Sedan igår surrar det – inte bara i Bryssel – om diplomaterna och den högervridne ungerske homofobiske EU parlamentarikern och de 20 talet andra som fångades med byxorna nere i en sexorgie förra fredagen.

Men det är inte det som detta ska handla om. Fast det var en käftsmäll mot Fidesz-partiets dubbelmoral. Något som de verkligen inte kan skylla på Soros. Det enda kanske?

Det ska istället handla om det egna ansvaret. Vem stoppar Corona-virusets framfart? Alla andra – inte jag? Men tillbaka till diplomaterna (förlåt) – Hur tänkte de omkring det egna ansvaret när de organiserade orgien? “Vi är diplomater. Vi står utanför ansvar. Vi stiftar lagar och förbättrar världen. Men det är andras ansvar att lyda regelverket” Eller?

Förre EU kommissionären Hogan från Irland bröt mot de irländska regelverket genom att delta i en stor middag fast han precis flög in från det Covid-19 rödlistade Bryssel. Och så kan listan fortsätta – makthavare som besöker älskarinnan, belgiske prinsen som deltar i en fest i Spanien, Ebba’s krogkramande. Listan kan göras lång av makthavare som bryter mot rekommendationer och regelverk.

Jag är helt säker på att det finns icke-makthavare som gör samma regelbrott. De upptäcks men blir inte löpsedlar. Men för varje makthavare som visar att “detta gäller inte mig” så ges argument för andra att kliva utanför det egna ansvaret.

Att bryta mot andra regelverk – som säkerhetsbälte i bilen, gå mot rött ljus, äta 17 ägg om dagen o s v drabbar oftast bara en själv. Oftast. Men regelbrotten mot Covid19-reglerna drabbar andra – så “jag blir ändå inte upptäckt” faller rejält platt.

Jag möter folk utan ansiktsmask ( ett måste i Belgien). Jag pekar på ansiktet och ser grym ut. Jag ser skaror av folk i parken och jag tittar argt på dom. Jag vet – jag är en moralpolis. Det tänker jag fortsätta vara tills corona-viruset slutar spridas. Jag vill lämna denna isolering. Jag vill gå på restaurang. Jag vill prata med den förvirrade gamla damen som var lärarinna och lärde sig spanska men som aldrig praktiserat spanska. Tills hon mötte assistenten. Jag har inte sett henne på 3 månader. Tidigare såg jag henne och vi promenerade med assistenten i flera kvarter minst en gång i veckan. Nu är hon borta från gatan. Jag hoppas hon lever. Men något säger mig att hon har drabbats av andras “det gäller inte mig“.

************

Uppdatering. Arrangören av orgien försvarar sig. -”Vi hade 2 sjuksköterskor med!”