SvD fortsätter skriva om ensamkommande flyktingbarn. In bakom statistiken. Fram till det som ungdomarna berättar. En siffra i statistiken blir en berättelse. Plågsamt. Här sitter jag med min apelsinjuice och espresso. Tidig morgon. Där sitter någon annan och vet inte hur dagen ska bli. Allt på grund av det stora lotteri som livet är.
Och så i högerkanten. En cynism. En blogg som jag inte tänker öppna. “Sverige tar emot flest asylsökande per näsa”. Bort från berättelsen. In i statistiken. Vägra se människan. Se siffran. Jag undrar hur nöjd den bloggaren känner sig i sitt siffergooglande?