Igår hittade jag en inkräktare i trädgården. Den hade placerat sig i klykan på avocadoträdet. En orkidé. Hur länge den har inkräktat vet jag inte – men den sker ut att må bra och trivas på sin ockuperande plats.
Annars händer det inte så mycket nytt. Jo – ett kafé har öppnat i storskogen där hunden och jag sniffar på buskar.
Idag satt en amerikanska där. Hon hyr hus och rustar upp dom och hyr dem vidare. Hon arbetar också med krisbearbetning för stat och kommuner. Där har hon mycket jobb och har lyckats med att få oppositionsledaren att skjuta upp sin självutnämnda installation som ”president”. Säger hon. Hon vill veta var min fru är. Jag har ingen svarar jag och hon ser nöjd ut och slickar i sig skummet från sin kaipouchinou (hennes uttal). Hon vill veta allt om Arman -”you are such a beautiful dog!” Arman fnyser, för det vet han redan.
Sedan börjar vi prata illa om Trump. Hennes familj har röstat på honom, för ”de är från Maryland”.
Det ser ut att vara lågt valdeltagande. Och till och med valstationer där valförrättarna inte har dykt upp. I västra Kenya försöker demonstranter hålla valstationer stängda. Tårgas som svar.
Det har varit männens värld. Det är fortfarande männens värld. Det är män och någon enstaka kvinna – oftast då politikerns hustru – som intervjuas.
Och så presidenten – allt tyder på att Uhuru Kenyatta blir omvald. Hade han inte blivit det så hade han varit den första presidenten i Kenyas historia som inte blivit omvald. Givetvis protesterar oppositionen och säger att de elektroniska resultaten inte stämmer med verkligheten.
itsallabouttransparency 