Month: December 2020

Håll i hatten!

/ Hans Lind / Leave a comment

Det råder besvikelse. Det lovades snö. Men den kanske kommer på tisdag. Kommer den idag så skulle den blåsa väck. Det regnar horisontellt. Vi behöver köpa ny regnrock till assistenten. Han skakade sönder sin rock idag.

Det är en blöt helg. Det är tre djupa andetag innan vi öppnar ytterdörren och sedan gäller det att bita ihop i kastvindarna.

Allt blåser bort. De enda som kämpar på i gatuhörnen är gatudamerna. Deras verksamhet är förbjuden under Covid-19 tiderna men de utövar motstånd och ställer sig på sina poster. Kikandes runt hörnen för att se när polisbilen kommer. Och de kommer. Varje assistent-vandring ser vi 2-3 polisbilar. Det vaktas.

Och det är väl den enda spänning vi har i vårt liv just nu. Hur många polisbilar ska vi se under vandringen? Kommer snön på tisdag?

Det har snöat i Ardennerna. -”Åk inte dit” säger polisen. Igår räknade de till 14 km av landsväg med bilar parkerade på bägge sidor. Snölängtan. Felparkeringslängtan.

Eller – jo – det finns mer spänning i form av restriktionsbrytarna. Bröllopet med för många gäster där brudgummen som arrangör fick böta 4000 Euro. Och familjen i Waterloo med 10 gäster som slogs med polisen. Eller som mamman i familjen tyckte att polisen borde inte brottat ner henne – ”för hon gav ju en polisman bara en örfil...” Hon fick en bruten näsa som påföljd.

Trots all trots så går Covid-19 siffrorna ner. Några få % varje dag. Men fortfarande över 2000 nysmittade varje dag. Fast det är tyst och stilla och folktomt. I vandringen i Botaniska trädgården igår såg vi 6 människor. Och en skata.

Vi skapade spänning genom att traska runt i labyrinten. Men vi gick inte vilse. Så ospännande var det.

Snart slut på år 2000. Det märkliga året. Det enda som liknar detta är de 2 veckorna av Eyafjallajökul-utbrottet. 2 veckor då. 10 månader nu. Hitintills. Det blir längre.

Det börjar närma sig 4e mars. Det var den dagen år 2020 som var den senaste gången som var en vanlig dag. Sedan dess har det restriktiverats. En märklig tid.

Jag tittar på assistenten. Hur hade detta år varit utan honom? Konstaterar ärligt att assistenten är räddaren i nöden. Utan räddaren hade jag varit rädd att bli lappsjuk. Zoomifierad. Videomötifierad. Tangenttyckare. Tangenttryckare.

Nu gör vi tre vandringar om dagen. Vi sniffar upphetsade redan i hissen. Det luktar Labdoodle på våning 3. Balettdansösen på 3an och jag har en överenskommelse att ta omvägar när vi ser varandra. Vi vinkar och ropar Godmorgon! Goddag! God kväll! Och tar omvägar. Labdoodle och assistent avskyr varandra. Öronen rakt upp. Svansen ännu rakare upp. Studsande gång. Anfallsläge. Men på behörigt avstånd. Aldrig nära. 2 okastrerade hannar går inte ihop.

Jomen lite spänning var det ju att följa historien om Hardy Alandh – Mörtfors-Tarzan. Dokumentär på SVTPlay. Sonens beskrivning av sin far som ständigt svek och som ville att prins Sigvard skulle designa parfymflaskor. Det gjorde han. Men det blev ingen parfym i flaskorna.

Men på tisdag kommer snön. Då blir det spännande. Assistenten har aldrig sett snö.

********

Uppföljning. Saknas spänning så skapar man den. Själv. Med enkla medel. Ut i regnet. Efter 2 kvarter – Fan! Ansiktsmasken är kvar hemma. 250 Euro i böter om jag påtappas avmaskad. Knyter halsduken tätt över ansiktet. Drar upp regnrockshuvan. Det funkar i 10 meter. Sedan kommer vindpusten och sliter bort arrangemanget. Under tiden har jag tappat en handske. Återvänder i spåren – hittar handsken. Bakgator hem för att hämta masken och så ut igen.

Så spännande kan en söndag bli.

Gult kort vid kramar!

/ Hans Lind / Leave a comment

Det blir en blöt jul. Det regnar och regnar och har gjort det i 3 dagar. Men det är ett ljummet regn. Och både assistenten och jag har regnrockar. Och tackar regnet för då kan jag inte tvätta fönster. Borde tvätta fönster men kan inte tvätta fönster.

Julgranen har vält två gånger redan. Jag misstänker assistenten. Eller robotdammsugaren. Men jag har inga bevis. Men nu står granen inklämd i ett hörn.

Men så var det det där med de belgiska kramarna. Man får alltså ha en kramkontakt i Belgien. En människa man får umgås med utan mask. Det kallas Knuffelcontact. (för övrigt vald till årets flamländska ny-ord)

Men så var det där med att göra mål i en fotbollsmatch. Kramas man så blir det gult kort . Oklart om det är så om en av medspelarna faktiskt är ens knuffelcontact.

I går en utfärd till stadsdelen Jette. Förty där finns hundaffären Tom&Co och djuypfrystaffären Picard. Utfärden tog en timme och i utfärden ingick ett berusat äldre par (kl 1400) som välte omkring som bulldozrar bland de djupfrysta matvarorna. Affären är en snitslad bana där man gräver sig fram bland frysdiskarna ett steg i taget respekterande avståndet till nästa diskgrävare. Är meningen. Utom för det berusade paret som virrar fram och tillbaka under livliga utrop om frysta potatisar. Det blir en spännande dans i butiken där jag gör mitt bästa för att undvika paret.

I övrigt är Jette en platt stadsdel.

Julplaneringen om en ny park/dag med assistenten har regnat bort. Det är för lerigt. För blött. Men det är 2 1/2 veckas ledighet kvar. Vi hinner.

Istället blir det regn-tv. Netflix serien ”The Ripper” var ju en avrättning av en fördomsfylld poliskår som dömde ut offren som skyldiga (om de misstänktes vara prostituerade) eller oskyldiga (om de inte var prostituerade). En utbildningsserie för polisutbildningar.

Den tredje vågen

/ Hans Lind / Leave a comment
När man inte får röra mun ögon eller näsa med tassarna

Belgien. Nya restriktioner men egentligen bara en upprepning av de nuvarande. Trots att siffrorna går upp igen – efter flera veckors nergång. Under flera veckor var de flesta butiker stängda (förutom mat o apotek) men 1a december öppnades alla butiker igen. Den nedåtgående siffran av antalet döda/dag slutade gå ner och går nu något upp sedan några dagar.

Den tredje vågen är här – säger experterna. Vaknar upp på morgonen till en märklig twittertråd –

Märklig med tanke på hur ett regelverk sätts igång när folk sitter i luften och hamnar i ett ingenmansland i en passkontroll och informationen om vad härnäst uteblir.

Minnena kommer;

Sydafrika 2014 – fasthållen på flygplatsens polisstation i 2 timmar utan information om varför. Men jag misstänker att de trodde jag var knarksmugglare med tanke på mina ständiga resor ut och in från Peru under 5 år (de förstod inte – och frågade inte – om varför jag rest så mycket till ett land jag bodde i under 5 år). Nåväl. Jag släpptes ut ur landet och har inte återvänt till Sydafrika sedan dess.

Schiphol 2011 eller 12 . Eller var det 2009? Nåväl 5 centimeter snö och alla flyg ställdes in. Mitt plan från Lima fick landa på en annan flygplats. Var var det? Eindhoven? Möjligen. Och sedan till Schiphol. Och där var det stopp. Alla plan inställda. Inga ombokningar möjliga. Ingen information – utom ”gå till gaten och hoppas på det bästa” . Och det gick bra. Jag kom iväg med första planet – men med dåligt samvete förty det krävdes armbågar. Vassa armbågar.

Schiphol (igen) 2012. Knark på planet! Sades det. Alla passagerare bussades iväg till en tom terminal. Sitt! Där satt vi! I timmar! Ingen information. Sitt! Och sedan en i taget fick vi gå igenom en kontroll och vända ut och in på fickorna. Och sedan uppmaningen – spring så du inte missar din anslutning!

Den oförberedda ansvarige. Som inte har en plan B. Som inte vet hur agera. Som inte ens improviserar utan väntar och ser.

https://covid19.healthdata.org/belgium?view=daily-deaths&tab=trend

Den tredje vågen. Men min CoronAlert app säger att jag inte varit i närheten av smittrisk. Märkligt. Med fler än 2500 nysmittade/dag borde ju någon finnas i närheten.

Men spridningen i Sverige – lika stor befolkning som Belgien -är 4faldigt högre just nu. Men antalet döda/dag är ungefär lika högt.

Över till något annat; Julmat. Köttbullar. Janssons frestelse. Gubbröra. Sellerisallad. Fetafyllda paprikor.

Ledig i tre veckor. Det var länge sedan sist. Nästan så jag inte vet vad jag ska göra. Mer än laga julmat. Och vara isolerad.

-“Vill du vara med i vår Board of Trustees?”

/ Hans Lind / Leave a comment

En överraskande fråga. En organisation som jag hört talas om. Som gör ett gott jobb. Som når ut till miljoner människor. Jorden runt. Men inom ett område som jag inte arbetat i. Vad skulle jag göra för nytta i den styrelsen? Jag ställer frågan. Jag får svaret. -“Du är svensk..”.

Som om det skulle vara en merit. Det är mer ett passinnehav. Så vad handlar detta om? Jo – follow the money. Det är populärt att vara svensk i biståndsvärlden. Sverige är ett av de få länder som håller den internationella solidariteten högt. Drar inte ner på biståndet. Det görs det däremot i den tillfrågande organisationens hemland. Biståndet dras ner från 0,7% till 0,5%. Biståndsmyndigheten absorberas av utrikesministeriet. Så var finns nya säkra pengar? Svar; Sverige. Tror man. Men då får argumenten för att locka till en styrelsepost vara andra än passinnehav.

Men faktiskt har både Turkiet och Luxemburg och Norge högre bistånd i % av BNP (än Sverige) Så varför frågar de inte en turk eller en luxemburgare? Jag tror det beror på flexibiliteten hos den svenska biståndsmyndigheten – att inte tänka att enbart Sverige svenska krusbär har. Öppenheten för kvaliteten hos organisationen som pengarna slussas genom – inte för hemvisten. Så nu när många länder skär ner på biståndet så verkar det finnas en marknad för styrelseposter för svenskar i utländska organisationer.

Och jag går vidare i livet lite solkad av att min nationalitet går före min personlighet.

Och svarade “nej”. Förståss.

-“Det gäller inte mig …”

/ Hans Lind / Leave a comment

Sedan igår surrar det – inte bara i Bryssel – om diplomaterna och den högervridne ungerske homofobiske EU parlamentarikern och de 20 talet andra som fångades med byxorna nere i en sexorgie förra fredagen.

Men det är inte det som detta ska handla om. Fast det var en käftsmäll mot Fidesz-partiets dubbelmoral. Något som de verkligen inte kan skylla på Soros. Det enda kanske?

Det ska istället handla om det egna ansvaret. Vem stoppar Corona-virusets framfart? Alla andra – inte jag? Men tillbaka till diplomaterna (förlåt) – Hur tänkte de omkring det egna ansvaret när de organiserade orgien? “Vi är diplomater. Vi står utanför ansvar. Vi stiftar lagar och förbättrar världen. Men det är andras ansvar att lyda regelverket” Eller?

Förre EU kommissionären Hogan från Irland bröt mot de irländska regelverket genom att delta i en stor middag fast han precis flög in från det Covid-19 rödlistade Bryssel. Och så kan listan fortsätta – makthavare som besöker älskarinnan, belgiske prinsen som deltar i en fest i Spanien, Ebba’s krogkramande. Listan kan göras lång av makthavare som bryter mot rekommendationer och regelverk.

Jag är helt säker på att det finns icke-makthavare som gör samma regelbrott. De upptäcks men blir inte löpsedlar. Men för varje makthavare som visar att “detta gäller inte mig” så ges argument för andra att kliva utanför det egna ansvaret.

Att bryta mot andra regelverk – som säkerhetsbälte i bilen, gå mot rött ljus, äta 17 ägg om dagen o s v drabbar oftast bara en själv. Oftast. Men regelbrotten mot Covid19-reglerna drabbar andra – så “jag blir ändå inte upptäckt” faller rejält platt.

Jag möter folk utan ansiktsmask ( ett måste i Belgien). Jag pekar på ansiktet och ser grym ut. Jag ser skaror av folk i parken och jag tittar argt på dom. Jag vet – jag är en moralpolis. Det tänker jag fortsätta vara tills corona-viruset slutar spridas. Jag vill lämna denna isolering. Jag vill gå på restaurang. Jag vill prata med den förvirrade gamla damen som var lärarinna och lärde sig spanska men som aldrig praktiserat spanska. Tills hon mötte assistenten. Jag har inte sett henne på 3 månader. Tidigare såg jag henne och vi promenerade med assistenten i flera kvarter minst en gång i veckan. Nu är hon borta från gatan. Jag hoppas hon lever. Men något säger mig att hon har drabbats av andras “det gäller inte mig“.

************

Uppdatering. Arrangören av orgien försvarar sig. -”Vi hade 2 sjuksköterskor med!”