jan björklund

Vem tror dom att dom lurar?

/ Hans Lind / Leave a comment

DN har ett trevligt foto. Ett foto att fundera kring. Ansikten som talar. Blickar som låser fast.

alliansen

Jag har saknat Göran Hägglund på sistone. Efter valet försvann han. På bilden ser han ut att längta bort. Långt bort.
Jag har inte saknat Jan Björklund. Han dyker upp överallt. Nu även på Twitter. På bilden ser han ut att vara fullt i färd med att orera. Som vanligt.
Men det intressanta är den längsta i sällskapet. Nu är inte Annie Lööf längre den enda som kan färglägga sig i Alliansskaran. Kinberg Batra är huvudet längre och med drottninglik blick tittar 25%aren mot 5%aren.
-“Du oppositionsledare? Du som knappt knaprade dig över 4%s gränsen....”

Lööf tittar tillbaka – upp med hakan för att se längre ut – men mot de Kinbergska höjderna når hon inte.

Sådärja. Nu har jag fantiserat klart om fotot. Men balansen är rubbad. Reinfedlt lät de små 5%arna tjattra på och så sade han lite lugna saker. Lööf kunde sticka ut som den enda som såg färgglad ut. Det är över nu.

Men så politiken.

Den största bluffen på länge i svensk politik har precis klarats av.

“Väljarna har gett oss ett mandat att förvalta. Vi kan inte gå emot det.”

Pyttsan. Gömma sig bakom väljarna är lätt men fegt. Inte fasen gav väljarna 2010 nåt mandat till köp av Nuon. Inte fasen gav väljarna mandat till att sälja ut utsläppsrättigheter till Bank of America.

Väljarna väljer representanter som de litar på. Under en mandatperiod ändras samhället. Nya beslut måste tas. Man väntar inte till nästa val för att få nya direktiv. Man agerar. Man resonerar. Man förhandlar. Men man strävar efter att genomföra  sin politik. Ett bra sätt att genomföra sin politik är att förhandla.

Att skylla på väljarna är bara trams. De har valt sina representanter. Representera för attans.

En smekande örfil

/ Hans Lind / Leave a comment

Håkan Juholts kongresstal. En smekande örfil mot Reinfeldt & Co. S är ett parti – en rörelse. Inte ett företag där några få i ledningen byter politik utan att förankra det. S är inte en reklambyrå (så där spreds örfilen också mot folkpartiet). Örfilarna är väl maskerade. Men väl placerade.
Barnfattigdom har inte plats i Juholts Sverige, men väl i Reinfeldts. Örfil.
Pensionssystemet måste göras om – det kommer inte att räcka till, säger Juholt. Det hade väl inte de där med “förnyelse”mantrat på läpparna tänkt till om…… (de brukar oftast fastna i att upprepa ordet förnyelse gång på gång).
Så jo. Ett gediget tal, men jag skulle ju egentligen inte recensera det(det gör alla retoriker – verkar vara gott om dem) jag skulle bara skriva att det måste svida på Reinfeldts kind.
Och lite på Björklunds. Och på Olofssons och Hägglunds (för att de osynliggjordes).

Vad säger då moderaterna? Jo, klassiskt på en flitig moderatblogg. “vänsterspöket kommer!!!” Förnyelseivrandet verkar inte ha nått den bloggen….

Det är också lite märkligt med en moderat som hade hoppats på att Juholt tog s mot mitten -.är det för att s skulle bli mer sammanblandade med det “nya arbetarpartiet”? För självklart gör Juholt precis rätt – visandes på konsekvensen av Ms politik i sitt tal.

Även en dämpning av ett ras är en effekt

/ Hans Lind / Leave a comment

SvD säger sig inte kunna hitta en Juholt effekt i senaste opinionsmätningen. S får ju bara upp 0,3 %…. Men det är samma SvD som på sin ledarsida målat ut S som något som tillhör historien – som ett 25% parti. Så ett uteblivet ras
Är också en effekt. Och framförallt – Juholt är inte vald ännu. Låt honom avge sin programförklaring först – och kolla effekterna av detta. Lugna ner sig liksom.

Men SvDs ledarsida är ändå oroade. Väckarklocka. Gapet mellan blocken har minskat. Jag tror dock inte det har med Juholt att göra. Det har med regeringens försumlighet omkring Egypten och Libyen att göra. Det har med Björklund att göra. I en värld där frihet och demokrati värnas i en massvåg över arabvärlden tajmar han in ett utspel om mer disciplin. I en värld där stater pressas om man ska stötta demokratirörelser tajmar han in vapenförsäljningsförändringar. Liksom det bidde en tumme.

Det som skull tala mot en Juholt effekt är utdelandet av tröstpriser i partiet- Damberg till partistyrelsen. Allt för att samla partiet. Istället för att spetsa till partied. Alla ska vara nöjda. Så bygger man inte upp ett 45% parti…

Under tiden i ett annat land. Det hettar till i Peru. Senaste opinionsmätningen 3 veckor före valet; Toledo 23. Keiko 19. Castaneda och PPK 14. Och däremellan har Ollanta rusat upp till 17%.

När verkligheten kommer ikapp politiken

/ Hans Lind / Leave a comment

Jan Björklund vill ändra på vapenexportreglerna. Ingen försäljning till diktaturer- bara till demokratier och wannabee-demokratier.
Något som länge varit ett krav från många kritiker till den generösa vapenförsäljningen från Sverige. Svaret har varit – riksdagen har beslutat, och det finns en nämnd som sköter detta och det finns en politisk bevakning av detta och hur dessa politiker tycker, tänker och röstar är sekretessbelagt. Med andra ord ” vi har kontroll på detta”. Och nu visar det sig att de stater som prövats och godkänts nu inte tvekar att använda sig av dessa vapen mot människor som använder sig av rätten att uttrycka sina åsikter.
Nu har verkligheten kommit ikapp Jan Björklund. Det krävdes ett Tunisien, Libyen, Bahrain för detta.

När skygglapparna täpper sikt och hörsel

/ Hans Lind / 7 Comments

Jan Björklund vill återupprätta lärarens auktoritet i klassrummet. Tillbaka till katedern. Ordning och reda. Minska ner självstudierna. Lyssna och lär istället för undersök och lär.
Allt låter bra men är en papperstiger. Ökade självstudier är ett resultat framför allt av minskad lärartäthet. En lärare med alltfler elever leder till fler grupparbeten och självstudier. Så skulle Björklund verkligen vilja göra något vettigt inom skolpolitiken – istället för att mata ut klyschor – så skulle han satsa mer budgetpengar till kommunerna för ökad lärartäthet.