….för den borgerlige väljaren som inte riktigt tror på de nya moderaternas “min röst hörs nu från vänster i rummet”, eller det föråldrade folkpartiet med sin märkliga katederdisciplin (i en värld som kräver tänkande skapande människor så har FP hakat upp sig vid lydande människor som framtidens modell) eller på kristdemokraterna som trots sin pigge twittrare till partiledare har en konservativ massa som grund- så alltså (andas..) centerpartiet borde vara alternativet för den som är mer fritänkande borgerlig, lite mer alternativt borgerlig, sådär allmänborgerlig. Men inte. Istället har partiet försökt nischa in sig som småföretagetpartiet. Livsfarligt. Ett parti för en grupp utesluter så många andra grupper. Maud Olofssons “nu tar vi hand om den del av kakan som är småföretag” är inte en listig lösning om man vill ha breda väljargruppers stöd. Så kraven på byte av partiledare är lätta att förstå, men det borde följas av krav på politiska förändringar också. Centerpartiet har alla förutsättningar för att bli borgerlighetens uppsamlingsheat.
Sedan är det som proppen går upp. Alltfler kräver Mauds avgång. Det väcker liv på Lars Ohly som skyndar sig att skriva en debattartikel i den enda fråga där vänsterpartiet just nu kan profilera sig – Afghanistan.
Sorry att jag inte kommenterar vad Ohly skriver- men min tanke vid läsningen var – uj, nu gäller det att skapa profil omkring sig… Det var ju inte precis något nytt som han skrev i artikeln – bara att han har varit i Afghanistan – men det var ju flera veckor sedan.
Maud däremot är tyst. Väldigt tyst.
itsallabouttransparency 