Partiledarutfrågning med Jan Björklund. Han är brunbränd. Han är polerad. Elegant slipsknut. Håret ligger på plats.
En stund.
Sedan börjar han fräsa. Lite om värnplikten. Men sedan kommer storfräset. “Amatörer!! gastar han till om svenska kommunpolitiker. Där studsar nog halva folkpartiet till. Den liberala studiopubliken kippar efter andan.
Jag med.
Hur kan det bli så fel? Så okontrollerat? Hur kan nåt man muttrar i bankomatkön bli till offentlighet i valkampanjens viktigaste intervju? Hur är det med Jan Björklunds egen disciplin – den han tjatar om andra ska visa upp. Men han själv?
Visst är det bra att säga sin ärliga mening. Men den här meningen han har är märklig. Bara han duger. Alla andra har fel. Eller något slikt.
Jag är dagen efter fortfarande häpen över hur;
a. brist på kontroll över sin tunga alternativt
b. höga tankar om sin egen förmåga –
-eller bägge, som karln visar upp.
Intrycket jag får är av en person som till ytan ser välkammad ut men där håret när som helst kan spruta ut i en Professor Kalkyl-explosion.
Går man på tårna runt Jan Björklund? Är han en vilande vulkan? Är det därför han är så disciplinfixerad? Kontroll för att inte explodera. Men småfräsa för att lätta på trycket. Och så storfräset om amatörer.
Month: August 2014
Jimmie Åkesson Sha La La La Va?
Jag är övertygad om att Jimmie Åkesson gick segrande ur partiledarutfrågningen igår. Inte för att han övertygade i svaren. Inte för att han hade kloka argument.
Utan för att han lyckades fånga in Nu är dom däringa stockholmsjournalisterna dumma med honom! -känslan. Anna Hedenmo gick lika hårt åt Gustav Fridolin men inte vojnade sig miljöpartisterna åt att hon “visade sin avsky mot honom”. Det gjorde sympatisörer till Sverigedemokraterna – vilket Bylund från partiet var noga med att säga.
Pressar man Jimmie Åkesson så “avskyr man honom”.
Visst var Hedenmo skärpt – men det fanns bitar där hon hade kunnat följa upp bättre.
Jimmie Åkesson – sin vana trogen att narras med statistik –
påstår “Migrationsverket kostar 27 miljarder för att ta hand om 80 000 flyktingar medan UNHCR tar hand om 40 miljoner flyktingar med 37 miljarder kronor”.
Här blandade han friskt – det är alltså så att Migrationsverkets prognos för 2015 är 27 miljarder kronor. Alltså kostar det inte 27 miljarder – utan Migrationsverket tror att det kan kosta så mycket.
Men värre är påståendet om att UNHCR “tar hand om” för den summa han nämner. UNHCRs budget är en del av kostnaderna för ex vis ett flyktingläger. Endel. Inte hela budgeten. Även värdstaten har aktiviteter i flyktingläger. Enskilda organisationer har det. Det kryllar av enskilda organisationer i flyktingläger – delvis, men bara delvis finansierade av UNHCRs budget. Andra FN organ har aktiviteter med egna budgetar för flyktingar, ex vis UNICEF.
Så antingen narras Jimmie Åkesson eller så låtsas han inte förstå sammanhangen.
Han fortsätter i samma stil med att säga “Enligt en OECD rapport har Sverige färre vårdplatser än Etiopien och Turkmenistan”. Precis som när han tolkade FNs våldtäktsstatistik för något år sedan så låtsas han inte om statistikvarningarna – d v s det är svårt att jämföra vad “en vårdplats är” mellan olika länder med olika form att mäta. Se den här debattartikeln. I Sverige räknas inte alla privata vårdplatser in ex vis.
OECD i sin rapport 2013 – “Health at a Glance 2013” (sidan 88 > ) skriver att jämförelser haltar så varning för att jämföra för strikt. Nu är dock vare sig Etiopien eller Turkmenistan med i OECD så de finns inte i statistiken i OECDs rapport.
Så där narras Jimmie Åkesson genom att påstå att “OECD säger”…
Men om man går till statistiken för de länderna och jämför med Sveriges 2,7 vårdplatser/100 000 invånare så kan man hitta i en WHO rapport (kanske dem som Jimmie menade i sitt slarv med fakta) att den siffran stämmer – men att då inte jämföra med antalet läkare/100 000 invånare och den förebyggande sjukvården gör jämförelsen väldigt haltande. För nog är det väl bättre med förebyggande sjukvård än med att bli inlagd på sjukhus för att sjukcentraler inte kan hjälpa en i tid?
Så – slarv och halvlögner och hellögner och “ingen aning”-svar. Ändå får han sympatier. Vafalls?
Dels är det etablisemanget mot oss vanliga -syndromet. Detta utnyttjar Åkesson genom att låtsas sitta på läxförhör hos de dumma korsförhörarna.
Offerkofta. “Det är inte vi som ar ansvariga! Det är riksdagens utredningstjänst!” Sverigedemokraterna gör det lätt för sig – det är aldrig deras ansvar. Det förstärker bilden av dem som dom jagade. Dom det är synd om. Dom man ska tycka synd om.
Jag tror också att folk gillar förenklingar – en svår värld blir enklare om nån kommer med en tjusig enkel lösning som låter bra. Det är därför hans enkla lösningar behöver granskas och han behöver grillas på sina svar.
UNHCR tar inte hand om 40 miljoner flyktingar med 37 miljarder kronor. Så enkel är inte matematiken. Peta på hans svar. Genomskåda förenklingarna och okunnigheten/ljugandet med statistik.
Men det hjälper inte på kort sikt. Det stärker hans popularitet. Ställer SVT dessutom upp med en normaliserings-panel som den igår – så stärks partiet ytterligare. Men sakta, sakta kommer punkteringarna på hans fabulering att avslöja hans taktik och hans slarv/lögner. Parallellt växer kritiken mot honom i partiet. Toppstyret från Åkessons närmaste irriterar. Så ha tålamod. Fasaden krackelerar. Lite i taget och sen med ett brak.
CV liv
…det gäller att ze bra ut i sin CV….. hrmph…
De senaste dagarna har jag läst 92 livsbeskrivningar sammanfattade på 2 A4-ark.
Någonting har hänt. Mina första rekryteringar – som fackligt ombud med rätt att tycka till enligt MBL – var tider då kronologin härskade. Det räknades år och månader när rättvisa skulle skipas och en anställning skulle fördelas. 80-tal.
-“Nehej. Denne kamrer har arbetat 3 månader mer än den andre kamrern! Han ska ha jobbet!
Försiktigt gick man utanför kalenderräkning och försökte fundera om man skulle kunna trivas med den här typen.
-“Hur skulle din bäste vän beskriva dig? Vad tycker du om att göra på din fritid?” d v s “kommer vi att trivas med dig? – blir du en av oss?
Det var 90-tal.
2004 blev jag chockerad.
-“Du kommer till arbetet, dricker ditt morgonkaffe – en engelsk parlamentariker ringer dig, skriker, är arg och frågar -“Vad i hell har ni att göra med vad som sker i familjer!!?? Ni ska ge attans i att tjata om förbud mot barnaga. Vad svarar du?
Det jobbet ville jag verkligen ha.
De sökte inte en schysst fikakamrat utan någon som kunde jobbet.
Men så var ju arbetsgivaren brittisk.
I Sverige fortsatte man söka arbetskamrater. Kommer vi verkligen att trivas med dig?
Men nu är det 2014. 92 svenska CVn. Här är det inte trevnad. Här är det “Detta kommer ni att få om ni väljer mig!. Det är marknadsföring. Det är versaler. Det är bold.
Och jo – CVn är lättare att läsa 2014 än 1985. Det är rakt på. Det är inte kalenderpetning. Och det är leende ansikten infotade.
Men valet är fortfarande lika svårt. Det är liv på 2 A4ark.
Larmar och gör sig till
Tjo – vad det var livat i helgen. Lördag gryning klockan 04.00 står det två pickupbilar med 10-talet bepansrade säkerhetsvakter utanför ytterdörren. De knackar med batongen på gallergrinden.
-“Det har varit en attack på ett hus i närheten. Skottlossning!”
-“Varför är ni här?”
-“Vi ville kolla att allt är ok!”
-“Så det sköts i grannskapet?”
-“Nej, det var långt borta”.
Det var en dryg kilometer bort visade det sig.
Jag tror det var en Utlänningen-har-nog-hört-skotten-så-han-är-orolig-grej.
I natt gick larmet inomhus.
Panelen på säkerhetsdosan visade att larmet gått på i vardagsrummet.
Går dit. Ingen där.
Vaktstyrkan kommer – de checkar och nej – inga fönster är uppbrutna. Ingen i närheten.
Somnar. Larmet går på. Vardagsrummet igen. Ingen där.
Somnar. Larmet går. Vardagsrummet igen. Ingen där.
Förmodligen är det en detektor i dörren som glappar.
Men – här kommer det läskiga. I torsdags berättade grannen att det var en attack på huset för 2 år sedan när de förra hyresgästerna bodde där. Trädgårdsmästaren hade stängt av elstängsellarmet och tjuvarna kunde klippa upp staketet – dödade nattvakten men hann inte plundra huset för vaktstyrkan kom.
Nu hör till saken att det är en annan trädgårdsmästare nu och att larmet för elstängslet nu finns i sovrummet, så stängs det av något larm så är det jag som gör det. Och det gör jag inte.
Största problemet just nu – förutom att väckas upp mitt i natten – är de tusentals grodyngel som håller på att förkovra sig i dammen. Med grodor kommer ormar så grodynglarna ska bort. Enligt internet fungerar citron – det gör det inte – så idag ska jag köpa guldfiskar. De fungerar. Eller pirayor.
Oj – vilken avhyvling… eller är det så att hans huvud serveras på ett fat?
Valrörelse. Inte enbart i Sverige utan också i Peru. Borgmästarval. Sittande borgmästarinnan Susana Villaran ställer upp för omval. Tidigare borgmästaren (2002-2010) Luis Castaneda motkandiderar liksom 11 andra. Castaneda blev känd för 2 saker;
1. “Visserligen stjäl han men han bygger..”
Han var titt som tätt i TV med bygghjälm på skallen, invigandes halvfärdiga byggen där både prislapp och leveranstid fördubblades. Största skandalen under hans borgmästeri – förutom den dubbla lönen han plockade ut 2002-2006 – är en skuld på ca 100 miljoner kronor som staden hade för sophämtning. Sopföretaget som krävde staden på pengar sålde skulden till ett bolag – Comunicore- som delade kontor med Castanedas parti Solidaridad National (!). Skulden såldes för knappa 40 miljoner koronor till Comunicore som i sin tur fick ut över 80 miljoner kronor från Lima stad. Fin liten vinst till ett företag som sedan försvann. I ledningen för företaget satt maken till Castanedas kusin.
2. “Han tiger”.
Karln pratar inte med media. Han ställer inte upp i debatter. I kväll ska 12 avde 13 borgmästarkandidaterna debattera. Gissa vem som inte ställer upp i debatten? Ändå ligger karln på 45-55% i opinionsmätningarna. Allt detta tigandes men med kampanjen “Nu kommer byggena tillbaka”.
Att Castaneda är så populär är ett av mysterierna i peruansk politik. Visst är opinionsmätningarna fixade – i förra valet avlyssnades en av kandidaterna som bad sitt team “fixa en opinionsmätning där hon går upp några %”. Men likväl kvarstår att Castaneda ligger bra till för att vinna. Han har ett starkt mediastöd – från en media som till stor del ägs av samma intressen.
Men – det intressanta är att media klantar till det för sig rejält. För några dagar sedan publicerade El Comercio en artikel som var väldigt insinuant. “Kända artister får betalt av Lima stad för att stödja sittande borgmästarinnan”.
Det tog hus i helvete hos artisterna som snabbt kunde visa att de fått betalt för artistframträdanden, genom att vara moderatorer vid debatter o s v – i flera fall av föregående borgmästare Castaneda. Artister kan ha åsikter utan att ta betalt för dem.
Nu backar tidningen och ber om ursäkt och säger att de borde ha intervjuat de artister de anklagade – medan journalisten (eg en journalistpraktikant) fortsätter morra mot artisterna. Och då – se fotot – biter chefen ifrån. Avhyvlar sin praktikant offentligt på Twitter och säger att han ska sluta insinuera för att dölja sitt “misstag”.
Nu är det ingen som tror att en praktikant kan själv ta beslut om att publicera en artikel på första sidan i en av Perus största tidningar. Nog attans viste chefredaktören om tilltaget och godkände publiceringen.
Under tiden kallar Bildt och Borg till en märklig presskonferens i den svenska valrörelsen. Den peruanska valrörelsen är mycket roligare.
Jo jag ska rösta den 14 september
Men det gör ont. Det är så oerhört tröttsamt med svensk politik. (jag är på gnällhumör)
Klimatförändring. Arbetslöshet. Ungdomar som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. De rika blir rikare och de fattigare allt fler. Skuldsatta familjer. Stora frågor.
Och vad blir svaret?
Jo – behålla RUT och ROT – som om det skulle lösa de svåra framtidsfrågorna. Kristdemokraterna
Jo Ta Tillbaka det gastar Centerpartiet när en vänsterpartist protesterar mot att RUT stadfäster de rikas rätt till rena hem med statsbidrag och därför kallar systemet “Tjänstefolk”. Men Centerpartiet tiger när branschen själva kallar systemet “Tjänstefolk” och “Piga” . Inte särskilt trovärdigt, Centerpartiet.
Nej- det är reklambyråpolitik. Leta klatschiga slogans. Vad gör sig bra på en affisch – inte vad som gör sig bra för en framtid.
Så – det blir vänsterpartiet. Det enda parti som värnar om att skattepengar inte ska användas för lätta vinster. På 90 talet när jag arbetade i Stockholms stads socialtjänst privatiserades jourfosterhemmen. Över en natt fördubblades kostnaden för att ett barn skulle få skydd i en akut situation. Fast det var samma fosterhem. Och de fick inte minsann bättre ersättning. Men ägaren höstade in vinster. Genom skattebetalarnas bidrag.
När jag 1990 flyttade till Mexiko beskrevs en dagisavdelning med 15 barn och 3 vuxna som en “överinskrivning”. När jag kom hem 1993 så var samma personaltäthet beskriven som “resursavdelning”.
Språket förändras. Nu tycker Centerpartiet att städpersonal är egna företagare (fast de allra flesta är anställda av företag som i en del fall kallar sin verksamhet för Tjänstefolk eller Piga – om det tiger Centerpartiet).
När jag i början på 2000-talet hade en 3 månaders lucka mellan 2 anställningar, kontaktade jag ett uthyrningsföretag för socialsekreterare. Jodå- de kunde fixa ett tremånadersjobb för mig. De tog 25% som pålaga för varje dags arbete av den lön som stadsdelsnämnden skulle betala mig. Men de dröjde, de svarade inte på telefon – lata byråkrater – så jag kontaktade stadsdelsnämnden direkt och började arbeta dagen efter. Stadsdelsnämnden sparade de där 25% – som det inte fanns någon anledning att de lata privata bryråkraterna skulle få.
Därför får jag sura uppstötningar när jag hör politiker prata om hur konkurrens gör det hela så mycket effektivare.
Alltså visst ska staten gå in med bidrag till verksamheter – men varför inte börja där det finns de allra största bristerna? Skolan, äldreomsorgen? De allra största bristerna finns knappast under folks badkar.
Så reklamtjafset och bristen på samhällsbyggstankar gör att det gör ont att rösta. Minst ont gör det att rösta på Vänsterpartiet.
Min enda tröst är att det är ännu värre i Peru. Borgmästarval i Lima. Kandidaten som leder (gubben på fotot) leder opinionsmätningarna. Trots att han tiger. Säger inte ett jota till media. Kniper käft. Han var borgmästare i 8 år fram till 2010. Lämnade övertrakasserade budgetar, invigda byggen som inte var klara. gräs planterat på sten i parker och en sjujävla förskingringsskandal (googla på Comunicore) efter sig. Ändå är han favorit.
Eller hmmm.. kanske skulle svenska politiker vinna på att tiga. Som han.
–Vad tycker du om RUT?
–……….“
Väggen som alltid följer efter
Det är nog bara en gång som väggen har skapat problem.
Eller det var inte ett problem utan ett bekymmer.
–Señor! Ni som är så religiös kan väl bli gudfar för min son?
Jag är ateist.
Kyrkor är till för att sitta i. Kyrkor är också bra för att prata med döda anhöriga. I alla fall tända ett ljus för dem och tänka några tankar.
Men väggen har följt mig sedan 1993.
Då hittade jag den förgylldfeta madonnan på en marknad i Lima.
1999 hittade jag det feta Jesusbarnet i Granada i Nicaragua.
En av ikonkopiorna hittade jag i en kiosk vid en tung kyrka i Bukarest – 2005.
De andra kommer från Jerusalem 2004 – från den kyrka där jungfru Maria påstås vara begravd.
De har snurrat runt varandra på väggen som följt efter. I Bryssel. I Addis Ababa. I Nairobi, i Juba , i Lima och nu tillbaka i Nairobi.
Varför? Jo, nåt ska man ju samla på.
Jag hade en kollega en gång som samlade spypåsar från flygbolag.
Ebolavarning
-“Ni som ska till Lusaka – alltså inte ni som ska Harare – ge er tillkänna!”
Jag räcker upp handen.
Detta sker i måndags – tidig morgon på Jomo Kenyatta International Airport. Jag ska till Kenneth Kaunda International Airport. (När får Sverige en Olof Palme International airport – eller det borde nog vara Gustav Vasa International Airport eftersom det handlar om frigörarherrar
Jag får en papperslapp med hot.
Om du har varit i Guinea Conakry, Sierra Leone, Liberia eller Nigeria de senaste veckorna så kommer du att placeras i karantän i 30 dagar i Zambia.
Planet blir försenat – en passagerare som har checkat in dyker inte upp. Jag vet var hen har varit…..
Framme i Zambia så sker ingen kontroll. Passkontrollanten har munskydd och bläddrar förstrött i passet men inte hinner hon se alla stämplar.
(Mitt pass är stämpelfyllt)
Under tiden meddelar Korean Air att de från 20 augusti ställer in sina Kenya flyg. Det sker dagen efter det att WHO säger att Kenya är i riskzon 2 p g a att vara en reseknytpunkt. Det får regeringen att morra och WHO och annonsera dagen efter att det minsann är massor av länder som är riskland2.
Nu hade Korean Air 3 flyg i veckan till Nairobi och de flygen var inte särskilt populära. Tror jag.
Under tiden så vill inte Kenya Airways avbryta sina Västafrikaflygningar. Det handlar inte om ekonomi, hävdar de. För de flygen ger ju “bara” 25% av deras intäkter. Hrmphh..
I stället skickar de 2 läkare till Sierra Leone – Liberia för att “lära sig mer om Ebola”..
Det tar bara 2 dagar och så säger Kenya Airways att passagerare från Sierra Leone och Liberia inte ska få komma in i Kenya. Nigeria då?
Nja – det är ju lönsammaste rutten.
Under tiden har folk i Kenya “hört” att det redan finns 4 ebolapatienter i Nairobi. Folk hör så mycket.
Om man verkligen tänker efter så verkar inte Ebola smitta så lätt. Sedan mars i år har 2000 personer smittats (vad man vet). Detta i stater med stor befolkning; Liberia – 4 miljoner, Sierra Leone 6 miljoner och Guinea Conakry 11 miljoner.
Nåja, ingen karantän i Zambia. Och sedan hemma i Kenya – ingen frågar något om var jag har varit när jag kommer till flygplatsen. Jag som hade hört om timslånga köer med temperaturmätning och frågeformulär.
Svindlande höjder
Mitt i regnskogen i södra Mexiko ligger mayastaden Palenque. I ruiner. Ett lätt duggregn. Upp på en mur. Att klättra uppåt går bra. Att ta sig ner är en helt annan sak. Muren sluttar neråt. Den är säkert 50 cm bred. Utan räcken. Utan handtag. Utan något för händerna. Bara en sluttande blöt mur.
Knäna låser sig. Benen lyder inte.
Alltså dramatiken är min egen. Det är inte mer än 2 meter till marken. Och muren är 50 cm bred. Faller jag så trillar jag. Svårare är det inte. Men paniken finns där.
En cykelväg i Märsta. På väg till jobbet. Det plingar bakom mig och en dam på cykel rusar förbi. På pakethållaren barnsäte sitter ett barn och ser sin mors breda bak.
Jag blir alldeles kallsvettig. Knäna låser sig. Fast jag går på en två meter bred gångväg där fallhöjden från asfalten är 2 centimeter.
Hur kan man ha svindel på en gångväg?
Jag kan. Om en damcykel med barn på pakethållaren plingar förbi.
Såhär är min svindelteori.
Ett barn blir buret lite halvklumpigt. Lite löst hängandes. Rädd för att bli tappad – men blir inte tappad. Så fallet är rädslan. Landningen är rädslan – för barnet vet inte om det kommer att göra ont eller inte att landa. Själva fallet tar nog inte ont. Men landningen?
På somrarna cyklade min mor mig till skördedagiset i Olkamangi byskola. Jag satt bakom henne. En rejäl nerförsbacke. Fartvind i ansiktet men ingen sikt. Jo, en moders bak men inget annat.
2 uppförsbackar. Där ställde sig moderskapet på cykeltramporna. Cykeln vajade från höger till vänster. Paniken växte. Det blir nog ett fall. Ett hårt fall. Eller jag vet ju inte om det skulle göra ont.
Så hade hon kört omkull så hade jag inte haft svindel. Hon körde aldrig omkull. Hon tappade mig aldrig. Så nu har jag svindel. För jag vet inte om landningen gör ont. Vare sig jag står med låsta knän på en mur i Palenque eller om jag står på en stol i Nairobi och byter glödlampa.
Jag är för övrigt glad att jag inte är giraff – eller i alla fall en giraff som aldrig har landat
Fagerstapolisens analysförmåga överskrider Fagerstapostens
Såg Anders tar parti – när han besöker Fagersta och försöker förstå hur det kommer sig att Vänsterpartiet har 58% av rösterna i kommunalvalet.
Hans svar på sin egen fråga blir att det finns en hedersknyffel som heter Stig Henriksson och det är honom man röstar på – inte Vänsterpartiet. Det kan nog vara så – men lite djupare hade han kunnat gräva. Kanske blev det svårt när det som man förväntar sig vara höjden av analysförmåga i en kommun – lokaltidningen Fagerstaposten bara mumlade;
-“Oj! Är det sålänge han har haft makten? Ojdå…”
Istället kom den djupaste analysen från de två kvinnliga ordningspoliserna. Mer pratglada. Mer analytiska. Och framförallt > roligare.
Min gamla hemkommun – välskött men “monopolistisk” (som moderaten Johansson sade). Han eftersträvade mer privata alternativ. Att folk inte efterfrågar de privata alternativen verkade inte vara ett problem. Privat ska det va!
En sak som programmet missade var bilden av Fagersta före 1998 – en sammanblandning av HSB, Fagersta kommun, ABF, Kommunalarbetarförbundet, Folkets hus, LO, Socialdemokraterna där det till slut var oklart var besluten togs och i vems intressen.
Stig Henriksson pratade om kommunbefolkningen som medborgare – inte som kunder. Klokt. Under (S)-styret var kunderna de organisationer som var knutna till partiet. Räckte inte pengarna till så höjdes skatten.
Jag minns mitt första kommunfullmäktige sammanträde. Folkets hus hade beslutat att byta golv i B-salen. 50 000 kronor kostade det. Men det fanns inga pengar, så man sökte pengar hos kommunen – efter det att man hade bytt golv. Milda protester från mig – “så kan man ju inte göra! Pengar först och golvbyte sen! (Detta var före det Perssonska bibliska – Den som är satt i skuld är inte fri!”
Svaret från hedersknyffeln Ragnvald Oscarsson (s) blev -“Men han Lind måste ju förstå att det var alldeles rutti botti hörna!”
Vad svarar man på det? Golvet var ruttet- det gick inte att ordna dans i B-salen! Och synen var på nåt sätt att Folket hus och Kommun var liksom samma sak, samma kassa.
Jag minns också ett länsmöte för kulturnämndsledamoter. En per kommun. Kulturnämnden i Fagersta skickade mig – fast jag representerade Vänsterpartiet. Vid startfikat på mötet så sade två socialdemokrater – Oj Oj — ni har det inte lätt i Fagersta med det där toppstyret i partiet!
–Men jag är vänsterpartist…
Det uppstod tystnad och en snabb nerklunkning av kaffet.
Så lite mer historiegrävning hade varit bra. Då kanske man hade hittat kombinationen av rejält missnöje med (S) maktfullkomlighet – minns också min (S) bänkgranne i kommunfullmäktige som ofta höll med (V) viskandes, men röstade emot – och den Stig Henrikssons popularitet.
För så är det – man röstar på den man litar på. Och som tycker någotsånär som en själv. Men som man framförallt litar på. En som man skulle kunna köpa en begagnad cykel av och veta att den inte är stulen.
När DN ska beskriva programmet blir det platt. -““Han har ju sänkt skatten! Vad är det för vänsterpartipolitik?” Det hade nog varit på sin plats att kontrollera från vad skatten sänktes – d v s från Sveriges högsta kommunalskatt, och sänkningarna var 10 öre/år. Istället blev det “en vänsterpartist som sänker skatten!”
Idag fick jag min röstsedel. Vem ska jag lita på i september?