Sverigedemokraterna ska nog vara tysta nu, ges i råd av statsvetare. Ändå bubblar de upp här och där. De som inte kan låta bli att babbla om det som de kallar för det förändrade samhället som leder fram till knäppgökar tar till våld. Det är ungefär lika smart som att säga att AFA tar till våld för att sverigedemokrater finns. Terroristens idéer om vad han vill motverka skiljer sig inte mycket från vad sverigedemokrater försöker motverka. Det är medlen som skiljer sig åt. Sverigedemokrater vill förändra samhället främst via parlamentarisk väg. Ingen anklagar dem för samröre med terroristens våldstankar. Men åsiktsmässigt är partiet lika förvirrat i sitt försök till logiskt tänkande och drar sig inte för att medvetet feltolka statistik. Så vad händer nu? De som lockas till SD för att “nån måste säga till ordentligt” får nu slicka sina sår och söka sig vidare. De som proteströstade på Sd kommer att ta sig en funderare. Resten kommer nog bara att vara tysta. Ett tag.
Month: July 2011
Nu börjar slingringen
Jimmy Åkesson håller inte med den lokale sd polityr RB som skyller den norske terroristens dåd ökad invandring och “islamisering” av samhället. Jimmy tror att detta är ett enskilt fall av dåligt tyckande i partiet.
Ohoppsan.
Partiet bygger ju på just dessa idéer. Minns SD:s valkampanjsfilm där burka klädda damer rusade förbi haltande pensionärer.
Så varför ska Jimmy just nu fjärma sig ifrån det partiet bygger på? Det ger inte mer stöd för SD. Ju mer han låtsas vara “vanlig politiker” – ju mer tappar partiet i opinionsmätningar. (i och för sig är ju detta bra… Att partiet tappar)
Men han har nog noterat att SD är omnämnt som något att lite på i terroristens manifest. Där även f ö folkpartiet ses som ett parti som inte riktigt är ett hot, utan i nån sorts temporärt tillstånd, enligt terroristen. även Jimmy fattar att an behöver göra allt han kan för att fjärma partiet från terroristen, även om denne just har haft en hel del kontakter med just Jimmys partimedlemmar.
En ensam dåre i en trupp av påhejare
När högerextrema gör sig skyldiga till terror – så tenderar de att beskrivas som störda individer. Skytten i Malmö. Lasermannen. Una-bombaren. När enskilda islamister gör sig skyldiga till terrordåd, så kallas de “organiserade”. Den organiseringen består av samma sorts organisering som de högerextrema finns i. Ett nätverk av stödjande utropare, varnande på olika nätsajter för de faror de ser och som skrämmer dem och de människor de hatar.
Så långt finns likheten. En bit på väg. Men sedan tar det stopp. Malandet om den islamistiska organiserade terrorn fortsätter medan den högerextreme sakta glider in i rollen “den ensamme tyste dåren”.
Men omgivningen? Stödtrupperna? Medhatarna? Ska de ta in något av detta vansinniga mördande i sina reflektioner? Eller är det hata as usual som gäller? När ska hatarkommentatörerna börja inse att de kan elda på en enskild dåre med sitt stöd till myter om “frågor som inte får diskuteras” (när invandring i verkligheten är en av de mest diskuterade frågorna….)
För när alla muslimer görs skyldiga till en individs enskilda handlingar – är det inte läge för de som använder sig av denna tanke, att då faktiskt ta på sig ansvar för skotten på Utöya?
Dagen efter skriver Anna Lena Lodenius om hur man ska hitta de ensamma farliga männen i skaran av de som tycker sig ha sanningen om vad Sverige eller Norge behöver. Skaran som ser en våldtäkt som begås av en svensk som en fyllegrej – och en som begås av en invandrare som en kulturellt betingad livsstil. Skaran som säger att antalet våldtäkter i Sverige är näst högst i världen efter Lesotho- utan att på nåt sätt bry sig om hur statistiken är formad. Skaran som säger att man inre får diskutera invandring i Sverige – när de befinner sig mitt i debatten om densamma.
Jo, skaran har ett ansvar. Det borde i skaran finnas varningssignaler som ljuder när en knäppgök börjar planera. Eller så märks det helt enkelt inte. I mörkret är alla skugggor grå.
Det finns de som påstår att ABB inte kan ha blivit påverkad av sin omgivning. Deras argument bemöts skickligt här.
Spekulationshysteri
Det smäller en rejäl bomb – eller två i Oslo. Vips börjar spekulationerna – vem vill skada Norge?
– Muhammedteckningarna! Gastar man i Sky News.
Eehh.. Men det var ju i Danmark.
– Men Verdens Gang har ju publicerat teckningarna och deras kontor ligger ju nära regeringsbyggnaden! Gastar en pa Twitter.
Eeeehh… Det var Magazinet som publicerade teckningarna i Norge.
– Al Quaida! De har hotat Norge 2007! utropar nästa.
Eeehhhhhh.. Varför vänta till 2011 då?
Det verkar finnas en drivkraft att se Al Quaida i allt. Sa mycket al Quaida träd så man inte ser skogen. Norge befinner sig i krig i Afghanistan och i Libyen. Där finns ett mycket starkare motiv än enskilda islamister som inte gillar karikatyrer. Libyen har ju tidigare arrangerat attacker i andra stater. Men stater som anfaller stater är inte lika snabbt att tänka på som om den muslimske grannen sitter och snickrar på en bomb i köket. Sverigedemokratiskt och Framskrittsparti-tänkande om invandrare som ett hot mot tryggheten får snabbare genomslag än tanken om Norge som ett krigförande land och vilka konsekvenser detta kan ha. För inte är det väl så att krig bara förs på bortaplan?
Strax efteråt kliver en lång, ljus man i polisuniform ut mot ett sommarläger som socialdemokratisk ungdom driver. Det finns ett samband, säger polisens talesman.
Ja- ett muslimskt samband, muttrar reptilhjärnorna, missandes gärningsmannabeskrivningen. Varför rusar inte tankarna mot en UNA-bombare? En rättshaverist som vill hämnas på det system han lever i? varför ska det tänkas “muslimer” direkt?
Samma fälla klev jag in i. Libyen. Ångrar min egen hysteri.
En sista fundering innan sömnen. De som rusar runt “politiskt korrekt” och andra SD sajter- och som var så snabba att rusa in på muslimspåret- och så visar det dig vara en av dem själva, en Internet- kommentator som avskyr muslimer – leder det då till nån sorts eftertanke?
Vågspel eller sunt förnuft?
Mauricio Rojas spekulerar om Vargas Llosas risktagande genom hans stöd till Ollanta Humala i de peruanska presidentvalet. Men vad hade Vargas Llosa för alternativ? Inför första omgången vädjade han till de tre mitten- kandidaterna om att samsas om en gemensam kandidat. Övertygelsen hos var och en av dem om att vara nr 1 – gjorde att det hela sprack och alla 3 slogs ut. Fältet lämnades fritt till ytterkanterna. HögerKeiko och vänsterOllanta. För Vargas Llosa var det självklart att inte vilja ha tillbaka fujimorismen. Så vadå “vågspel”? Menar Rojas att det hade varit mindre av vågspel att stödja en kandidat som representerar en av de mest korrupta regeringar Peru haft?
Ollanta har innan han tillträtt rest runt kontinenten och träffat ledare – med Chavez som senaste – inte första- anhalt. Media i Peru – fortfarande sura över hans vinst – fortsätter med “finn fem fel på Ollanta“- leken. Senast över hans brors resa till Moskva för att knyta tätare band med regimen där. I peruansk media blev det till att han “säljer landet”. Resan i sig blev problemet – inte vad han astadkom eller inte astadkom under samtalen dar. I forra veckan var Ollanta i Caracas och motte Chavez- TV-komentatorn ; “Titta, de kramas och halsar som militarer“. Sa det ar en rejal uppforsbacke som Ollanta har att kliva uppfor – redan 10 dagar innan han ens har tilltratt.
Samma uppforsbacke – eller tyngre – astadkommer media for vansterborgmastaren i Lima – Susana Villaran. “Hon bygger ju inget!” Media ar val medvetna om att en borgmastare under det forsta aret arbetar med en budget som fastslagits av foregaende ars regim.
Nu kritiseras Villaran for att inte bygga. “Hon borde ha en hjalm pa sig och inte en sjal”. Forsoken att ratta till den kaotiska kollektivtrafiken – som alla avskyr – tas emot med att hon orsakar kaos genom att vilja forbjuda gamla bussar som spyr ut avgaser, och dar bussagarna gar i strejk. Anda vill ingen ha de dar gamla bussarna som forpestar luften och orsakar stopp i trafiken. Men det ar inte bussarna som man protesterar emot – det ar emot Villaran – som forsoker skapa ordning i kaoset.
I Peru gillar man inte det man har – man vill alltid ha nagot annat.
Utom nu – nar fotbollslandslaget plotsligt ar bland de fyra basta i Latin Amerika. Da gillar man det man har.
Jämförelser som knappast hedrar Israel?
Ship To Gaza. Varför just dit? Varför protestera mot Israel bara och inte mot andra stater som bryter mot internationell lag och mot mänskliga rättigheter? Så ställs frågan från de som opponerar sig mot fartygens mål. Att jämför Israel med Nordkorea, Syrien, Kuba, Libyen är väl knappast hedrande för Israel – men det är precis vad Ship To Gaza- motståndarna ägnar sig åt. Kopierandes varandras insändare…
itsallabouttransparency 