Morogoro

Smakar på namnet. Det är lite Sagan om Ringen varning över det hela- Men inte lika mycket som staden Gondor vid Lake Tana i Etiopien.
Morogoro – 240 km och 52 bensinstationer (!) från Dar Es Salam. Bitvis har vägen rasat efter kraftiga regin i april. Men det går undan.
Bensinstationerna är förresten inte vilka som helst utan rejäla bensinpalats. 52 stycken och fler håller på att byggas.
Det är platt, platt och platt ända tills vi kommer till Morogoro. Rejäla berg som beskyddar staden. Liksom hukar sig över husen.

Hotell Hilux. Fawlty Towers-varning men med charm. Inga skrik vare sig från kunder eller personal, fast nyckeln fastnar i dörrlåset och går inte att få upp. Det finns elektroniska lås men korten går inte att ladda för det är strömavbrott. Och generatorn sätter vi på klockan 1800 minsann.

(Nu kom det in en herre med ett frukttorn på sin tallrik. Apelsinerna klättrar på bananerna som klättrar på papayan.)

Gårdagens besök på Morogoro universitet var givande. Landets centeruniversitet för landsbygdsutveckling. Professorn för skogsbruk berättade att tidigare hade Dar Es Salams statliga universitet den rollen – men “de har ju inga skogar eller jordbruk där!”

Mer Fawlty towers. När man duschar – rejält med vatten, bra tryck och värme! – så blöter man ner toalettstolen som är i samma bås som duschen. Så egentligen behöver man inte spola utan se till att duschen tar hand om spolningen.

Men det är otroligt charmigt.
Frukostservering.
How do you want your eggs?
-2 fried ones please,.
-Whats your roomnumber?
-313.
-What?
-Three one three. Threethirten.
– 2 rooms?
– No, one.

Till middagen;
-Which local beer is the one with best taste?
-Tusker Light

Snart tillbaka till Dar Es Salam. 52 bensinstationer på vägen. Kanske har de blivit fler under natten.

20140807-084401-31441692.jpg

Du ska ge fan i att sticka nålar i mig!

iphone2 103
Helt plötsligt hade han bara flyttat in. Det var något om att kommunfullmäktige tyckte att jag inte borde bo ensam där. Jag försökte få honom vräkt. Försökte skrämma bort honom. Grannarna försökte hjälpa till. Vi ställde oss i bakhåll för honom och såg hotfulla ut. Men det hjälpte inte. Det räckte inte med vardagsrummet snart. Han tog över köket, badrummet och mitt sovrum också. Han tyckte jag kunde bo i den fönsterlösa garderoben. Som han låste dörren till efter att ha stängt in mig där.
-“Jag skickar ju mat till dig! Se så generös jag är!”
Domstolen tog sin tid men dömde honom till att flytta ut från alla rum utom vardagsrummet. Men det sket han i. Istället började han bygga barrikader mot garderoben. När jag försökte gå på toaletten – gick det helt plötsligt inte en dag. Det var något om att jag skulle kunna förstöra hans tillhörigheter om jag tilläts gå på toa när jag själv ville. Ibland gick det bra – men då fick jag stå utanför toadörren och bli kroppsvisiterad – helt efter hans nycker. Och akta mig om jag hade gått på mattan i hallen! Den var hans!
Jag fick inte ta emot besök – speciellt inte om de hade mat och medicin med sig till mig. De besöken jagade han ut i trappuppgången och sade att de kunde väl besöka grannlägenheten i stället, fast det var just mig de vill hjälpa.
Jag fick nog. Med ett blåsrör började jag skjuta knappnålar på honom.
Det blev panik! Jag ville honom illa. Han som bara ville leva i lugn och ro! Hur kunde jag bete mig så?
Dörren till garderoben öppnades – en handgranat slängdes in.
-“Jag försöker ju bara försvara mig!skrek han.