KLM

12 timmar – 3 filmer

/ Hans Lind / Leave a comment

Sätet var så smalt så jag tände lyset. Ljusknappen sitter där låret sitter. KLM har klämt in 3-4-3 sittning i en Boeing 777-300. Trångt om stjärterummet. Men skärmen var bättre än på de gamla 747orna. Se filmer där fick mig att fundera om jag hade haft fel kontaktlinser i ögonen. Suddigt.

Nu hade jag kortspelande holländare i 3 raden. Han närmast var en 2-metersman men han höll snällt sina armbågar i schack. Utom när han var på väg att vinna i kortspelet. Då dängde han korten på bordet med hela kroppens kraft.

Resten av planet var tatuerade.

Och här sitter jag och tror att jag såg 3 filmer. Jag såg 4 – började med en spion-mossad-Iran film där allt går fel men går så väldigt rätt. Minns inte vad den heter, för huvudet blev fullt av Britt-Marie var här. En film jag verkligen ville gilla men hade svårt att göra det. Varje scen borde ha kortats en sekund. Då kanske det hade blivit lite rörelse. Jag ville gilla filmen för det var ju Tuva Novotny som hade regisserat. Hennes telefonnummer hade jag i min mobil 2003-2005 tills den elake mannen på gatan i Bryssel skulle krama mig mitt i natten och blev bortknuffad och 5 minuter senare upptäckte jag att ficktjuven hade min telefon. Jag spärrade den så han inte skulle kunna ringa till Tuva Novotny.

Men det var en seg film. Trevande. Haltande.

Så in i nästa. Och då blev det fart. Lögner. Svek. Terapisamtal. Självmord. Eller inte? Syskonbarn som inte flyttar till Norge utan flyttar ihop med Juliette Binoches man. Det märkligaste med filmen är att de lyckats göra Juliette Binoche ganska ful. Mission impossible.

Men sjujävlar så bra. Framförallt terapisamtal med stela psykiatern som tinar och tinar allteftersom Juliette har slaskat till det i sitt privatliv.

Och så blev det ännu bättre.

Carmen och Lola. Det klappas i takt och det sjungs. Och polisens vakttorn över stadsdelen med romsk befolkning har inga väktande poliser längre. Väkteriet sköter familjerna själva. Flickorna ska giftas bort. Snabbt. Fort. Annars. Det blir bättre. Ett tag. Sedan blir det bara sämre. Och om slutet var ett slut eller en början till nåt nytt? Det är bara att gissa.

Så ett jävelusiskt långt flyg kan tyna bort. 9600 kilometer eller nåt sånt. Över Kabul. Över Moskva,

Nu i Amsterdam. Det regnar. Människorna hukar sig inomhus. Flygplatsen var öde. Trodde jag. Alla gömde sig i loungen. Här är det stolfattigt.

Människor på väg. Men eftersom det är söndag så råder könsbalans. Nu är det inte affärsresenärerna,. Nu är det allhelgonarna. På väg hem.

Jag med. 4 mjukhundar i bagaget. Någon har fyllt 8 år. Jag har missat det. Kompensation på väg.

Run! Run like the wind!

/ Hans Lind / Leave a comment

But I didn’t run like the wind. I ran like a bowling ball all the way from gate F4 to D68. Through security check. Through passport control. In 15 minutes

My flight from Nairobi was over one hour delayed. Next flight to Stockholm …… gate closing in 20 minutes. 20 minutes to enter Schengen.

–No way! You will not make it...said the purser on the Nairobi flight.

– But try! Try! Run like the wind!

KLM staff at F4; -“Hurry!!!”

–You are the ones who are delayed!!” was the obvious answer.

And I made it . I might have stepped on other people’s toes. I might have scared some old ladies.

I knew that all flights today and tomorrow were fully booked due to Air France strike and end of Easter holidays. So running was the only option.

And finally at gate D68 …. and boardingpass not accepted . “Seating problem”.

But it was a good problem. Upgrade to business where an angel purser took care of me. Cold water. Wet towels. Cava.

And :-Can I make you happy with another bottle of cava?

But then.. Which flight did you come from? the angel asked

–Nairobi

– Oh. We are waiting for passengers from that flight! It wasn’t necessary to run….

Flight left 25 minutes after timetable.

 

And landing at Arlanda. Where is the message saying the suitcase did not make it? I dont find it on my phone. Messenger? No. Twitter? No. KLM app? No.

But there’s the suitcase. It’s not sweating. It managed to get on the plane. Faster than me.

Smart gjort – Kenya Airways!

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_0967-”I haven’t seen you in a long time!”
Väskinplastaren hälsar glatt. Han kommer att väva in min resväska i 5 meter gladpack. Det stjäls utav attan på Jomo Kenyatta International Airport.
Jag känner mig nöjd. Jag kan ju inte resa så mycket eftersom Väskinplastaren har saknat mig. Passkontrollanten däremot nöjer sig med
-:”Four fingers please!”
Det är mina fingeravtryck han vill åt. Han får dem.
Nairobi flygplats. Hårdkokta ägg och långsamma säkerhetsköer. Eftertänksamma avplockningar av livremmar och nyckelknippor. Långsam eftertanke. Kan det tänkas finnas mer metall någonstans i en ficka som man aldrig har stoppat handen i?
Själv har jag placerat all metall och elektronik i väskan redan i rulltrappan. Men det har jag inte mycket för eftersom köbildarna tror sig ha metall någonstans i ett ställe där någon kan ha placerat metall i. Dem.
Kenya Airways nya – nåja relativt nya – Dreamliner luktar surt. Obestämbart surt. Sätena är flammiga av resenärsspill. Det är en 8 timmars plåga. Hostande till vänster och barnsparkar bakifrån.
Men den italienska filmen om pappan som vill uppfostra sina vuxna barn men som själv blir uppfostrad samtidigt dödar 2 timmar av flygtiden.

Men – denna nya Dreamliner har toalettsitsen och ringar som inte går att placera i upplyft läge. De ramlar ner! Perfekt – det gör att alla måste sitta och kissa. Inget spill här inte. Ett torrt toalettgolv som resultat. Fantastiskt!

Dessutom är det kolsvart inne på toaletten om man inte låser dörren. Inte ett halvmörker som på andra plan. Det hindrar dock inte dem som inte hittar ljusknappen – som inte finns – att sitta ner (stå går ju inte) med halvöppen dörr.

Alltså ska man inte välja sittplatser närmast toaletterna.
Schiphol är varmt. Trångt. Köigt. En genomrusning. Svettig framme vid gaten. Planet är försenat 30 minuter. Eftersvettning.

KLM är snäll mot kycklingarna står det på smörgåsboxen. Jag äter upp kycklingköttet. Jag är inte snäll.

Stockholm ler. Solen skiner.  Jag är framme.

Och så öppnas pärleporten…..

/ Hans Lind / Leave a comment

0601 i gryningen kommer exporttillståndet.
Bra jobbat av den peruanska agenten.
Den statliga veterinärverkets byråkrat gav med sig.

Så nu kommer Arman att kliva in på ett KLM plan i morgon kväll.
Men först sova över hos herr Sandro för att kunna checka in tidigt i morgon bitti.
12 timmars flyg.
20 timmars hundhotell i Amsterdam.
8 timmars flyg till Nairobi.
Onsdag kväll 2010 landning och sedan mer byråkrati.
Men efter det är det skutta runt i trädgården.

Hemma efter två nätter i flygplan

/ Hans Lind / Leave a comment

Det börjar med en inhägnad.
Loungen i Lima har ett staket runt halva ytan.
Matttvätt.
Resten av ytan är fylld av människor som stirrar på sina plattor.
Trångt.

Flyget till Amsterdam.
12 timmar.
Sover 6. Byter ställning i de andra 6 timmarna.
Ser Remains of the Day och blir lika irriterad som första gången.
Kontrollbutler.

8 timmar med Kenya Airways.
Babysar till vänster, till höger och framför.
Tysta babysar.
Bra babysar.
Filmtajm.
Nej – efter 20 minuters Philomena så bryts filmen.
Försöker igen.
Samma sak igen.
Och så är resten av Kenya Airways.
Vill liksom men kan inte.

Nu hemma.
Allt är grönt.

It’s a mans world…

/ Hans Lind / Leave a comment

Jag ser en kvinna.
Hon plockar disk.
Resten är män. Resande Män.
Alla tittar ner i sina datorer.
Utom kinesen som öppnade dagens första champagneflaska.
0615 i gryningen.
Leve han.

Men långt bort i loungefjärran hörs ett barn.
Ett upprört barn.
De Resande Männen vecklar ihop sina ögonbryn och hamrar lite extra på sina datorer.

Det märks nog att jag är uttråkad

Två Resande Män sover djupt.
Hoppas de har lång tid till nästa flyg.
De sover så djupt så de blinkar inte ens när champagnekorkarna flyger.
Kinesen har fått sällskap.

Under tiden i Peru – dit jag är på väg – har kardinal Cipriani uttalat sig mer korkat än vanligt.

“Det finns politiker som vill tvinga på andra sina privata åsikter
Säger han.
Och försöker tvinga på andra sina privata åsikter.

Men nu är klockan 0930 och champagnekorkarna flyger tätt.
Törstigt folk.

I natt skulle jag se film.
KLM hade bra urval.
Den italienska som jag längtat efter.. den som vann Oscar.
Efter 3 minuter insåg jag att jag redan hade sett den.

Ok då. 12 years a slave. Somnade efter 5 minuter.
Inte lyckat.

Familjeåterförening

/ Hans Lind / Leave a comment

kramare
27 timmars resa väntar. Uppmuntrad av KLMs filmsortiment. Allt jag inte hunnit se och har velat se – listas upp på deras “entertainment” meny.
Hurra!
Men att resa dessa 27 timmar har tagit månader av förberedelse.
Rabiesblodprov på Arman. Görs enbart av laboratorier i Santiago – eller snarare enbart 2 laboratorier där godkänns av EU. Så in med ett chip i nacken på hunden och ett rör med blod.
Blodet skickades via DHL till Santiago och där satt blodprovet fast i tullen i 2 m å n a d e r !
För 2 veckor sedan fick laboratoriet försändelsen.
Och de är tysta.

För 3 veckor sedan bokade jag min resa – med Arman som incheckat bagage på hemvägen.
KLM bekräftade snabbt. Andra sträckans Kenya Airways har ännu inte svarat…
Det visar sig att man inte får föra in hundar som incheckat bagage till Kenya, enbart som “manifest cargo”.
Så fram med en flyttfirma som kan ta sig an att frakta Arman.
Det gick fort.
Men att betala dem var svårare.
Internetbank? –Nja. Vi har inget SWIFT nummer… Men till slut hittade de ett konto de har i Miami så det gick att skicka över pengar.
Under tiden visar det sig att instruktionen som veterinären lämnade om burstorleken – Hunden ska kunna stå upprätt.. inte riktigt stämmer. Det ska vara “hunden ska ha mellan 7 till 9 centimeter från huvudet till burtaket”.
Så en ny bur….
Någon som vill köpa en begagnad hundbur?

Men den som längtar efter något gott får vara beredd på frustrationer.
Och lär sig samtidigt väldigt mycket om att frakta hundar.
Tror jag.

Lövkratta, bränsledunk och hundimport

/ Hans Lind / Leave a comment

–Jag har inget att kratta löv med säger Victor.
Det ordnar jag.
–Det finns ingen diesel i generatorn fortsätter Victor.
Det ordnar jag.
–Det finns ingen bensin i gräsklipparen avslutar Victor.
Det ordnar jag.
–Det går inte att frakta en hund in i Kenya som “checked-in-luggage” säger Kenya Airways.
Jaha. Det får väl KLM ordna – Lima – Amsterdam som checked in luggage och sedan cargo?
–Nej, det går inte. Vi byter inte flygbolag utan hela frakten måste ske med KLM svarar KLM.
Ok. Då kommer Arman 14 timmar senare. Som cargo.
Det är väl rimligt.

Om nu hans rabiesblodprov hinner testas i Santiago, Chile.
Det tog 2 månader för DHL att få blodprovet genom den chilenska tullen!
T v å m å n a d e r !
Aldrig mer DHL.

Att fixa 2 dunkar med bensin och diesel och en lövkratta tog sådär 5 minuter.
Att importera Arman har tagit mer än 2 månader.
Ännu är han inte här.

Yawning in Beijing

/ Hans Lind / Leave a comment

Gäspar stort. 26 timmars resande. Lima-Panama-Amsterdam-Beijing. Copa-KLM-Southern China.
KLM vinner. Förutom varmrätten – Biff Stroganoff som smakade unket.
Henrik Berggrens Palmebok är 1/2 läst. Suverän bok.
Beijing – klockan 0500 i gryningen. “Betygsätt mig” säger passkontrollanten. Effektiv. Bra. Långsam. Dålig. Jag trycker på “effektiv”knappen. Han var effektiv.
Helgdag idag.
-Är allt stängt? frågar jag chauffören.
Han skrattar.
-Bara på nyår stängs allt.
Men folk är i sina hemstäder. Tomma gator.
Tomma breda gator.