Sverige framstår som ett u-land vad gäller redovisning av gåvor till de politiska partierna. Det finns en naivitet i Sverige om att detta skulle handla om att skydda valhemligheten – en givare ska få vara anonym för att slippa avslöja vem han/hon röstar på. Men så enkelt är det inte – hur ska man kunna granska vilka gentjänster givaren får i gengäld om man inte kan jämföra politiska beslut som gynnar givare med eventuella bidrag från denne?
Nehej…. Sånt händer väl inte i Sverige? Hur vet vi det om vi inte får granska det hela?

I Peru – mycket mer utvecklat – ska alla kampanjbidrag redovisas öppet. Visst går det då att narras men det går i alla fall att granska ett partis redovisning med givarens redovisning och se om det är samma summor.

Svd kommenterar detta på ledarsidan. En märklig blandning av hyllning först förcden nya öppenheten , sedan en attack på de som krävt öppenhet och sedan knytandes K-G Bergström till en s-kampanj och slutligen burra till det om att fackföreningarna stödjer s fast medlemmarna ine vill det. Alltså fackföreningarnas stöd går att granska, ifrågasätta på medlemsmöten, protestera mot genom att rösta på andra represetanter etc.. Men hemliga bidrag går ju inte ens att granska – än mindre påverka.