…det gäller att ze bra ut i sin CV….. hrmph…
De senaste dagarna har jag läst 92 livsbeskrivningar sammanfattade på 2 A4-ark.
Någonting har hänt. Mina första rekryteringar – som fackligt ombud med rätt att tycka till enligt MBL – var tider då kronologin härskade. Det räknades år och månader när rättvisa skulle skipas och en anställning skulle fördelas. 80-tal.
-“Nehej. Denne kamrer har arbetat 3 månader mer än den andre kamrern! Han ska ha jobbet!
Försiktigt gick man utanför kalenderräkning och försökte fundera om man skulle kunna trivas med den här typen.
-“Hur skulle din bäste vän beskriva dig? Vad tycker du om att göra på din fritid?” d v s “kommer vi att trivas med dig? – blir du en av oss?
Det var 90-tal.

2004 blev jag chockerad.
-“Du kommer till arbetet, dricker ditt morgonkaffe – en engelsk parlamentariker ringer dig, skriker, är arg och frågar -“Vad i hell har ni att göra med vad som sker i familjer!!?? Ni ska ge attans i att tjata om förbud mot barnaga. Vad svarar du?
Det jobbet ville jag verkligen ha.
De sökte inte en schysst fikakamrat utan någon som kunde jobbet.
Men så var ju arbetsgivaren brittisk.
I Sverige fortsatte man söka arbetskamrater. Kommer vi verkligen att trivas med dig?

Men nu är det 2014. 92 svenska CVn. Här är det inte trevnad. Här är det “Detta kommer ni att få om ni väljer mig!. Det är marknadsföring. Det är versaler. Det är bold.
Och jo – CVn är lättare att läsa 2014 än 1985. Det är rakt på. Det är inte kalenderpetning. Och det är leende ansikten infotade.

Men valet är fortfarande lika svårt. Det är liv på 2 A4ark.