Vem är jag?

Det bestämmer jag själv. Det gör de flesta. Med den självklares rätt utropar sig Carl Bildt till “ stolt hallänning, stolt svensk och stolt europé “. Jag utnämner mig själv ibland till kass tangodansör (har gått en helgkurs på restaurant Pelé på Upplandsgatan i Stockholm men stegen har rostat). I kvarteret där jag bor är jag “mannen med den stora hunden” Jag blir jag tack vare assistenten.

Jag är Brysselbo men inte belgare. Jag är svensk för de flesta utom för Skatteverket som kallar mig för “utlänning med svensk inkomst”. Jag är jag men i olika skepnader och former.

De flesta får äga sin identitet.

De flesta.

Utom ensamkommande flyktingbarn som dör i en flygkrasch. Där skenar genast klumpifieringen. “Smålänningar?“- hojtar en Sverigedemokrat. Ja – 2 av dem bodde i Småland. Då är man smålänning, Kanske inte född smålänning men lik förbaskat smålänning. Såvida man inte är kvinna – då är man småländska. Svårare än så är det inte.

-“Hur kunde de åka till det land de flytt ifrån?” Iran är inte Afghanistan. Iran är dock inget säkert asylland. Att bo i ett land och besöka ett land är två vitt skilda saker. Att kunna åka tillbaka till Iran med ett svenskt pass i fickan ger mer skydd och trygghet än att leva i Iran utan skyddande papper. Det är en självklarhet för de flesta. Utom för den som vill styra andras identitet. Skomakare – bliv vid din läst. Ensamkommande flyktingbarn – var fattig, res inte. Men se till att integrera dig. Men integrera dig inte så mycket så du gör som svenskar gör – åker på semesterresa.

-“Hur kan de ha råd att resa?” Billigaste resan nu med Aeroflot till Teheran kostar 366 dollar. (Ukrainan airlines var billiga – men har inga resor till Teheran nu). 366 usd = 3466 kronor. 173 chipspåsar. Knappa 6 limpor Prince cigarretter. Sens moral; Ät chips. Rök. Men ge fan i att besöka släkten!

(P1 morgon idag. Självmordsfrekvensen är lägre hos invandrare än hos svenskar. Men efter 20 år i Sverige är frekvensen lika hög. Integration )

Idag är jag arg. Arg för att folk går runt med skygglappar och tror sig ha rätten att definiera vad andra är eller inte är.

Ilska. Det är min identitet idag. I morgon är jag något annat. Men jag bestämmer själv. Det borde alla få göra.

Jeremias som optimistkonsult

Facebookgruppen Tornedalens vänner har varit en grund för att titta på tornedalska småfåglar i motljus, islossningar och renar med med ånga frustandes ur nosborrarna. Har varit.

Nu helt plötsligt dyker det upp en text som tagits från en s k humorsida – sägandes att alla bara klagar på hur Sverige skulle bli om SD skulle styra – medan ingen klagar på hur Sverige är under nuvarande styre.

Förr gluttade SD-anhängarna bakom köksgardinen muttrandes över tillståndet i deras världar. Nu är de överallt. Inget muttrande utan högljutt ojandes över tillståndet. Klagan. Elände. En verklighetsbeskrivning som bygger på att odla så mycket missnöje som möjligt.

Jeremias klagan blir till en riktig optimistkonsults litanior i jämförelse.

Missnöje. Skeptisism. Men inte bakom köksgardinen i avskildhet utan överallt. Bussen. Facebookgruppen. Gör klagan till en vardag. Och bara de kan fixa det hela. Säger de.

Därför blir motståndsskriften från Elisabeth Åsbrink så uppiggande just denna dag. Demokratin kan bara stärkas genom att lita på varandra. Se varandra. Prata med varandra.

Skandinaver litar på varandra mer än andra. Skriver hon. Svenskar historiskt sett i väldigt hög grad. Så det som Sveriedemokraterna pysslar med är väldigt osvenskt. Misstro är inte en svensk dygd.

Blir nyfiken. Varför visar slovaker så låg tillit medan skandinaver visar hög tillit?

Similar results occurred with people from 15 to 29 years of age – within the OECD countries Slovakia holds the last position with 12.41 percent. In general, Brasil and Columbia have a worst score (10.6 percent and 3.6 percent respectively). The countries with the most trusting people are Denmark (75 percent), Norway (73 percent), the Netherlands (67 percent), Sweden (62 percent) and Finland (62 percent).

https://spectator.sme.sk/c/20473017/slovaks-are-among-the-least-trusting-people.html

Inkomst. Trygghet. Socialförsäkringar. Och avsaknad av väpnade konflikter.

Och detta försöker de osvenska Sverigedemokraterna rasera. Lita inte på varandra. Sprid misstroende. Landet rasar nedåt. Rädda sig den som räddas kan.

Och vi anammar deras verklighetsskildring. De får styra debatten.

En minister lägger ut en tweet om att antalet nystartade företag ökat i Malmö. Raskt kommer svaret; Men skjutningarna då! De har inte minskat ! (fast de har gjort det).

Det är som att lajva en Flashback-diskussion.

Och i Facebookgruppen Tornedalens vänner så ligger inlägget om SD kvar.

Bilden som fastnade…..

nej …. inte den bilden utan en annan bild

Det har regnat under natten. Första regnet sedan assistenten kom till Bryssel. Jag vet inte om regnet är skälet till att han under natten bär in 5 leksaker och lägger dom på sängen.

Leksakerna på sängen är en bild som fastnar i några minuter. Vad ville assistenten med detta? När jag ser den tomma vattenskålen i köket förstår jag att han var törstig. Men jag får inte riktigt ihop bilden av leksaker på sängen= jag är törstig. Men till nästa leksaksvandring kommer jag att förstå.

Men det var alltså inte den bilden som fastnade och sitter fortfarande fast.

06.30 går vi ut. Det har slutat regna. Assistenten vill jaga ikapp en man med ryggsäck. Assistenten gillar inte ryggsäckar.

Vi går över spårvagnsspåret en minut innan spårvagnen kommer. Assistenten stannar vid det första trädet och lyfter på benet efter att ha sniffat in fiende-urin. Då kommer spårvagnen. Den lyser upp mörkret. Den första vagnen är tom. I den andra finns 2 passagerare.

Och det är där bilden kommer. Den fastnande bilden. Bilden som sitter kvar 2 timmar senare och försvinner inte ens av lukten vid utgången från Arts-Loi T-banestation där det luktar hasch. Någon har alltså rökt hasch i tunnelbanan tidigt på morgonen. Varför?

Tillbaka till bilden. De två passagerarna.

En sitter ner. Hon gör sig liten. Hon tittar ut mot fönstret. På mig. På assistenten (som hade gjort nytta inne i spårvagnen).

Den andra passageraren står upp. Han är vänd mot den sittande kvinnan. Hans mun är vidöppen och rör sig i sverigedemokratiska rörelser. Han är arg.

Han är klädd i en svart skinnjacka. Han är i min ålder.

Hon är mycket yngre. Hon är också klädd i svart. En svart hijab. Hon sitter tyst. Tittar ut.

Spårvagnen rusar norrut. Det skramlar om den. Det skramlar i den. En kvinna som vill komma till jobbet. Som gör sig liten. Som ser rädd ut. En man som tycker han är på jobbet. Det där “jag-har-min-rätt-och-du-har-ingen-rätt“jobbet.

Att vakna upp med den ilskan och att vakna upp med den rädslan är inte som att vakna upp i en säng med 5 leksaker.

Lagstiftning som ska förbjuda bärandet av niqab och burka ger den arge – som han tycker – rätt att också kritisera en huvudduk – en hijab. Han skulle nog inte ha skällt på en nunna med huvuddok. Eller på min farmor med sjal på huvudet.

Bilden sitter kvar. Jag hoppas det klev på fler passagerare vid nästa hållplats. Det kan hjälpa den kvinnan från att få ansiktet duschat av ilsken mans-saliv. Men dom finns på andra ställen. De där hatande. De där som vaknar upprörda.

Inte av iver för vad dagen kommer att innehålla.

Utan för vem de ska hata.

I natt gjorde jag en Trump

DBISgDQUIAAjstp

Alla har väl någon gång somnat med mobiltelefonen i ansiktet. Det gjorde jag i natt. Men utan att ha lämnat nåt mystiskt tweet.

Det som däremot förvånar mig är hur han lyckades skicka iväg tweeten fast han uppenbarligen måste ha somnat mitt i ordet “coverage”.

Det  som förvånar mig ännu mer är ingen i hans stab vågar väcka honom för att radera tweeten. Eller att de har tillgång till hans Twitter -lösenord. Eller att de har det men vågar inte radera i alla fall.

Eller – nu ska jag konspirera – så är det en plan för att flytta fokus från svärsonens Rysslandsäventyr. Och i så fall lyckas han ju rejält. Då kan han ligga där och fnissa i sina kuddar och tycka att han var smart som covfefade hela världen.

Det tyder ju klockslaget på. 21.06 på kvällen – inte kan han väl ha somnat då? Och var det ficktweetande – så hade han ju kollat sin telefon innan han somnade efter att ha tittat klart på Fox News.

Rapport från en hotellfrukost

IMG_2536Det mumlas. Tuggas. Glids runt. Lite högmässa innan pastorn har klivit in i kyrkan.

Men så kommer det amerikanska paret. Deras samtal blir offentligt. Högt. Väldigt högt.

Här kommer min teori. Dagisgenerationen har vuxit upp. De där som lärde sig att skrika för att höras. Det behövde man inte göra i den lilla familjen men i en dagisgrupp höjs rösten. De har nu vuxit upp – de som var på dagis utan pedagogik – utan “lek nu med varandra barn!”.

Innan tabletterna fick barnen att böja nacken. Innan man ur och skurade i en skog där de fyra väggarna och taket inte ekar tillbaka rösterna som höjs i en alltmer crescerande nivå.

De är sådär 35-40 år. Den skrikiga dagisgenerationen. De som inte lärde sig att man i ett oväsen också – eller framförallt – kan sänka rösten ett tonläge så man hörs under oväsendet. Inte höja rösten så man bidrar till ännu mer berulho.

Komplettering~ Ankie i Skaraborgs län påpekar att även de som säkerligen aldrig sett ett dagis inifrån som barn kan vara väldigt högljudda. Just det ja. Men så har vi ju grundskolan där en del klassrum kan ha upp till 90 barn. Högröstträning.

Skammens rodnad och en undran om vem som är rådgivare och om denne fått sparken än?

Först pratar man krig och sen sjunger man manskör. Hur i all friden gick det här till egentligen? Vem var den förste ministern att kliva upp på scenen? Jag antar att det hade ätits blöt middag strax innan. Någon annan förklaring kan inte finnas.

Jag klarar av när de nynnar “We Are the World..” men när det skrålas till med “We are the children” .. då rodnar jag. Bort från Youtube. Snabbt.

“Vi ska också se över om vi kan ha fler gemensamma övningar, sade Stoltenberg vid ett möte i Antalya i Turkiet där utrikesministrarna i Natoländerna deltog.”  – Nej tack!!!!!

Däremot så saknas ju förklaring för en annan skämskudde-incident.

Denna …

När Bohemund I kom tillbaka 925 år senare ….

Det sägs att när historien upprepar sig så  blir det antingen som en tragedi eller en fars.

När Bohemund I återvände var det både som en tragedi och en fars.

Iphone6 185

Jaha. När man ska logga in sig på en sajt ska man välja ett användarnamn.

ps.. när jag började wordpressblogga satt jag och tittade på ett avsnitt av Brothers&Sisters och där sade den politiska spinndoctorn lite ironiskt – “It’s all about transparency”

Den nu f d SD-juristen i Brussel valde en av de första korsriddarna – Bohemund I – som användarnamn.

Fast när Bohemund I röjde runt i mellanöstern satt SD-juristen framför datorn och hatade.

Borde inte SpottarOchFräserBakomEnGardin ha varit ett bättre användarnamn?