5 dagar och nätter i Paris väntar. Varför alltid Paris?

Jo – staden tar aldrig slut. Denna gång ska jag för andra gången – första gången var 2002 – bo på  nedre delen av Seine. 100 meter från den stora matbutiken. 150 meter från restaurangen  Les Botanistes.  10 meter från Luxembourg-parken.

Men det ska regna i Paris.

Air France har börjat flyga direkt. Och det är bra.  Mat, vin, säten och filmer är mycket bättre än Kenya Airways. Äggröra med tryffel och hummer till frukost. Eller de sade att det var brunch för då kan man ta ett glas vin till maten. Det kan man inte göra till frukost. Säger de. Jag håller med.

Men ….. i natt drömde jag om att en flåsande massmördare följde mina steg. Han var känd för att stampa ihjäl barn. Jag blev visad blodfläckar kvarlämnade efter hans offer. Eller fläckar? Mera pölar. Jag visste vem han var men han var hela tiden några steg bakom mig.

Det är inte en parisförberedelsedröm.

Det är mer fråga om att det  på torsdag den 31a  är 2 år sedan kidnappningen. Inga mardrömmar utom för ett år sen. Och nu efter 2 år. Men på 2-årsdagen firar jag livet. Inte skräcken. Inte döden. Inte blodpölarna.

Men jag är på behörigt avstånd. För ett år sedan i Casablanca. Nu i Paris.

Mardrömmar dröms bäst med distans.

||||||||||||||

1. Paris ja. Min första parisvistelse var ett byte av järnvägsstationer. Jag skulle från Lissabon till Malmö. Jag hade rest i två dygn. Min blöta handduk i ryggsäcken började lukta oroväckande illa. Jag hade slut på pengar. Vindruvor och vitt bröd var vad jag hade ätit de två senaste dagarna. Jag hade lutat mig ut från tågfönstret och fått sot i ögonbrynen. Jag såg märklig ut.

Tunnelbana mellan järnvägsstationer. Luktande jag. Illaluktande jag. Jag minns en tennisspelare som höll sig för näsan.

2. Andra gången i Paris var jag på ett möte på UNESCO som jag inte förstod nånting av. Men en amerikanska tyckte vi skulle gå till ett autentiskt ställe dit inga turister hittar.

Det var bara turister där.

Men Rodinmuseet! Fast fru Camille Claudel var bättre än maken. Är.

3. Tredje gången i Paris gick mitt sällskap 5 meter framför mig hela tiden. Det fick mig att avsky Paris. Ett tag.

4. Fjärde gången i Paris var hela turisteriet med grodlår och ”jag framför Eiffeltornet och jag framför Triumfbågen och hela det där köret utan att ta av sig solglasögonen”. Det fick mig att längta efter att åka till Paris ensam.

5. Femte gången i Paris. Delat rum med ”mamma” utan toalettdörr. Men detvar roligt. Förutom toabestyren.

6. Sjätte gången i Paris hamnade jag i förorterna och förvånade mig själv. Lite.

7. Sjunde gången i Paris högtravade jag vid Operahuset. Och minns inte riktigt vad jag gjorde.

8. Åttonde gången i Paris såg jag en Pro-marihuana demonstration och bestämde mig för att aldrig mer bo vid Place Republique.

9. Nionde gången i Paris höll jag på att stekas i hjäl i ett hotellrum. Det var varmt. Kvavt. Ingen luft. Men en tapet med änglar i taket.

10. Tionde gången i Paris log jag hela tiden. Utom på en snorkig restaurang.  Jag fyllde 60 år och blev mogen.

Nu är det gång nr 11.