Det är ingen hejd på den kvävda andhämtningen.
-“Vinner Ollanta så flyttar jag till Brasilien. Eller Argentina.”
-“Men där är det ju också socialistiskt styrt?”
-“Vad säger du?!!”
När jag kommer hem så är det elavbrott i medel- och överklassdelen  av Barranco (vi som ser havet). 
Grannen:
-“Så här kommer det att vara om Ollanta vinner!”
-“Men andra omgången är ju 5e juni?”
-“Spelar väl ingen roll, elavbrottet har ju varat i över en  timme!”

Det är märkligt. Ett land som inte alltför länge sedan fått se alla bevis över Fujimoris brott har ändå så många som är mer rädda för Ollanta. De kloka säger:
Om Ollanta kan man tvivla- men om Keiko har vi bevis.
Det räcker inte.