Det är Juba. Minnen från Juba. Det händer när jag äter lunch – stekt ris med sötsur kyckling. Det händer nu. På flygplatsen. Massor av människor som hänger runt och väntar på något. Uniformerade. Bagagebärare som vill bära din 8,5 kilos väska. stämplar från alla håll och kanter och jag är osäker om nyttan och det egentliga behovet. 
Det är den slitna flygplatsen där alla vet vart dom ska ta vägen, d v s om de har varit här tidigare. Det är alla som väntat i timmar på sitt lilla charterplan. Det är en passagerarlista som inte stämmer.

Det är Juba. Fast jag är i Port-au Prince. I någon timme till.