Det ar som om nagot saknas. Jan Ericssons uppdrag till riksdagens utredningstjanst bestod av;

“Jag har därför låtit Riksdagens utredningstjänst (RUT) undersöka hur jobbskatteavdraget påverkat andelen barn som lever i familjer med en disponibel inkomst under gränsen för försörjningsstöd. Kort sagt har utredarna undersökt hur jobbskatteavdraget påverkat barnfattigdomen i Sverige genom att jämföra dagens situation med hur det skulle ha sett ut utan jobbskatteavdraget, allt annat oförändrat.”

Men de familjer som inte har nagot jobbskatteavdrag? De som inte har fatt in en fot pa arbetsmarknaden? Eller som ar utforsakrade? Skattereduktionen gors pa skatt pa anstallning eller naringsverksamhet, inte pa sjukpenning, forsorjningsstod etc..

Sa Jan Ericssons fina siffror visar upp hur barnfattigdom minskat med 13% for barn till foraldrar med arbete – inte for hur alla barn i riket har det.

Eller inte ens det – denna blogg av HBT-sossen har gatt till kallan.

Ericsson far ocksa svar fran en SSU are i riksdagen som dock kranglar till det lite. Ericsson pastar ju faktiskt inte att barnfattigdomen minskat for alla – han har ju bara latit utreda dem med jobbskatteavdrag. Han pastar ju ingenstans att barnfattigdomen skulle ha minskat generellt.
Problemet som Ericsson undflyr ar att de med jobb blivit mindre fattiga men mycket pekar pa att de utan jobb blivit allt fattigare. Det paraply som Juholt pratar om har blivit allt mindre.

Ericsson svarar SSU:aren. Men med goddag yxskaft … Tjatandes om löntagare med jobbskatteavdrag. Det är som om mantrat “jobbskatteavdraget” skulle vara lösning på allt. Ericsson skriver att han har träffat löntagare – men han verkar inte ha träffat de sjukskrivna och de som lever på försörjningsstöd.