… men för vem?

Nära Lamu sker attack efter attack. Kristna dödas. Eller så är det inte helt så enkelt. Det är inflyttade från centrala Kenya som dödas. Inflyttade som är kristna till ett område där majoriteten är muslimer.
Så jag tänker nog att detta inte handlar om muslimer vs kristna. Utan lokalbefolkning vs inflyttade. Markkamp. Maktkamp.
Redan långt före dessa attacker rekommenderades inte att åka landsvägen till Lamu – utan man skulle flyga dit.
En rysk turist mördas i Mombasa. Ett rån som gick fel.
En tysk turist rånas i Mombasa. Ett rån som förblev ett rån.
Turist i fattigt land är ett mål. Ett rånmål.

Under tiden sprids rykten –
– “undvik shoppingcenters över helgen!” (Det var knökfullt på Junction igår)
-” det kommer att bli en attack mot en av motorvägarna! (Det är lååånga bilköer hela tiden)
-“Vad var det för explosion nyss i Karen? En bomb? (De bygger en motorväg…)
-“En misstänkt bil har setts vid Waldorfskolan!! De planerar en attack! (Det var en bil från ett säkerhetsbolag)
Ett land på helspänn.
-“Amerikanska ambassaden flyttar folk till andra länder! (Ja, de med regionala uppdrag)

Varför blir det såhär?
Jag drar en parallell till Peru.
Farligt! Mord! Överallt! Ropas det i media och bland folk.
Hur ser det egentligen ut?

Antalet mord/100 000 invånare ligger lågt i jämförelse med flera andra sydamerikanska länder och definitivt mycket lägre än i CentralAmerika.
Ändå tror man sig vara farligast i regionen.

Så är det farligt i Kenya?
Jo – i områden där det förekommer stridigheter mellan lokalbefolkning och inflyttade. Eller i områden där folk med affärsintressen vill bli av med konkurrenter.
Och det är farligt att vara turist som skiter i säkerheten och åker taxi med nervevade bilrutor eller tar storkameran med sig på vandring ensam.
Precis som i Rio de Janeiro. Eller Barcelona.