Taxichauffören kör förbi flygplatsen. Det är inte från den stora flygplatsen vi ska upp I luften. Det är från den gamla flygplatsen som nu heter Terminal 1. Det ekar tomt i gamla korridorer. Till slut hittar vi incheckningsdisken.
-”You are to early. We open check in at 13.00.”
-”That’s in 2 ½ hours… can’t we check in now?”
-”No! Have a good life.”
Det finns ett kafé. Bra kaffe. Dyra tandborstar (min batteridrivna har surrat hela flyget från Nairobi till Dar es Salaam och ekar lika tom som terminalkorridorerna).

Dar es Salaam är svettvarm. Flipfloppande kineser med utåtvridna fötter smattrar fram. Det byggs. Långsamt.

Upp I luften. Dar Es Salaam växer på bredden och höjden. Det är motvind. Vi ska till Iringa men ändå inte. Först är det en landning mitt emellan cirkulära risfält. Det är inte mycket till landningsbana men det fungerar. En tjattrande neurotisk sydafrikan ska av där. Vi resterande 14 passagerare suckar av lättnad. Ja eller dom som är vakna. Det är så med alla transporter I östra Afrika. Folk sätter sig. Och somnar.
I Iringa väntar en taxi vars fönster inte går att stänga helt. Det regnar. Ena halvan av ansiktet blir rent.

Framme vid en farm. Tre stugor. Te dukas fram. Hundar och höns. Hönsen avviker. Hundarna lämnar oss inte. Det klias och det klappas. Vänskap uppstår.
Här sovs det bra.
Middagen serveras I en ruin med tak över. Det är levande ljus middag.
Lägger stället på minnet. Kisolanza Old Farm House. Ett stycke paradis på vägen mellan Dar es Salaam och Zambia.