Sexköpslagen handlar om att straff de som köper sex av prostituerade. Om det råder ingen tvekan. Ända kantrar debatten allt som oftast till att handla om sexsäljaren och dennes fria vilja och vuxenhet. Debatten om köparen och vad som driver denne blir inte av. Fokus hamnar istället hos den prostituerade och varför denne bör få fortsätta. Ungefär som om lagen vore ett förbund mot sexförsäljning -vilket den inte är. Det är inte horan som är förbjuden att verka på gatan – det är köparen. Debatten kantrar över till att handla om hur synd det blir om den prostituerade om denne inte får fortsätta- ungefär som om köparen gjorde en välgärning. Och så kommer slutklämmen – staten ska inte lägga sig i vad två vuxna gör frivilligt i en sängkammare. Nej, just det. Men det är ju inte frivilligt. Det betalas ju.
Så flytta fokus – vad ska behöva hända för att sexköparen slutar begå brott?
svensk reklam – förlåt – politik
Invärtes plågor
Ny opinionsmätning – men med klar tendens. Sverigedemokraterna fortsätter att tappa – lite i taget men en bit under valresultatet. Försöket med att varna för gömda asylsökande fungerade inte. Det gav inget lyft. Annars har det varit märkbart tyst från sd vad gäller politik. Istället handlar nyheter om sd alltmer om medlemmar som krånglar genom att föra ut partiets politik på ett sånt sätt så det skadar den fasadputsning partiet genomgår. Men även protester från gräsrötterna för ledningens arvoden får sd att ägna tid och kraft till inre arbete.
Men de kan ju inte nöja sig med detta…. En sakta dalning (det gör inget parti) … Så vad härnäst? Back to basics kanske? Det sd vunnit mest sympatier på är offerrollen – så ut på gator och hoppas på ägg och kastade ägg ger sympatier. Det är vad min spåkula säger.
Under tiden kan man skratta at SD;
5 valforluster i rad…
.. och vänsterpartiet skyller pa omgivningen i sin valanalys. Margo Ingvardsson satter press pa partiet i en artikel pa DN debatt. Vem ger sitt stod till vänsterpartiet idag? Jag tror mest det ar de som vill pressa socialdemokraterna alltmer till vänster. Men de börjar ge upp. Allt färre ger vänsterpartiet sitt stod. 5 val i rad med minskat stod val efter val. Det ar märkligt. Utförsäkringar, utförsäljningar, utvisningar .. och partiet letar ända efter sina väljare. Jag tror det behovs en propplösare – bye Ohly och alla andra som ser omvärlden enligt marxistisk grundkurs del I – ut med er och arbeta med något annat. In med vardagspolitiker som Hans Linde och Josefin Brink. Det finns grund for att vansterpartiet skulle kunna vara sa mycket mer an vad de ar.
Jonas Sjostedt – briljant sagning av Jimmie Akesson. Varfor syns han inte mer i partiet?
Hinner inte SD släcka alla gräsbränder?
En SD bloggare som pastar att nastan alla gruppvaldtäkter begas av utlandska man – ar inte ett problem for SD. När partiet var nytt i riksdagen sa forsokte man verkligen rensa bland sina medlemmars bloggande. Det verkar nu vara historia. Det som i valrorelsen handlade om “det ar inte invandrarna utan den misslyckade integrationen vi vill at” – har nu alltmer overgetts. Har SD ledningen helt enkelt ingen mojlighet att bromsa bloggandet fran medlemmarna? Eller vagar man inte ta tag i detta eftersom det muttras och puttras alltmer i gräsrotsleden? Eller ar det lite panik over att opinionssiffrorna dalar?
Det blir lite tomt i kommentatorsrutorna idag
150 SDUare demonstrerar. Såvida de inte har bärbara datorer med sig så lär det bli rätt tomt av inlägg från “köksborden” idag. Och vad ligger bakom denna plötsliga demonstration mot “svenskfientligheten”?
Jo tystnaden omkring SD. Det sakta tappet i opinionsmätningarna. De har ju varit fullt upptagna med att skriva några få motioner, men framförallt med att lära sig att hitta i riksdagen. Så dags för lite uppmärksamhet. Man väljer Göteborg – plats för en mordrättegång som pågår nu – och framförallt för att man kan räkna med motdemonstranter. Sd behöver uppmärksamhet. Något som får folk att tycka synd om dem för. De måste försöka få tillbaka rollen av att vara den “som trots att man tystas så vågar man“. Mantrat om att folk hoppar av partiet p g a hot haltar, när det visar sig att folk i Jimmies egna hemtrakter hoppar av på grund av partielitens löner. Mantrat om att SD är opposition- haltar när det visar sig att de röstar med regeringen i 9 fall av 10.
Så dags att plocka fram den roll SD spelar bäst – det hotade offret.
Alltid lättare att gnälla utanför dörren…
…till makten, än att sätta sig ner och ta ett ansvar. Sannfinländarna i Finland – populister som rider på missnöjes äten i landet – har vuxit sig stora. På gnället. På att vara emot. Så långt är allt lätt. Att klaga sig fram fångar alltid upp en och annan röst, ja till och med flera. Men när det sedan är dags att vara konkret, lämna egna förslag – man kan ju inte skriva motioner i en riksdag med innehåller “vi är emot!” – så blir det tyngre. Se på Sverigedemokraterna. De dansade lite yvigt i början i riksdagen, vann lite sympatier på uttåg ur kyrkan men sedan? Ner i opinionsmätningsresultat som ligger under valresultatet.
Det är lättare att få stöd när man gnäller utanför…..
Är det ostädat i Skåne?
En studie visar att folk är mer benägna att diskriminera i en stökig, ostädad miljö än i en ordnad omgivning. Få se nu, andra studier i Sverige har visat att män med lägre utbildning och boendes söderut i landet är mer benägna att vara främlingsfientliga. Så hur ser det egentligen ut med städningen i Skåne?
Jamenvisst
Egentligen är det en självklarhet. Ett brott med människor inblandade har en brottsling och ett brottsoffer. Sexköpslagen har betraktat det hela som ett brott som begås i ett vakuum- ett brott som förövaren är den enda deltagaren i, fastän det finns en säljare i brottet. Debattörerna i SvD lyfter fram offret. Om 89% av prostituerade vill lämna sexhandeln men gör inte det- så tyder det ju på att alternativen inte är så många. De 11% som inte vill lämna tas av andra i debatten som en intäkt för att det hela handlar om fria val av vuxna människor och därför är som vilken som helst affärstransaktion. Att ses som ett brottsoffer hjälper den prostituerade att lämna sexhandeln. Att erkännas att ha blivit utsatt för brott och inte bara ses som ett vittne till ett brott – gör att självkänslan kan öka och man kan bättre hävda sina rättigheter till stöd.
Jag undrar hur många 11 åringar som när de får frågan om vad de vill bli när de blivit stora – svarar: prostituerad…
Debatten blir som den brukar. De som ar for sexhandel protesterar. De som tror sig veta vad andra egentligen vill – tycker minst en av de som undertecknade artikeln borde vara prostituerad själv. Staten ska inte lagga sig i vad vuxna gor i sängkammaren – ar det som används mest. Men jo. Staten har ett ansvar for att skydda människor fran utnyttjande. Hitintills har ingen kunnat visa var den knivskarpa gransen mellan människohandel och den s k fria prostitutionen.
Självklart ar det bra med ett samhälle dar sa mycket frihet som möjligt finns tillgänglig for individen. En del tar det for moralisering nar friheten till vad som individen tycker finns i hans/hennes sexualitet inskränks. Men ar det sa enkelt ? Handlar det inte istället om utvecklad syn pa mänskliga rättigheter? Ett samhälle som vill varna om de som lever i skymningslandet dar en annan kan sko sig pa en annans bristande valmöjligheter. Nast efter droghandel ar manniskohandel den mest lukrativa näringen. Det som en del ser som vuxna människors val ser andra som en inkomstmöjlighet – utan att själv hyra ut sina egna kroppshåligheter.
Ta fram en mikrofon och det blir annat ljud
Sverigedemokraterna ar i en intressant fas. De har lockat till sig manniskor som kant sig manade att “saga sanningar”. Det innebar alltsomoftast att halvrasistiska omkvaden – flitigt lankande till rasistiska sajter – och “jag sager bara vad folk sager vid koksborden” mentaliteten plockas fram. Men samtidigt ar partiet som sade sig vara emot etablissemangets logner och tystnad – nu en del av etablissemanget. Reglerna blir annorlunda for en fortroendevald jamfort med nar han sitter framfor sin dator. Ett exempel ar namndemannen som visat upp tva sidor – en som fortroendevald av typen ” men det var ju inte sa jag menade” och en annan vid sin dator.
SD trenden framat? Jo – om partiet valjer att halla koll pa allt som sags och skrivs – riskerar man att tappa sympatier. Varfor ska man vara med i ett parti som skulle tala sanning och nu nar man tycker sig tala sanning sa blir man tystad – av sitt eget parti. Om partiet valjer det fria ordet – sa kommer den ena fortroendevalde efter den andre – mer an idag – att ifragasattas.
For det ar ju inte viljan att omvandla samhallet som lockat folk till partiet – det ar lusten att klaga.
När kejsaren och kejsarinnan börjar bli nakna
Kristdemokraterna och centerpartiet under spärren. Börjar bli en vana. När en kris inte längre är tillfällig utan konstant är det dags att försöka med något nytt. Inte mer av samma. Inte mer av “vi ska planera” (kd) eller “småföretag” (cp). Men för att kunna ändra behövs annat än mantran som om “så länge det är kul” – för det kan inte vara kul att vara i en ständig kris.
Egentligen tycker jag att partierna borde byta partiledare med varandra. Eller egentligen tycker jag ju inte det. Men kd behöver en ivrig bäver, en som tjatar och tjatar om samma sak. Det partiet försöker nämligen bli en sorts borgerlig light men har sin grund i fasta principer som man inte ruckar på. Så en tjatmoster till ledare i stället för den glade typ man har idag. Allt för att hitta vad man egentligen ska pyssla med. Snabbt. Och sluta planera. Och det räcker det inte med att hylla familjen som alltings grund. Kanske for 80 ar sedan. Men inte nu.
Cp å sin sida behöver någon som lättar upp det hela efter åratal av bredbent plöjande i en allt torrare mark. När någon säger “nu ska vi ha det roligt” så brukar det bli lätt krystat. Som uppmaningen “Var spontan!” Men det racker inte med att som Stureplanscentern vill – se ett nytt ansikte, for att folk trottnar pa de gamla ansiktena. Det ar inte ansiktet som ar centerns problem, det ar letande efter en nisch. En politik. Nagot som ar storre an att vara Smaforetagarforbundet.
Så hur kan det komma sig att partierna fortsätter harva på och ledarna ler som om inget hade hänt (det inkluderar
Ohly som tappat 5 val i rad)? Ja-sägare runtomkring? Ett team som är närmast ledaren som inte vågar säga att kejsaren och kejsarinnan börjar bli alltmer nakna?
itsallabouttransparency 