Vit påsk

imageJag letade. Gult. Det är ju påsk. Men det fanns bara trötta solrosor som redan började damma av sina blad.

Vit påsk. I stället. Liljor och rosor.

-“Men är inte detta begravningsblommor?”

Kanske. Men det finns alltid något att begrava. Inte någon. Utan något.

Som tron på att det kan bli ett lugnt val i Kenya. Oppositionen har 4 presidentkandidater. Samtliga känner sig utvalda. Av sig själva. 4 män förstås.

Samlandet ökar. Partierna koalitionerar sig. Fler och fler i regeringskoalitionen JUBILEE  och likaså i oppositionskoalitionen NASA.

2a veckan i Augusti är det val. Är jag här då?

Jag vet inte.

Löftena skola vi svika – eller när SL spårade ur

iphone8 037

Nej, det är väl inte olagligt det som Sverigedemokraterna betalade Stockholms lokaltrafik för  att få tapetsera Östermalmstorgs t-banestation med. Att ljuga  är inte olagligt. Det var ju inte många dagar sedan som en forskningsstudie visade att tiggare med rumänskt ursprung inte är delar av organiserad kriminalitet. Att tigga är inte kriminellt. Att känna andra tiggare är inte heller kriminellt.

Linus Bylund från SD förklarar i Studio Ett att man vill sätta press på Rumänien så de tar bättre hand om sina fattiga. Och det gör man genom att annonsera i Stockholms tunnelbana. Sorry Bylund – där blev det lite fel.

SL å sin sida säger i Studio Ett att man har granskat om annonseringen bryter mot några lagar och har funnit att det gör den inte. Och därmed är allt liksom “kör på”?

Kruxet för SLs del är att man redan 2009 har förbundit sig att följa de principer som FN arbetade fram i form av Global Compact om företag och deras ansvar för en hållbar och rättvis utveckling.  SL rapporterar årligen om hur man följer dessa principer. Det ska bli spännande att se 2015 års rapport. För fortfarande 2014 hävdar man att man verkligen följer Global compact till punkt och pricka. SL hävdar att man gör allt man kan för att världen ska vara rättvis och utvecklingen hållbar.

Sidan 12 i SLs rapport;

“För Trafikförvaltningen handlar arbetsrätt inte bara om de egna medarbetarnas rättigheter och välmående utan även om arbetsrätt i leverantörskedjan. Trafikförvaltningen har börjat ställa krav i avtal på att leverantörer, både i Sverige och i utlandet, respekterar FN Global Compacts 10 principer. ”

Leverantörer ja. I Kina. Men annonsörer i Sverige då?

Men det är på sidan 5 i SLs rapport som jag hittar texten som blir svår att upprepa  i nästa rapport;

“Genom att ha skrivit under Global Compacts princip 1 och 2 har Trafikförvaltningen förbundit sig till följande:

Princip 1 Stödja och respektera internationella mänskliga rättigheter inom den sfär som företaget kan påverka.

Princip 2 Försäkra sig om att det egna företaget inte är inblandat i kränkningar av mänskliga rättigheter.

Som beställarorganisation och ansvarig för kollektivtrafiken inom Stockholms län ska Trafikförvaltningen bidra med att skapa ett välfungerande samhälle. Arbete med den sociala dimensionen av hållbarhet (inklusive mänskliga rättigheter) innebär för oss att Trafikförvaltningen ska främja socialt ansvarstagande och mänskliga rättigheter inom den egna verksamheten, i leverantörskedjan samt gentemot resenärer och medborgare.”

Nu är Global Compact ett frivilligt åtagande. Det finns ingen  formell övervakningsmekanism. Enbart det publika name and shame.

Men visst fasen ska det bli intressant att se hur SL rapporterar sina löften till Global Compact för 2015.

Förty – det handlar inte enbart – som SL påstår – att annonsering ska följa lagen. Det handlar ju också om de löften som SL har gett genom att lova följa Global Compact tillsammans med 4000 andra företag jorden runt – att motverka kränkning av mänskliga rättigheter. Att göra jorden till en bättre plats.

Ända tills annonspengarna kom från Sverigedemokraterna.

SL ja. Men så är det SD. De vet mycket väl vilket rabalder deras annonsering skulle skapa. Allt för uppmärksamhet. Allt för att dra lite till i offerkoftans slitna ärmar. Lite felstavning här. Lite knagglig engelska där. Allt för att de skulle framstå i sin favoritroll – Den stackars åthutade. Den stackare som det är synd om för storstadsetablissemanget sågar dom. Offret. Som ska hålla tyst (fast de satsar miljoner på att gasta).

Efter regnen

Nu har det slutat smattra mot taket på nätterna. Nu har bilar och bussar slutat köra fast i fönsterdjupa vattensamlingar. Nu har ormarna slutat kräla upp ur sina hålor.

Nu har regnen lämnat Nairobi. De kom sent men de kom med full kraft. En stad som inte är beredd på vatten. Efter två veckor avlönades ungdomar för att avlöva dräneringar efter gatorna. Det var dags då.

  
Nästa år ska jag ha regntunnor under varje stuprör. Det ger regn för en hel vinter.

Vinter ja. Nu är den här. Frostiga morgnar. En hund som vägrar rusa ut från terrassen ut i trädgården. Han känner på det kalla gräset och vänder om.

Medan det regnade har jag lärt mig om skogar. Jag som är född i en skog  men det var en självklar skog. Inget bråk om vem som ägde den eller vem som fick kapa träd där. Så är det inte här.

Jag har också lärt mig om kenyansk förskoleservice. Det ser bra ut. På pappret. 

Jag har planterat träd. Vi var 25 som planterade 62 träd. En del fet gödsel med fetare maskar och 3 delar matjord. Blanda. Ös på. Blanda. Gräv ett hål. Plantera.

Det var lättare i Sverige där man körde ner ett verktyg i backen – vred om och lyfte och tryckte ner en planta i hålet. Inte samma omsorg och omvårdnad som i backen nedanför kontoret.

Jag har sett årgång 3 och årgång 4 av Solsidan. 

Det är lätt att förstå varför jag behöver semester. Den börjar nu.

Och till slut. Jag ska skilja mig.

Matmysteriet

Mikrofonen går runt. Presentationsdags – minst 60 personer i rummet. 

Jag heter……

Jag arbetar med……

Min favoritmat är ……

(Och det är här fantasin börjar rusa. Gräddsåser, fiskgrytor, raggmunk dyker upp i mina tankar).

Men nej. Den ena efter den andra – till slut minst hälften har sagt….. ugali. En majsgröt helt utan smak. Utan bara … majsgröt. Visst kan den användas för att skopa upp feta gräddsåser och köttstuvningar – men de som säger ugali… säger ugali – inte ugali med fet gräddsås o s v 

Det är ungefär som ett gäng svenskar som skulle kalla kokt potatis som favoriträtt.

Vem tror dom att dom lurar?

DN har ett trevligt foto. Ett foto att fundera kring. Ansikten som talar. Blickar som låser fast.

alliansen

Jag har saknat Göran Hägglund på sistone. Efter valet försvann han. På bilden ser han ut att längta bort. Långt bort.
Jag har inte saknat Jan Björklund. Han dyker upp överallt. Nu även på Twitter. På bilden ser han ut att vara fullt i färd med att orera. Som vanligt.
Men det intressanta är den längsta i sällskapet. Nu är inte Annie Lööf längre den enda som kan färglägga sig i Alliansskaran. Kinberg Batra är huvudet längre och med drottninglik blick tittar 25%aren mot 5%aren.
-“Du oppositionsledare? Du som knappt knaprade dig över 4%s gränsen....”

Lööf tittar tillbaka – upp med hakan för att se längre ut – men mot de Kinbergska höjderna når hon inte.

Sådärja. Nu har jag fantiserat klart om fotot. Men balansen är rubbad. Reinfedlt lät de små 5%arna tjattra på och så sade han lite lugna saker. Lööf kunde sticka ut som den enda som såg färgglad ut. Det är över nu.

Men så politiken.

Den största bluffen på länge i svensk politik har precis klarats av.

“Väljarna har gett oss ett mandat att förvalta. Vi kan inte gå emot det.”

Pyttsan. Gömma sig bakom väljarna är lätt men fegt. Inte fasen gav väljarna 2010 nåt mandat till köp av Nuon. Inte fasen gav väljarna mandat till att sälja ut utsläppsrättigheter till Bank of America.

Väljarna väljer representanter som de litar på. Under en mandatperiod ändras samhället. Nya beslut måste tas. Man väntar inte till nästa val för att få nya direktiv. Man agerar. Man resonerar. Man förhandlar. Men man strävar efter att genomföra  sin politik. Ett bra sätt att genomföra sin politik är att förhandla.

Att skylla på väljarna är bara trams. De har valt sina representanter. Representera för attans.

Present konsumerades

image

-“Du gillar att äta så här får du ett presentkort till Mathias Dahlgren” sade arbetskamraterna på förra arbetet och sade adjö.
Fin gåva. Tack! Men lättare sagt än gjort att konsumera gåvan. Boka bord är inte lätt. Vara i Sverige sker sällan. Men nu är det gjort.
Jag och en norrman och en svenska har frossat.
Dry Martini. Matjesill med färsk potatis. Pepparrotssnaps. Ett svensk-belgiskt öl som heter Omnipollo. (Märkligt namn). Hällstekt ekologisk biff med gudabenådad sås. Trinchero Terra del Noce 2008 rödvin till köttet. Ängssyresorbet med mynta och knaprig persilja. Nicaraguanskt kaffe.

Man rullar inte hem från Mathias Dahlgren. Portionerna är inte stora. Men man sitter på t-banan och ler. Och rullar med tungan i munnen och letar de smaker som sitter kvar.
image

Continue reading →

Jimmie Åkesson Sha La La La Va?

Iphone3 032

Jag är övertygad om att Jimmie Åkesson gick segrande ur partiledarutfrågningen igår. Inte för att han övertygade i svaren. Inte för att han hade kloka argument.

Utan för att han lyckades fånga in Nu är dom däringa stockholmsjournalisterna dumma med honom! -känslan. Anna Hedenmo gick lika hårt åt Gustav Fridolin men inte vojnade sig miljöpartisterna åt att hon “visade sin avsky mot honom”. Det gjorde sympatisörer till Sverigedemokraterna – vilket Bylund från partiet var noga med att säga.

Pressar man Jimmie Åkesson så “avskyr man honom”.

Visst var Hedenmo skärpt – men det fanns bitar där hon hade kunnat följa upp bättre.

Jimmie Åkesson – sin vana trogen att narras med statistik –

påstår “Migrationsverket kostar 27 miljarder för att ta hand om 80 000 flyktingar medan UNHCR tar hand om 40 miljoner flyktingar med 37 miljarder kronor”.

Här blandade han friskt – det är alltså så att Migrationsverkets prognos för 2015 är 27 miljarder kronor. Alltså kostar det inte 27 miljarder – utan Migrationsverket tror att det kan kosta så mycket.

Men värre är påståendet om att UNHCR “tar hand om” för den summa han nämner. UNHCRs budget är en del av kostnaderna för ex vis ett flyktingläger. Endel. Inte hela budgeten. Även värdstaten har aktiviteter i flyktingläger. Enskilda organisationer har det. Det kryllar av enskilda organisationer i flyktingläger – delvis, men bara delvis finansierade av UNHCRs budget. Andra FN organ har aktiviteter med egna budgetar för flyktingar, ex vis UNICEF.

Så antingen narras Jimmie Åkesson eller så låtsas han inte förstå sammanhangen.

Han fortsätter i samma stil med att säga “Enligt en OECD rapport har Sverige färre vårdplatser än Etiopien och Turkmenistan”. Precis som när han tolkade FNs våldtäktsstatistik för något år sedan så låtsas han inte om statistikvarningarna – d v s det är svårt att jämföra vad “en vårdplats är” mellan olika länder med olika form att mäta. Se den här debattartikeln. I Sverige räknas inte alla privata vårdplatser in ex vis.

OECD i sin rapport 2013 – “Health at a Glance 2013” (sidan 88 > ) skriver att jämförelser haltar så varning för att jämföra för strikt. Nu är dock vare sig Etiopien eller Turkmenistan med i OECD så de finns inte i statistiken i OECDs rapport.

Så där narras Jimmie Åkesson genom att påstå att “OECD säger”…

Men om man går till statistiken för de länderna och jämför med Sveriges 2,7 vårdplatser/100 000 invånare så kan man hitta i en WHO rapport (kanske dem som Jimmie menade i sitt slarv med fakta) att den siffran stämmer – men att då inte jämföra med antalet läkare/100 000 invånare och den förebyggande sjukvården gör jämförelsen väldigt haltande. För nog är det väl bättre med förebyggande sjukvård än med att bli inlagd på sjukhus för att sjukcentraler inte kan hjälpa en i tid?

Så – slarv och halvlögner och hellögner och “ingen aning”-svar. Ändå får han sympatier. Vafalls?

Dels är det etablisemanget mot oss vanliga -syndromet. Detta utnyttjar Åkesson genom att låtsas sitta på läxförhör hos de dumma korsförhörarna.

Offerkofta. “Det är inte vi som ar ansvariga! Det är riksdagens utredningstjänst!” Sverigedemokraterna gör det lätt för sig – det är aldrig deras ansvar. Det förstärker bilden av dem som dom jagade. Dom det är synd om. Dom man ska tycka synd om.

Jag tror också att folk gillar förenklingar – en svår värld blir enklare om nån kommer med en tjusig enkel lösning som låter bra. Det är därför hans enkla lösningar behöver granskas och han behöver grillas på sina svar.

UNHCR tar inte hand om 40 miljoner flyktingar med 37 miljarder kronor. Så enkel är inte matematiken. Peta på hans svar. Genomskåda förenklingarna och okunnigheten/ljugandet med statistik.

Men det hjälper inte på kort sikt. Det stärker hans popularitet. Ställer SVT dessutom upp med en normaliserings-panel som den igår – så stärks partiet ytterligare. Men sakta, sakta kommer punkteringarna på hans fabulering att avslöja hans taktik och hans slarv/lögner. Parallellt växer kritiken mot honom i partiet. Toppstyret från Åkessons närmaste irriterar. Så ha tålamod. Fasaden krackelerar. Lite i taget och sen med ett brak.

CV liv

DSC08830.JPG
…det gäller att ze bra ut i sin CV….. hrmph…
De senaste dagarna har jag läst 92 livsbeskrivningar sammanfattade på 2 A4-ark.
Någonting har hänt. Mina första rekryteringar – som fackligt ombud med rätt att tycka till enligt MBL – var tider då kronologin härskade. Det räknades år och månader när rättvisa skulle skipas och en anställning skulle fördelas. 80-tal.
-“Nehej. Denne kamrer har arbetat 3 månader mer än den andre kamrern! Han ska ha jobbet!
Försiktigt gick man utanför kalenderräkning och försökte fundera om man skulle kunna trivas med den här typen.
-“Hur skulle din bäste vän beskriva dig? Vad tycker du om att göra på din fritid?” d v s “kommer vi att trivas med dig? – blir du en av oss?
Det var 90-tal.

2004 blev jag chockerad.
-“Du kommer till arbetet, dricker ditt morgonkaffe – en engelsk parlamentariker ringer dig, skriker, är arg och frågar -“Vad i hell har ni att göra med vad som sker i familjer!!?? Ni ska ge attans i att tjata om förbud mot barnaga. Vad svarar du?
Det jobbet ville jag verkligen ha.
De sökte inte en schysst fikakamrat utan någon som kunde jobbet.
Men så var ju arbetsgivaren brittisk.
I Sverige fortsatte man söka arbetskamrater. Kommer vi verkligen att trivas med dig?

Men nu är det 2014. 92 svenska CVn. Här är det inte trevnad. Här är det “Detta kommer ni att få om ni väljer mig!. Det är marknadsföring. Det är versaler. Det är bold.
Och jo – CVn är lättare att läsa 2014 än 1985. Det är rakt på. Det är inte kalenderpetning. Och det är leende ansikten infotade.

Men valet är fortfarande lika svårt. Det är liv på 2 A4ark.

Svindlande höjder

Mitt i regnskogen i södra Mexiko ligger mayastaden Palenque. I ruiner. Ett lätt duggregn. Upp på en mur. Att klättra uppåt går bra. Att ta sig ner är en helt annan sak. Muren sluttar neråt. Den är säkert 50 cm bred. Utan räcken. Utan handtag. Utan något för händerna. Bara en sluttande blöt mur.
Knäna låser sig. Benen lyder inte.
Alltså dramatiken är min egen. Det är inte mer än 2 meter till marken. Och muren är 50 cm bred. Faller jag så trillar jag. Svårare är det inte. Men paniken finns där.

En cykelväg i Märsta. På väg till jobbet. Det plingar bakom mig och en dam på cykel rusar förbi. På pakethållaren barnsäte sitter ett barn och ser sin mors breda bak.
Jag blir alldeles kallsvettig. Knäna låser sig. Fast jag går på en två meter bred gångväg där fallhöjden från asfalten är 2 centimeter.

Hur kan man ha svindel på en gångväg?
Jag kan. Om en damcykel med barn på pakethållaren plingar förbi.

Såhär är min svindelteori.
Ett barn blir buret lite halvklumpigt. Lite löst hängandes. Rädd för att bli tappad – men blir inte tappad. Så fallet är rädslan. Landningen är rädslan – för barnet vet inte om det kommer att göra ont eller inte att landa. Själva fallet tar nog inte ont. Men landningen?

På somrarna cyklade min mor mig till skördedagiset i Olkamangi byskola. Jag satt bakom henne. En rejäl nerförsbacke. Fartvind i ansiktet men ingen sikt. Jo, en moders bak men inget annat.
2 uppförsbackar. Där ställde sig moderskapet på cykeltramporna. Cykeln vajade från höger till vänster. Paniken växte. Det blir nog ett fall. Ett hårt fall. Eller jag vet ju inte om det skulle göra ont.

Så hade hon kört omkull så hade jag inte haft svindel. Hon körde aldrig omkull. Hon tappade mig aldrig. Så nu har jag svindel. För jag vet inte om landningen gör ont. Vare sig jag står med låsta knän på en mur i Palenque eller om jag står på en stol i Nairobi och byter glödlampa.

DSC09036.JPG
Jag är för övrigt glad att jag inte är giraff – eller i alla fall en giraff som aldrig har landat

Du ska ge fan i att sticka nålar i mig!

iphone2 103
Helt plötsligt hade han bara flyttat in. Det var något om att kommunfullmäktige tyckte att jag inte borde bo ensam där. Jag försökte få honom vräkt. Försökte skrämma bort honom. Grannarna försökte hjälpa till. Vi ställde oss i bakhåll för honom och såg hotfulla ut. Men det hjälpte inte. Det räckte inte med vardagsrummet snart. Han tog över köket, badrummet och mitt sovrum också. Han tyckte jag kunde bo i den fönsterlösa garderoben. Som han låste dörren till efter att ha stängt in mig där.
-“Jag skickar ju mat till dig! Se så generös jag är!”
Domstolen tog sin tid men dömde honom till att flytta ut från alla rum utom vardagsrummet. Men det sket han i. Istället började han bygga barrikader mot garderoben. När jag försökte gå på toaletten – gick det helt plötsligt inte en dag. Det var något om att jag skulle kunna förstöra hans tillhörigheter om jag tilläts gå på toa när jag själv ville. Ibland gick det bra – men då fick jag stå utanför toadörren och bli kroppsvisiterad – helt efter hans nycker. Och akta mig om jag hade gått på mattan i hallen! Den var hans!
Jag fick inte ta emot besök – speciellt inte om de hade mat och medicin med sig till mig. De besöken jagade han ut i trappuppgången och sade att de kunde väl besöka grannlägenheten i stället, fast det var just mig de vill hjälpa.
Jag fick nog. Med ett blåsrör började jag skjuta knappnålar på honom.
Det blev panik! Jag ville honom illa. Han som bara ville leva i lugn och ro! Hur kunde jag bete mig så?
Dörren till garderoben öppnades – en handgranat slängdes in.
-“Jag försöker ju bara försvara mig!skrek han.