Skytte litanierar över en journalist som bad honom upprepa svaret på en fråga om påskens betydelse.
Denna begäran om upprepning av svaret får Skytte att svämma över i en ursäkt för varför han måste få tycka att det ar normalt att vara kristen och eftertänksam. Men all denna ordsvada bygger på att Skytte faktiskt inte vet varför journalisten bad honom upprepa svaret. Han kanske blev störd av en kollega just då och hörde faktiskt inte vad Skytte sa?