-“Vill du vara med i vår Board of Trustees?”

En överraskande fråga. En organisation som jag hört talas om. Som gör ett gott jobb. Som når ut till miljoner människor. Jorden runt. Men inom ett område som jag inte arbetat i. Vad skulle jag göra för nytta i den styrelsen? Jag ställer frågan. Jag får svaret. -“Du är svensk..”.

Som om det skulle vara en merit. Det är mer ett passinnehav. Så vad handlar detta om? Jo – follow the money. Det är populärt att vara svensk i biståndsvärlden. Sverige är ett av de få länder som håller den internationella solidariteten högt. Drar inte ner på biståndet. Det görs det däremot i den tillfrågande organisationens hemland. Biståndet dras ner från 0,7% till 0,5%. Biståndsmyndigheten absorberas av utrikesministeriet. Så var finns nya säkra pengar? Svar; Sverige. Tror man. Men då får argumenten för att locka till en styrelsepost vara andra än passinnehav.

Men faktiskt har både Turkiet och Luxemburg och Norge högre bistånd i % av BNP (än Sverige) Så varför frågar de inte en turk eller en luxemburgare? Jag tror det beror på flexibiliteten hos den svenska biståndsmyndigheten – att inte tänka att enbart Sverige svenska krusbär har. Öppenheten för kvaliteten hos organisationen som pengarna slussas genom – inte för hemvisten. Så nu när många länder skär ner på biståndet så verkar det finnas en marknad för styrelseposter för svenskar i utländska organisationer.

Och jag går vidare i livet lite solkad av att min nationalitet går före min personlighet.

Och svarade “nej”. Förståss.

Vi behöver en kvinna av folket – alternativt Lost in EU

iphone 120

 

Sverigedemokraterna har lågt förtroende bland kvinnor.

Svenskar har lågt förtroende för EU.

Bingo! Vi placerar en kvinna som första namn på vår EU lista! En som arbetar i vården! Det måste ju locka röster.

Så tror jag tongångarna gick hos Sverigedemokraterna när man placerade Kristina Winberg, 2a namn hos SD i Jönköping som 1a namn på sin EU lista.

Och det gick ju inte så bra. Räkneexemplet var det första stora debaclet. EU-skatten det andra. Och det fortsatte att hacka i debatter. När  det hettade till så hänvisade hon till sin egen erfarenhet. Hon hade minsann arbetat för Sida i Mozambique. 

Men vänta – hennes cv handlade om att vara resesäljare och att arbeta i vården. Ingenstans hade hon nämnt om att ha arbetat utomlands. Det borde väl finnas med på hennes CV. Men inte.

Märkligt nog nappade inte media på hennes påstående då. Inte förrän nu när Aftonbladet snokat lite. Och vad hittar de?

 Jo, hon har besökt sin kusin som arbetar för Svenska Alliansmissionen. I två veckor. Hon beskriver ibland detta som “besök i flyktingläger” och i andra intervjuer som “besök på fängelser och sjukhus”. Efter konfrontation fortsätter hon hävda att hon var volontär för Sida för “kusinens man arbetade för dem”. Det gjorde han ju inte. 

Jag undrar om Kristina Winberg tror att Svenska Alliansmissionen > Svenska Alliansregeringens Mission > Sida ?

Hon hade ju dessutom “skänkt pengar till Sida“. Fel, Kristina Winberg  – Det heter att “betala skatt“.

Eller är det helt enkelt så att hon tror at allt bistånd är samma sak som Sida? Jag bävar.

Sedan plockar hon sina resesäljarerfarenheter – “man åker ju inte på semester till Mozambique” — 

Joho. Det gör man. Så var det med den resesäljarerfarenheten.

Det är inte speciellt schysst av Sverigedemokraterna att ge Kristina Winberg en alltför stor klänning att bära. Grupplös i Bryssel. Hur vilse kommer hon egentligen att gå i korridorerna där?