Och så blev det rätt illa…

97DFD8C1-EE02-4224-BC6D-CD370B0D383E

Men det var 5,5 km bort. 10,5 om jag skulle få för mig att köra bil dit. Det gör jag inte.

Området Congo i Kawangware blev illa ansatt igår. Unga män med machetes tillhörandes olika gäng hatandes varandra p g a politik – men det gemensamma intresset av att bränna, förstöra, misshandla och plundra – stötte samman i går eftermiddag och kväll. Oklart hur många som  dödades – tidningar uppger 3 dödade och många skadade.

Vem som anföll vem – om det råder olika versioner beroende på om man stödjer presidenten eller oppositionen. Det tydliga dock är alla oskyldiga som kom i kläm. Butiker plundrade. Hus nerbrända. Dörrar insparkade.

Allt detta på ytan i politikens namn – men på djupet ren banditverksamhet i form av stölder och plundring. Låtsad ansvarslöshet när man är en i ett gäng på 100 som löper amok. Uppeggade av att synas. Av att vara farlig.

5,5 kilometer bort. Men en annan värld. Här hör jag grannens får, fågelkvitter och vaktmannens radio. Där 5,5 kilometer bort är det helt andra ljud.

Uppföljning;

Och så är det precis som en vanlig lördag. Lite trafik. Iväg till Nationalmuseet för att försöka förklara Kenya åt en besökare från Mexiko. Jag vet inte om hon blir visare – men det är en lugn terass efteråt med utsikt över centrala staden och det susar i löven och det hörs lite svagt bilbrus. Under tiden står kvinnor med småbutiker i askan från sina nerbrunna egendomar.

2BE7AB44-82AB-4B4D-954C-A06A046EB12AI morse fick jag Huevos Rancheros till frukost. Nästan som min första frukost i Mexiko 2 februari 1990 när jag flyttade dit. Jag minns att jag svalde och flämtade för jag tyckte tomatsåsen var stark. Jag minns att jag duschade med knipstängd mun för det var ju farligt med duschvatten. Det var februari 1990.

Idag oroar jag mig för andra saker.