Företag och barns rättigheter

Här sitter vi. Företag. Stat. Enskilda organisationer.
Och 2 ungdomar.
Företags ansvar för barns rättigheter.
I salongen bredvid sitter det stora brasilianska byggföretaget Odebrecht.
Här inne sitter de företag som redan gör något.
En del är filantropiska.
Ger pengar. Gör något.
Det är bra.
Men inte tillräckligt, säger UNICEFs representant.
Filantropi hjälper några få men ändrar inte ett samhälle i grunden.
Företag är inte ansvariga för barns rättigheter.
Nej.
Men staten är ansvarig för att se till att alla – inklusive företag – respekterar och stödjer barns rättigheter.
Så alla goda företag i rummet.
Hoppas att ni efter seminariet blir ännu bättre.
Och tjatar lite på de företag som inte är i rummet.

20130806-113920.jpg

De farliga utlänningarna

Varje morgon. Nyheter på TV.
Minst ett mord.
Nästa dag. Ett annat mord.
Morden byts ut. Nästan alla mord.
Utom de som begåtts av utlänningar.
“Amerikanen med resväskan”.
“Holländaren som inte gillade att kvinnan snokade i hans dator”
“Amerikanen som knuffade kvinnan ut genom fönstret”
“Australiensare som knuffade ut portvakten från höghuset”

Dessa mord – eller anklagelser för mord – vevas om och om igen.
De mordiska utlänningarna.
Då pirrar det lite extra i nyhetsstudion.
Det kittlar.

20130801-083843.jpg

Varför kittlar det så mycket?
Jo – så fort ett mord sker så står anhöriga till offret och kräver rättvisa.
-Demando justicia! ekar ropen utanför domstol eller polisstation.
Det litas inte på rättsväsendet.
Och ju rikare – läs; utlänning- ju bättre möjlighet att köpa sig en friande dom.
Tänks det.

Och så är det ju det där med sex.
I alla dessa fall – utom med australiensarna – har det handlat om partners, eller tillfälliga partners som strypts, knuffats, styckats..