra fast i fönsterdjupa vattensamlingar. Nu har ormarna slutat kräla upp ur sina hålor.

Nu har regnen lämnat Nairobi. De kom sent men de kom med full kraft. En stad som inte är beredd på vatten. Efter två veckor avlönades ungdomar för att avlöva dräneringar efter gatorna. Det var dags då.

  
Nästa år ska jag ha regntunnor under varje stuprör. Det ger regn för en hel vinter.

Vinter ja. Nu är den här. Frostiga morgnar. En hund som vägrar rusa ut från terrassen ut i trädgården. Han känner på det kalla gräset och vänder om.

Medan det regnade har jag lärt mig om skogar. Jag som är född i en skog  men det var en självklar skog. Inget bråk om vem som ägde den eller vem som fick kapa träd där. Så är det inte här.

Jag har också lärt mig om kenyansk förskoleservice. Det ser bra ut. På pappret. 

Jag har planterat träd. Vi var 25 som planterade 62 träd. En del fet gödsel med fetare maskar och 3 delar matjord. Blanda. Ös på. Blanda. Gräv ett hål. Plantera.

Det var lättare i Sverige där man körde ner ett verktyg i backen – vred om och lyfte och tryckte ner en planta i hålet. Inte samma omsorg och omvårdnad som i backen nedanför kontoret.

Jag har sett årgång 3 och årgång 4 av Solsidan. 

Det är lätt att förstå varför jag behöver semester. Den börjar nu.

Och till slut. Jag ska skilja mig.