En safari via en hund

Det är som den pakistanske mannen sade på festen för Norges nationaldag;
-“Masai Mara? 3 dagar för att se en massa djur? Efter en dag är det roligare att se en katt!”
Så varför inte safariera med en hund.
Arman nappade på idéen.
Stenhårt.

20140730-145202-53522935.jpg
Vi valde Punda Milias utanför Nakuru.
Managern där svarade inom 5 sekunder på Facebook – “självklart är hundar välkomna!
Sedan var det lite mer tvekan omkring att släppa in en hund i konservatoriet (alltså inte en nationalpark utan ett privat område som sköter om de vilda djuren) – men det gick bra.
Punda Milias är i övrigt ett mycket bra ställe för en hundfamilj.
Efter några sekunder kom alla hundar springades mot oss — eller mot Arman. Nora – 1 år gammal och nyadopterad blev störtförälskad och stannade vid Armans fötter i tre dagar. De andra hundarna var mer skeptiska. Katten var helskeptisk. Men dag 2 klarade sig hundarna själva – helt utan “Arman! Kom hit! Arman – sluta bråka!!
Nåväl.

20140730-145613-53773841.jpg
Zebra nr 1 stirrade. Stirrade. Och rusade iväg.

20140730-145807-53887044.jpg
Det gjorde även zebra nr 2.
Sedan var det dags för det stora.
Girafferna.

20140730-150009-54009353.jpg
Vördsamt avstånd.

20140730-150045-54045291.jpg
Särskilt efter guidens prat om att giraffer med bakbenen sparkandes kan döda en hund. Så avstånd.
30 meter minst.

Igår sympatiserade jag med mördarinnan

levande-doda-pocket
Jag var halvvägs in i boken.
Mordet hade skett. Jag sympatiserade för fullt med mördarinnan.
Ett glas rödvin. En hund på fötterna. (Varma fötter – varm hund).
Men sedan fick Nesser bråttom. Boken måste ju sluta på något sätt.
Rusar iväg gör mördarinnan.
Rusar iväg gör Nesser.
(Det finns säkerhetskameror på infarterna till färjor!)
Och jag undrar fortfarande om de hade 2 nycklar till bilen. Stämde det verkligen?
Måste man läsa om boken för att se hur det kom sig att de reste med 2 bilnycklar?
Men vandra på hedar. Och stirra på vildhästar. Och gå på engelska pubar och äta middag.
Det lockas man till.
Men inte att kliva in i betongbunkrar i Polen.

Vi behöver en kvinna av folket – alternativt Lost in EU

iphone 120

 

Sverigedemokraterna har lågt förtroende bland kvinnor.

Svenskar har lågt förtroende för EU.

Bingo! Vi placerar en kvinna som första namn på vår EU lista! En som arbetar i vården! Det måste ju locka röster.

Så tror jag tongångarna gick hos Sverigedemokraterna när man placerade Kristina Winberg, 2a namn hos SD i Jönköping som 1a namn på sin EU lista.

Och det gick ju inte så bra. Räkneexemplet var det första stora debaclet. EU-skatten det andra. Och det fortsatte att hacka i debatter. När  det hettade till så hänvisade hon till sin egen erfarenhet. Hon hade minsann arbetat för Sida i Mozambique. 

Men vänta – hennes cv handlade om att vara resesäljare och att arbeta i vården. Ingenstans hade hon nämnt om att ha arbetat utomlands. Det borde väl finnas med på hennes CV. Men inte.

Märkligt nog nappade inte media på hennes påstående då. Inte förrän nu när Aftonbladet snokat lite. Och vad hittar de?

 Jo, hon har besökt sin kusin som arbetar för Svenska Alliansmissionen. I två veckor. Hon beskriver ibland detta som “besök i flyktingläger” och i andra intervjuer som “besök på fängelser och sjukhus”. Efter konfrontation fortsätter hon hävda att hon var volontär för Sida för “kusinens man arbetade för dem”. Det gjorde han ju inte. 

Jag undrar om Kristina Winberg tror att Svenska Alliansmissionen > Svenska Alliansregeringens Mission > Sida ?

Hon hade ju dessutom “skänkt pengar till Sida“. Fel, Kristina Winberg  – Det heter att “betala skatt“.

Eller är det helt enkelt så att hon tror at allt bistånd är samma sak som Sida? Jag bävar.

Sedan plockar hon sina resesäljarerfarenheter – “man åker ju inte på semester till Mozambique” — 

Joho. Det gör man. Så var det med den resesäljarerfarenheten.

Det är inte speciellt schysst av Sverigedemokraterna att ge Kristina Winberg en alltför stor klänning att bära. Grupplös i Bryssel. Hur vilse kommer hon egentligen att gå i korridorerna där?

Nu har dom fått skrämhicka eller en kallsup efter fall från Harpsundsekan?

iphone 331

 

David Cameron twittrar från Harpsundsmötet där de skulle prata om ny EU ordförande.

Det twittrar han inte om. Inte alls. Han är istället nöjd över att de har kommit överens om att bekämpa “benefits tourism”.

Jag tror inte han menar hotellerbjudanden om att betala för 4 nätter och få den 5e gratis. Jag tror han menar det som inte finns – turister som reser till ett annat land för att kunna använda sig av sociala förmåner i det landet. 

Kommer du från ett icke EU land så måste du bo i England i 5 år för att kunna få del av sociala förmåner – och då är man ju knappast “turist”.

“Non-EU migrants do not have recourse to public funds until they have been resident in the UK for five years, so benefits alone are not realistic as the primary motivation for non-EU migrants to travel to the UK.”

 

Och från EU-länder är de invandrade  till UK mellan 77-80% i sysselsättning. 

“This conclusion is supported by a recent review of social security policies around the EU and their impacts on migration which concluded:

“No evidence shows that access to the specific special non-contributory benefit income-based jobseeker’s allowance could be considered a significant driver for EU migrants in the UK.”

Och detta har ändå Cameron och Reinfeldt bestämt sig för att bekämpa. Bekämpa myter. För att vinna sympatier från populister – för visst har väl både Cameron och Reinfeldt tillgång till forskning?

 

Det får väl bli en omväg då…

Det ska bli oroligt i helgen, säger SverigesRadio . 

Oppositionsledaren Raila Odinga kommer tillbaka till Nairobi och ska klaga på regeringens tillkortakommande mot terrorhotet. 10 000 tals anhängare bussas in till staden – likaså ska 10 000 poliser hålla ordning. Så undvik Uhuruparken och gatorna runtomkring, varnar svenska ambassaden. Så nog skakar det i Kenya. Eller det väsnas och väsendet får demonstranter att rusa rasande.

Och jag som ska träffa Mrs Johnson kl 1100 på andra sidan stan. Det får bli en omväg. Image

Jahapp. Då var det alltså anti-EU det handlade om

Statistiska Centralbyråns stora halvårsmätning ger Sverigedemokraterna 8,1 % – en nergång med 1,2%.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Image

 

källa 

Mysteriet med hur SD kunde öka i EU-valet är löst. Det handlade om att de var det enda partiet som öppet krävde att Sverige skulle lämna EU. För visst är det ett mysterium hur partiet skulle kunna öka annars – med tanke på de framträdanden som deras första namn på listan gjorde. En kandidat som inte ens visste vad partiet hade för krav om EU på sin egen hemsida.

Visst går en brun våg över Europa. Men det går framförallt en EU missnöjesvåg. Vilket annat parti än SD har öppet krävt och synts med kravet att Sverige ska dumpa EU? 

 

Och allt detta förklarar den här tjommen mycket bättre.

Ryggvänderi

Var det bra att vända ryggen mot Jimmie Åkesson och visa honom långfingret?

Ja.

Ja, fast Sverige blev brunare – i 14 kommuner röstade  mellan 20-25 % på bruneriet.

Men Sverige hade kunnat bli ännu brunare.

 

 

 

 

Image

 

källa

Jag är övertygad om att det kommer att analyseras och stötas och blötas om det var bra eller dåligt med att uppmärksamma Jimmie Åkessons valturné. Röstade folk på SD för att de tyckte synd om en utbuad skåning?

Kanske  – men viktigare var att innan ryggvänderiet började så hade SD sakteligen – trots järnrör – börjat i media alltmer beskrivas som ett parti som demokratiskt valts in i riksdagen (så långt helt ok..) som borde behandlas som ett parti som demokratiskt valts in i riksdagen (och där blev det fel..)

Sverigedemokraterna är inte ett vanligt parti. Det är, trots all fasadputsning, ett rasistiskt,parti. Och det visade ryggvändandet väldigt klart. Så om inte ryggar hade vänts – så hade det varit risk för 12-13 %. Tack alla ryggvändare! 

Självklart kommer SD att fortsätta ha sin andel av röster; 

  • från dem som är öppet främlingsfientliga
  • från dem som tycker att de är emot politik och vill jävlas
  • från dem som faller för offerkoftetårarna

Men så länge ryggar vänds och långfingrar höjs – så aktar sig nog de partier som strävar efter makt till varje pris att  bilda koalition med SD. Det måste ju klia i samarbetsfingrarna för de mest makthungriga när högerextrema partier plockar åt sig så många mandat

Bra så.

 

Och så väldigt bra ryggvänderi beskrivet här

Och till slut. Det finns hopp. Mycket hopp.

Afrikansk mat måste vara mer än ….

Image

 

Jag hör honom försöka förklara för sin mamma.

-“Det är en vit klump, majsmjöl som har blandats med vatten och så ligger det kokt spenat, eller inte riktigt spenat, men liksom något grönt ovanpå.  Nej, inte gräs! Utan som en sorts kål.. Men det smakar inget. Absolut inget!”

Image

 

Sedan beskriver han köttet. Mamman låter nöjd. Inget kan betvinga den peruanska maten. 

Image

Hon är dock förbryllad.

-“Varför äter de så konstiga saker?”

Sedan fortsätter de i en timme att beskriva vad och fråga kring det han hade ätit på restaurant Amaica.

Om svenskar pratar väder – så pratar peruaner mat.

Image

 

Själv tyckte jag om kycklingen. 

Och älskade de kryddiga samosas.

Image

 

 

 

 

Män som diskuterar varför män tar till våld fast de inte tog till våld för det var de andra som tog till våld. Först

Det blev en märklig debatt. 3 studentledare i tv-studion. 

Tidigare under dagen hade det som studentledarna kallat “Mother of all strikes” – blivit mer en “Granddaughter of all strikes goes angry”. Stenar och plundring och rån – men inte så många studenter som deltog.

Nu ska det hela analyseras.

-“Varför strejkade ni? Studieavgiften skulle ju inte höjas – fast ni sade att den skulle höjas och ni därför protesterade?”

-“Jo, den skulle ju höjas!”

-“Nej.”

Sedan blev det prat om varför det blev upplopp.

-“Men det var ju polisen som tog till upplopp först!”

En bild visas på en man med machete.

-“Men han är ju inte student!”

Hur ska studentledaren veta det? Det finns ju 70 000 studenter på hans universitet.

Så vad i all friden handlade detta om?

Uppvigling av studenter med stöd från oppositionen?

Nya studentledare som ville visa sin makt?

Vem vet – men studenterna fick knappast något folkligt stöd.

Tvärtom.

 

Annat var det med lördagsdemonstrationerna i Umeå på 70-talet. Det mest “våldsamma” blev ropen till hundägare;
-“Hundägare! Plocka upp skiten!”
Och när Föreningsbanken passerades;
-“Känner ni stanken – från Föreningsbanken!”