Sirenerna tjuter ständigt. Polis på utryckning. Bryssel är en sirentät stad. Men idag ringde polisen på dörren. Han hade redan sökt mig igår men då var jag på arbetet. Så idag skulle han komma mellan 08.00-16.00. Någon gång. Jag blev uppmanad att hålla mig hemma.

–“Hur många badrum har du?“

-“Hur många sovrum?”

-“När är din pappa född? Jag brukar alltid glömma den frågan. Den är viktig!”

–“Vilken stor hund du har!”

Den stora hunden bar fram leksak efter leksak. Polisen nappade inte på lekuppmaningen. Han ville se mitt pass istället. Och hyreskontraktet.

Det var en snäll polis.

Fast han inte ville leka med den stora hunden.

Sedan frågade han om jag hade belgiskt ID. Och så tog han tillbaka frågan direkt. För det var ju därför han ringde på dörren. Kontrollera att jag verkligen bodde på den adress som jag hade uppgett när jag registrerade mig i kommunen. Efter denna kontroll av att jag är jag och att jag bor där jag säger mig bo och att det fanns plats för mig i bostaden som inte skulle vara för trångbodd och ha för många människor registrerade kommer han att meddela kommunen att jag är jag och bor där jag bor och att både jag och den stora hunden får plats (även den stora hundens leksaker) och då kommer kommunen att ordna med mitt belgiska ID.

Det känns bra att veta att jag är jag.

************

Igår var det återbesök. På den märkliga rumänska restaurangen. Öppna dörren och kliv in i 80-talet. Orange gul brun inredning. Furumöbler. Men god mat. Väldigt god mat. L’Atelier de Willy (jag undrar vem Willy är eller var) Familjeföretag. Ligger högt på Tripadvisor så kinesiska instagramparet som ingår som standard i högt rankade restauranger var där. Och tog bilder på sin mat. Jag tog bilder på min mat.