Med rappa steg vandrar jag hemåt. Oro. Första dagen då assistenten är ensam hemma. I 4 timmar – men nu är det lunchrast och jag stegar hemåt. Det är tyst i trapphuset. Det ekar inte hundskall i hiss-schaktet. Men det trycks en nos mot hissdörren. En anklagande nos. Hemmet är intakt. Assistenten har sovit i alla tre sängar. Samtliga överkast är skrynkliga.

Soffan som assistenten får sova i är sval. Sofforna som han inte får sova i är fyllda av hundhår. Civil olydnad.

Detta är den lilla världen.

Den stora världen är mycket mer besvärlig. Mycket mer ointakt. Ett flygplan kraschar och dödar 157 människor. En av dem en som jag samarbetat mycket med. Aldrig konflikt. Alltid klokt. Han finns inte mer.

En högerextrem terrorist dödar 50 bedjande människor långt borta. En annan terrorist skjuter ihjäl 3 personer i en spårvagn. Lite närmare.

I min och assistentens lilla värld – enligt UK Travel advise “Terrorists are very likely to try to carry out attacks in Belgium. Attacks could happen anywhere, including on public transport and transport hubs and in other places visited by foreigners. You should be vigilant in public places and follow the advice of local Belgian authorities. “

Samtidigt har Belgien sänkt terrorhotsnivån från 3 till 2 (skalan är 4-gradig).

Den brittiska varningen – visar sig vara lika för Sverige ; ”
“Terrorists are very likely to try to carry out attacks in Sweden. Attacks could be indiscriminate, including in places visited by foreigners “

Och för Tyskland.

Men för Nederländerna – där attacken skedde – är det inte “very likely” utan “likely” medan det för Nya Zeeland är;
“Terrorist attacks in New Zealand can’t be ruled out. “

Så….. varningar i all ära – men det handlar om gissningar och aningar och antaganden.

I den lilla världen passerar vi måltavlor – spårvagnar och moskeer – medan vi luktar på blommor. Folk tar omvägar runt assistenten. Veterinären Dr Daouida sade att han är väldigt stor men har “a very good bloodline” . Självklart. Vi fick tre expediter att säga “nej!” när jag frågade om han fick kliva in i butiken men när jag frågade om de hade favorithundshampot så fick vi kliva in men en expedit gick in i förrådet – den andra ställde sig bakom disken och den tredje höll avstånd (fast han studerar svenska..). Assistenten är inget terrorhot. Den ende som blivit utskälld är en pojkspoling som gallskrek. Och ett fladdrande parasoll. Och min rock som hängde på fel stol. Och en pappkartong som kom seglandes med vinden. Och en parkarbetare. Och lukten av grannhunden.