Fel redan från början ……

Personen på bilden har inget med berättelsen att göra. Han är helt rätt redan från början.

Vi kan kalla henne Heidi. Men hon heter kanske något annat…. I vilket fall- vi hade varit på bio. Ett gäng från jobbet. Sent -80tal. Dead poets society. En film jag säkert sett 7-8 gånger efteråt. Vi satt tysta i bilen på väg hem. Utom Heidi. Hon grät. Och det gick ju att förstå. En film om att vilja men inte få. En film med sorg. En film om att ge upp och inte ge upp. Vi försökte; -“Men Heidi. Han såg ju ingen annan utväg än att ta livet av sig? Han hade inget att hoppas på...”

Heidi snörvlade. – “Jamen varför den snyggaste? Kunde inte nån av de fulare ha skjutit sig?

Fel redan från början.

Jimmie Åkesson;

Partiet som hävdat – “vi ska hjälpa dom på plats“. Partiet som hävdat – “ge mer till humanitär hjälp” Men nu när det handlar om en global pandemi så handlar det b a r a om det som händer innanför de svenska murarna. Så fel tänkt. Om det ens var tänkt.

Fel redan från början.

(Läser @sdriks twitterflöde. De retweetar verkligen det som ska så missnöje, skapa oro, misstänkliggöra. Detta i ett läge när folk behöver lita på varandra. Att skapa oro och ängslan ärSverigedemokraternas modus operandi. Tänk om de satt i regeringsställning. Hur skulle de kunna slå om från “Allt är fel” till “Vi tar hand om detta!

Fel redan från början)

Jajustja. På tal om Sverigedemokraterna. Vad tyst Ebba Busch Thor har blivit?

Paus i gnället; Corona-uppdate; Det råder utegångsförbud i Belgien sedan nästan 3 veckor. Eller man får gå ut – om man har ett nödvändigt arbete att gå till, om man ska handla mat (inklusive hundmat), gå till apotek, eller motionera. Men om man ska motionera så är det med max en person till – och med ett avstånd av 1,5 meter.

Så hur ser det ut? Skatebords, rullskridskor, kritor för trottoarmålning och en hord av joggare är där ute. Och hundvandrare. Jag har inte sett så många hundar i kvarteret tidigare. Promenaderna tar lång tid – nya dofter att rekognosera. Livet går på nästan som vanligt med skillnad att det ansiktsmaskas. Men de där 1,5 metrarna är väldigt förkrympta i Bryssel.

I morse satt en man och hostade lungorna ur sig vid en parkbänk. Han hade en egen sfär på 30 meter. Där hölls minsann distansen.

Åter till “fel redan från början”….

Avreglering av apoteken. Hägglund ångrar idag bitar av det han gjorde 2009. Avregleringen skapade inte ett beredskapslager. Och sålunda ser det ut såhär;

Ej i lager.

Privata apotek tar inte ansvar för epidemiberedskap. Det borde ju avregleraren ha tänkt på. Då. Inte nu.

Fel redan från början.

Det är lätt att vara efterklok. Vad gäller apoteksavregleringar. Vad gäller analyser av tragik i biofilmer. Men inte vad gäller Sverigedemokraterna. De är fel redan från början. Deras plan är sådan. Skapa oro. Skapa ängslan. Skapa missförtroende. Vi mot dom. Lås dörren. Stäng gränsen.

Fel redan från början

Tre öl på en fönsterbräda

Det är 4 meter bort. Assistenten stirrar. Blänger. Något stör. Hotellet bakom sovrumsfönstret brukar ha fördragna gardiner. Denne gäst föredrar öppen vy. Han sitter på en fåtölj och stirrar rakt fram. På assistenten. Som stirrar tillbaks. Arga leken. Ingen viker undan med blicken. Gästen tar fram en ölburk. Han har en kartong som han har ställt på kylning på fönsterbrädan. Carlsberg. Varför? När han är i öl-paradiset.

När vi vaknar på morgonen är det 3 burkar kvar. Hotellrumsdöden blev hotellrumsölen. Det är sällan det händer något i det hotellrummet. Eller det händer nog saker och ting där men med fördragenhet blir gardinerna en filmduk för min och assistentens fantasivärld. Då blir rummet spännande. Med öppnade gardiner blir hotellrummet en sorgburk av tystnad som avbryts av väsandet från en ölburk på väg att öppnas.

Ut på gatan med assistenten. Vi möts av ett monster. Ett monster som vaknar 0630 varje morgon.

Det är polackerna. De bygger om staden. I de närmaste kvarteren mullrar generatorer och cementsnurror på 4 ställen. Det gamla ska bli nytt. Polackerna har rivit. De har grävt. De har forslat bort sten och jord och skräp. De har skrikit “kurwa” till varandra. Nu gjuts det. Golv. Det snabbaste bygget är vid promenadparken – där går det undan. Det långsammaste bygget sker tvärs över gatan. Studenterna får vänta länge på sina 46 studentrum. Bara en vägg på en våning av 4 är klar. Där kommer det att mullra länge. Det känns som ett peruanskt bygge – vi bygger när vi har pengar. Det snabba bygget ska bli tjusiga lägenheter med terrasser – där är nog lägenheterna köpta och pengarna på plats – så det går undan. Lägenheter från 196200 euro. Med utsikt över kissande hundar. Och en stillastående skulpturell cementlastbil.

https://wimdelvoye.be/work/gothic-works/cement-truck-1/

Staden växer inte. Den förbättras. Under polska svordomar.

Men sedan. Ser Aktuellt. Tyvärr.

Kommunerna går på knäna” säger Jimmie Åkesson. Och ser nöjd ut. Nöjd. Nöjd för att kunna eländifiera omvärlden.

Sverige har högst antal asylsökande även sett till siffror” fortsätter han. Ljuga. Det stämmer inte. Detta är en stund då jag längtar efter en påläst progamledare. Typ BBC-Hardtalk. Inte en medjamare.

Men om nu jag skulle se världen med Åkessons ögon. Tänka som Åkesson. Vara Åkesson.

Den där mannen med ölburkarna är skum. Han planerar nog ett terrordåd. En ensam man på ett hotellrum stärkandes sig med öl. Kan bara tyda på onda avsikter

De jädra oväsensfyllda polackerna med sitt konstiga språk. De är här för att störa oss. Inte låta oss sova.

Att se det värsta i världen. Att bara ha gråa färger på sin palett. Självklart är det medvetet. Vägen till vallokalen går genom gnället.

-“Hela Sverige är ett utsatt område” påstår han. Då har han inte suttit i en skogsglänta när solen går upp. Men han skulle förmodligen sätta sig i en myrstack bara för att kunna ha något att klaga på.

Vem är jag?

Det bestämmer jag själv. Det gör de flesta. Med den självklares rätt utropar sig Carl Bildt till “ stolt hallänning, stolt svensk och stolt europé “. Jag utnämner mig själv ibland till kass tangodansör (har gått en helgkurs på restaurant Pelé på Upplandsgatan i Stockholm men stegen har rostat). I kvarteret där jag bor är jag “mannen med den stora hunden” Jag blir jag tack vare assistenten.

Jag är Brysselbo men inte belgare. Jag är svensk för de flesta utom för Skatteverket som kallar mig för “utlänning med svensk inkomst”. Jag är jag men i olika skepnader och former.

De flesta får äga sin identitet.

De flesta.

Utom ensamkommande flyktingbarn som dör i en flygkrasch. Där skenar genast klumpifieringen. “Smålänningar?“- hojtar en Sverigedemokrat. Ja – 2 av dem bodde i Småland. Då är man smålänning, Kanske inte född smålänning men lik förbaskat smålänning. Såvida man inte är kvinna – då är man småländska. Svårare än så är det inte.

-“Hur kunde de åka till det land de flytt ifrån?” Iran är inte Afghanistan. Iran är dock inget säkert asylland. Att bo i ett land och besöka ett land är två vitt skilda saker. Att kunna åka tillbaka till Iran med ett svenskt pass i fickan ger mer skydd och trygghet än att leva i Iran utan skyddande papper. Det är en självklarhet för de flesta. Utom för den som vill styra andras identitet. Skomakare – bliv vid din läst. Ensamkommande flyktingbarn – var fattig, res inte. Men se till att integrera dig. Men integrera dig inte så mycket så du gör som svenskar gör – åker på semesterresa.

-“Hur kan de ha råd att resa?” Billigaste resan nu med Aeroflot till Teheran kostar 366 dollar. (Ukrainan airlines var billiga – men har inga resor till Teheran nu). 366 usd = 3466 kronor. 173 chipspåsar. Knappa 6 limpor Prince cigarretter. Sens moral; Ät chips. Rök. Men ge fan i att besöka släkten!

(P1 morgon idag. Självmordsfrekvensen är lägre hos invandrare än hos svenskar. Men efter 20 år i Sverige är frekvensen lika hög. Integration )

Idag är jag arg. Arg för att folk går runt med skygglappar och tror sig ha rätten att definiera vad andra är eller inte är.

Ilska. Det är min identitet idag. I morgon är jag något annat. Men jag bestämmer själv. Det borde alla få göra.

Jeremias som optimistkonsult

Facebookgruppen Tornedalens vänner har varit en grund för att titta på tornedalska småfåglar i motljus, islossningar och renar med med ånga frustandes ur nosborrarna. Har varit.

Nu helt plötsligt dyker det upp en text som tagits från en s k humorsida – sägandes att alla bara klagar på hur Sverige skulle bli om SD skulle styra – medan ingen klagar på hur Sverige är under nuvarande styre.

Förr gluttade SD-anhängarna bakom köksgardinen muttrandes över tillståndet i deras världar. Nu är de överallt. Inget muttrande utan högljutt ojandes över tillståndet. Klagan. Elände. En verklighetsbeskrivning som bygger på att odla så mycket missnöje som möjligt.

Jeremias klagan blir till en riktig optimistkonsults litanior i jämförelse.

Missnöje. Skeptisism. Men inte bakom köksgardinen i avskildhet utan överallt. Bussen. Facebookgruppen. Gör klagan till en vardag. Och bara de kan fixa det hela. Säger de.

Därför blir motståndsskriften från Elisabeth Åsbrink så uppiggande just denna dag. Demokratin kan bara stärkas genom att lita på varandra. Se varandra. Prata med varandra.

Skandinaver litar på varandra mer än andra. Skriver hon. Svenskar historiskt sett i väldigt hög grad. Så det som Sveriedemokraterna pysslar med är väldigt osvenskt. Misstro är inte en svensk dygd.

Blir nyfiken. Varför visar slovaker så låg tillit medan skandinaver visar hög tillit?

Similar results occurred with people from 15 to 29 years of age – within the OECD countries Slovakia holds the last position with 12.41 percent. In general, Brasil and Columbia have a worst score (10.6 percent and 3.6 percent respectively). The countries with the most trusting people are Denmark (75 percent), Norway (73 percent), the Netherlands (67 percent), Sweden (62 percent) and Finland (62 percent).

https://spectator.sme.sk/c/20473017/slovaks-are-among-the-least-trusting-people.html

Inkomst. Trygghet. Socialförsäkringar. Och avsaknad av väpnade konflikter.

Och detta försöker de osvenska Sverigedemokraterna rasera. Lita inte på varandra. Sprid misstroende. Landet rasar nedåt. Rädda sig den som räddas kan.

Och vi anammar deras verklighetsskildring. De får styra debatten.

En minister lägger ut en tweet om att antalet nystartade företag ökat i Malmö. Raskt kommer svaret; Men skjutningarna då! De har inte minskat ! (fast de har gjort det).

Det är som att lajva en Flashback-diskussion.

Och i Facebookgruppen Tornedalens vänner så ligger inlägget om SD kvar.

Bilden som fastnade…..

nej …. inte den bilden utan en annan bild

Det har regnat under natten. Första regnet sedan assistenten kom till Bryssel. Jag vet inte om regnet är skälet till att han under natten bär in 5 leksaker och lägger dom på sängen.

Leksakerna på sängen är en bild som fastnar i några minuter. Vad ville assistenten med detta? När jag ser den tomma vattenskålen i köket förstår jag att han var törstig. Men jag får inte riktigt ihop bilden av leksaker på sängen= jag är törstig. Men till nästa leksaksvandring kommer jag att förstå.

Men det var alltså inte den bilden som fastnade och sitter fortfarande fast.

06.30 går vi ut. Det har slutat regna. Assistenten vill jaga ikapp en man med ryggsäck. Assistenten gillar inte ryggsäckar.

Vi går över spårvagnsspåret en minut innan spårvagnen kommer. Assistenten stannar vid det första trädet och lyfter på benet efter att ha sniffat in fiende-urin. Då kommer spårvagnen. Den lyser upp mörkret. Den första vagnen är tom. I den andra finns 2 passagerare.

Och det är där bilden kommer. Den fastnande bilden. Bilden som sitter kvar 2 timmar senare och försvinner inte ens av lukten vid utgången från Arts-Loi T-banestation där det luktar hasch. Någon har alltså rökt hasch i tunnelbanan tidigt på morgonen. Varför?

Tillbaka till bilden. De två passagerarna.

En sitter ner. Hon gör sig liten. Hon tittar ut mot fönstret. På mig. På assistenten (som hade gjort nytta inne i spårvagnen).

Den andra passageraren står upp. Han är vänd mot den sittande kvinnan. Hans mun är vidöppen och rör sig i sverigedemokratiska rörelser. Han är arg.

Han är klädd i en svart skinnjacka. Han är i min ålder.

Hon är mycket yngre. Hon är också klädd i svart. En svart hijab. Hon sitter tyst. Tittar ut.

Spårvagnen rusar norrut. Det skramlar om den. Det skramlar i den. En kvinna som vill komma till jobbet. Som gör sig liten. Som ser rädd ut. En man som tycker han är på jobbet. Det där “jag-har-min-rätt-och-du-har-ingen-rätt“jobbet.

Att vakna upp med den ilskan och att vakna upp med den rädslan är inte som att vakna upp i en säng med 5 leksaker.

Lagstiftning som ska förbjuda bärandet av niqab och burka ger den arge – som han tycker – rätt att också kritisera en huvudduk – en hijab. Han skulle nog inte ha skällt på en nunna med huvuddok. Eller på min farmor med sjal på huvudet.

Bilden sitter kvar. Jag hoppas det klev på fler passagerare vid nästa hållplats. Det kan hjälpa den kvinnan från att få ansiktet duschat av ilsken mans-saliv. Men dom finns på andra ställen. De där hatande. De där som vaknar upprörda.

Inte av iver för vad dagen kommer att innehålla.

Utan för vem de ska hata.

I natt gjorde jag en Trump

DBISgDQUIAAjstp

Alla har väl någon gång somnat med mobiltelefonen i ansiktet. Det gjorde jag i natt. Men utan att ha lämnat nåt mystiskt tweet.

Det som däremot förvånar mig är hur han lyckades skicka iväg tweeten fast han uppenbarligen måste ha somnat mitt i ordet “coverage”.

Det  som förvånar mig ännu mer är ingen i hans stab vågar väcka honom för att radera tweeten. Eller att de har tillgång till hans Twitter -lösenord. Eller att de har det men vågar inte radera i alla fall.

Eller – nu ska jag konspirera – så är det en plan för att flytta fokus från svärsonens Rysslandsäventyr. Och i så fall lyckas han ju rejält. Då kan han ligga där och fnissa i sina kuddar och tycka att han var smart som covfefade hela världen.

Det tyder ju klockslaget på. 21.06 på kvällen – inte kan han väl ha somnat då? Och var det ficktweetande – så hade han ju kollat sin telefon innan han somnade efter att ha tittat klart på Fox News.

Rapport från en hotellfrukost

IMG_2536Det mumlas. Tuggas. Glids runt. Lite högmässa innan pastorn har klivit in i kyrkan.

Men så kommer det amerikanska paret. Deras samtal blir offentligt. Högt. Väldigt högt.

Här kommer min teori. Dagisgenerationen har vuxit upp. De där som lärde sig att skrika för att höras. Det behövde man inte göra i den lilla familjen men i en dagisgrupp höjs rösten. De har nu vuxit upp – de som var på dagis utan pedagogik – utan “lek nu med varandra barn!”.

Innan tabletterna fick barnen att böja nacken. Innan man ur och skurade i en skog där de fyra väggarna och taket inte ekar tillbaka rösterna som höjs i en alltmer crescerande nivå.

De är sådär 35-40 år. Den skrikiga dagisgenerationen. De som inte lärde sig att man i ett oväsen också – eller framförallt – kan sänka rösten ett tonläge så man hörs under oväsendet. Inte höja rösten så man bidrar till ännu mer berulho.

Komplettering~ Ankie i Skaraborgs län påpekar att även de som säkerligen aldrig sett ett dagis inifrån som barn kan vara väldigt högljudda. Just det ja. Men så har vi ju grundskolan där en del klassrum kan ha upp till 90 barn. Högröstträning.