Sverigedemokraterna har lågt förtroende bland kvinnor.

Svenskar har lågt förtroende för EU.

Bingo! Vi placerar en kvinna som första namn på vår EU lista! En som arbetar i vården! Det måste ju locka röster.

Så tror jag tongångarna gick hos Sverigedemokraterna när man placerade Kristina Winberg, 2a namn hos SD i Jönköping som 1a namn på sin EU lista.

Och det gick ju inte så bra. Räkneexemplet var det första stora debaclet. EU-skatten det andra. Och det fortsatte att hacka i debatter. När  det hettade till så hänvisade hon till sin egen erfarenhet. Hon hade minsann arbetat för Sida i Mozambique. 

Men vänta – hennes cv handlade om att vara resesäljare och att arbeta i vården. Ingenstans hade hon nämnt om att ha arbetat utomlands. Det borde väl finnas med på hennes CV. Men inte.

Märkligt nog nappade inte media på hennes påstående då. Inte förrän nu när Aftonbladet snokat lite. Och vad hittar de?

 Jo, hon har besökt sin kusin som arbetar för Svenska Alliansmissionen. I två veckor. Hon beskriver ibland detta som “besök i flyktingläger” och i andra intervjuer som “besök på fängelser och sjukhus”. Efter konfrontation fortsätter hon hävda att hon var volontär för Sida för “kusinens man arbetade för dem”. Det gjorde han ju inte. 

Jag undrar om Kristina Winberg tror att Svenska Alliansmissionen > Svenska Alliansregeringens Mission > Sida ?

Hon hade ju dessutom “skänkt pengar till Sida“. Fel, Kristina Winberg  – Det heter att “betala skatt“.

Eller är det helt enkelt så att hon tror at allt bistånd är samma sak som Sida? Jag bävar.

Sedan plockar hon sina resesäljarerfarenheter – “man åker ju inte på semester till Mozambique” — 

Joho. Det gör man. Så var det med den resesäljarerfarenheten.

Det är inte speciellt schysst av Sverigedemokraterna att ge Kristina Winberg en alltför stor klänning att bära. Grupplös i Bryssel. Hur vilse kommer hon egentligen att gå i korridorerna där?