Martyrpartiet sverigedemokraterna

På med martyrhatten. Sverigedemokraterna skyller sina 27% avhopp från fullmäktigestolar med att ledamöterna hotas eller för att de flyttar. Fullt så enkelt är det inte. Det finns också ett flertal berättelser från avhoppare om sitt missnöje med partiets politik och toppstyrning. Men den versionen passar inte ett parti som tagit på sig martyrrollen “vi som vågar det ingen annan vågar”. Det var lite svårt för dem att martyra vid tiden för Utöya- då höll de tyst. Verkligt tyst. Men nu börjar de röra på sig igen. “vi är martyrer…”
Det lustiga är att även avhopparna kör med samma stil. “vi är martyrer..”
Varför inte döpa om sig till martyrpartiet?

Förvandling till en såpopera

Pojke och flicka möter varandra. Tycke uppstår. Bägge gillar fotvandringar. En ravin – Valle de Colca – finns vid Arequipa trakten. Vill man se vingbreda kondorer så tar man sig dit. Vandring börjar. Vandring blir till varning. De försvinner. Larm. Flickan hittas vid liv efter knappa två veckor. Utmattad. Men levande. Pojken är försvunnen. Dagar blir till veckor blir till månader. Sedan hittas hans lik. Efter ett halvår. Fallen nerför ett stup.
Och så kunde det ha varit. En semester som gick fel. Men icke. Det blev en såpopera.
Om en dör och en överlever så måste väl den överlevande ha mördat den döde? Så började media muttra och eftersom den överlevande var glad och log efter att ha överlevt så var det ju fel. Hon borde ju ha varit orolig för sin försvunne partner. Alltså….
Så blev det hela till en såpoperacirkus som ännu inte tagit slut. Så fort det närmar sig ett slut. Så pumpas storyn vidare med en sammanfattning och så kläcker en mediekanal en “nyhet” – som att det inte fanns blod på platsen där liket hittades (nu fanns det blod där fast inte på fotona- dessutom hade det regnat under de 6 månader som kroppen legat på platsen där den hittades). Nu är nästa “spår” – var är pojkens skor? Han hittades i strumplästen och med hål i strumporna, så……. Mysterium …
Detta fall är inte unikt. Brott eller politiska fadäser – allt leder till misstro mot vad myndigheter har att berätta. Allt leder till media som spekulerar vilt, totalt struntades i vad som presenterats av något som liknar fakta. Arga kvinnor gatan får skrika ut sitt hat och kräva rättvisa. Big Brother på gatan.
Och självklart – efter alla år av Fujimori och Montesinos – vem ska man lita på? Varför lita en makt som historiskt ljugit? Men någonstans måste en ändring börja – i alla fall med åtminstone en tv kanal som är Ciro-fri. (Ciro hette pojken). En dag i alla fall. En början. Nånstans.