150 SDUare demonstrerar. Såvida de inte har bärbara datorer med sig så lär det bli rätt tomt av inlägg från “köksborden” idag. Och vad ligger bakom denna plötsliga demonstration mot “svenskfientligheten”?
Jo tystnaden omkring SD. Det sakta tappet i opinionsmätningarna. De har ju varit fullt upptagna med att skriva några få motioner, men framförallt med att lära sig att hitta i riksdagen. Så dags för lite uppmärksamhet. Man väljer Göteborg – plats för en mordrättegång som pågår nu – och framförallt för att man kan räkna med motdemonstranter. Sd behöver uppmärksamhet. Något som får folk att tycka synd om dem för. De måste försöka få tillbaka rollen av att vara den “som trots att man tystas så vågar man“. Mantrat om att folk hoppar av partiet p g a hot haltar, när det visar sig att folk i Jimmies egna hemtrakter hoppar av på grund av partielitens löner. Mantrat om att SD är opposition- haltar när det visar sig att de röstar med regeringen i 9 fall av 10.
Så dags att plocka fram den roll SD spelar bäst – det hotade offret.
Alltid lättare att gnälla utanför dörren…
…till makten, än att sätta sig ner och ta ett ansvar. Sannfinländarna i Finland – populister som rider på missnöjes äten i landet – har vuxit sig stora. På gnället. På att vara emot. Så långt är allt lätt. Att klaga sig fram fångar alltid upp en och annan röst, ja till och med flera. Men när det sedan är dags att vara konkret, lämna egna förslag – man kan ju inte skriva motioner i en riksdag med innehåller “vi är emot!” – så blir det tyngre. Se på Sverigedemokraterna. De dansade lite yvigt i början i riksdagen, vann lite sympatier på uttåg ur kyrkan men sedan? Ner i opinionsmätningsresultat som ligger under valresultatet.
Det är lättare att få stöd när man gnäller utanför…..
Lima försvann
Fet dimma. Vit stad.
Är det ostädat i Skåne?
En studie visar att folk är mer benägna att diskriminera i en stökig, ostädad miljö än i en ordnad omgivning. Få se nu, andra studier i Sverige har visat att män med lägre utbildning och boendes söderut i landet är mer benägna att vara främlingsfientliga. Så hur ser det egentligen ut med städningen i Skåne?
Jamenvisst
Egentligen är det en självklarhet. Ett brott med människor inblandade har en brottsling och ett brottsoffer. Sexköpslagen har betraktat det hela som ett brott som begås i ett vakuum- ett brott som förövaren är den enda deltagaren i, fastän det finns en säljare i brottet. Debattörerna i SvD lyfter fram offret. Om 89% av prostituerade vill lämna sexhandeln men gör inte det- så tyder det ju på att alternativen inte är så många. De 11% som inte vill lämna tas av andra i debatten som en intäkt för att det hela handlar om fria val av vuxna människor och därför är som vilken som helst affärstransaktion. Att ses som ett brottsoffer hjälper den prostituerade att lämna sexhandeln. Att erkännas att ha blivit utsatt för brott och inte bara ses som ett vittne till ett brott – gör att självkänslan kan öka och man kan bättre hävda sina rättigheter till stöd.
Jag undrar hur många 11 åringar som när de får frågan om vad de vill bli när de blivit stora – svarar: prostituerad…
Debatten blir som den brukar. De som ar for sexhandel protesterar. De som tror sig veta vad andra egentligen vill – tycker minst en av de som undertecknade artikeln borde vara prostituerad själv. Staten ska inte lagga sig i vad vuxna gor i sängkammaren – ar det som används mest. Men jo. Staten har ett ansvar for att skydda människor fran utnyttjande. Hitintills har ingen kunnat visa var den knivskarpa gransen mellan människohandel och den s k fria prostitutionen.
Självklart ar det bra med ett samhälle dar sa mycket frihet som möjligt finns tillgänglig for individen. En del tar det for moralisering nar friheten till vad som individen tycker finns i hans/hennes sexualitet inskränks. Men ar det sa enkelt ? Handlar det inte istället om utvecklad syn pa mänskliga rättigheter? Ett samhälle som vill varna om de som lever i skymningslandet dar en annan kan sko sig pa en annans bristande valmöjligheter. Nast efter droghandel ar manniskohandel den mest lukrativa näringen. Det som en del ser som vuxna människors val ser andra som en inkomstmöjlighet – utan att själv hyra ut sina egna kroppshåligheter.
Nu har krogarna stangt … det ar torkelag
Det ska rostas om 2 dar i Peru. Ingen bakfyllerostning.
In i dimman – handen på signalhornet
Dimma. Som om Stephen King had skrivit manus till denna dag. Ett langsamt krypande. Bifront mot bilbak. Tutor. Intrangningar. Hastiga filbyten. 7 kilometer pa 45 minuter.
Men anda – lyser inte himlen bla sa kan man mala den. Pa en fasad.
Ta fram en mikrofon och det blir annat ljud
Sverigedemokraterna ar i en intressant fas. De har lockat till sig manniskor som kant sig manade att “saga sanningar”. Det innebar alltsomoftast att halvrasistiska omkvaden – flitigt lankande till rasistiska sajter – och “jag sager bara vad folk sager vid koksborden” mentaliteten plockas fram. Men samtidigt ar partiet som sade sig vara emot etablissemangets logner och tystnad – nu en del av etablissemanget. Reglerna blir annorlunda for en fortroendevald jamfort med nar han sitter framfor sin dator. Ett exempel ar namndemannen som visat upp tva sidor – en som fortroendevald av typen ” men det var ju inte sa jag menade” och en annan vid sin dator.
SD trenden framat? Jo – om partiet valjer att halla koll pa allt som sags och skrivs – riskerar man att tappa sympatier. Varfor ska man vara med i ett parti som skulle tala sanning och nu nar man tycker sig tala sanning sa blir man tystad – av sitt eget parti. Om partiet valjer det fria ordet – sa kommer den ena fortroendevalde efter den andre – mer an idag – att ifragasattas.
For det ar ju inte viljan att omvandla samhallet som lockat folk till partiet – det ar lusten att klaga.
När kejsaren och kejsarinnan börjar bli nakna
Kristdemokraterna och centerpartiet under spärren. Börjar bli en vana. När en kris inte längre är tillfällig utan konstant är det dags att försöka med något nytt. Inte mer av samma. Inte mer av “vi ska planera” (kd) eller “småföretag” (cp). Men för att kunna ändra behövs annat än mantran som om “så länge det är kul” – för det kan inte vara kul att vara i en ständig kris.
Egentligen tycker jag att partierna borde byta partiledare med varandra. Eller egentligen tycker jag ju inte det. Men kd behöver en ivrig bäver, en som tjatar och tjatar om samma sak. Det partiet försöker nämligen bli en sorts borgerlig light men har sin grund i fasta principer som man inte ruckar på. Så en tjatmoster till ledare i stället för den glade typ man har idag. Allt för att hitta vad man egentligen ska pyssla med. Snabbt. Och sluta planera. Och det räcker det inte med att hylla familjen som alltings grund. Kanske for 80 ar sedan. Men inte nu.
Cp å sin sida behöver någon som lättar upp det hela efter åratal av bredbent plöjande i en allt torrare mark. När någon säger “nu ska vi ha det roligt” så brukar det bli lätt krystat. Som uppmaningen “Var spontan!” Men det racker inte med att som Stureplanscentern vill – se ett nytt ansikte, for att folk trottnar pa de gamla ansiktena. Det ar inte ansiktet som ar centerns problem, det ar letande efter en nisch. En politik. Nagot som ar storre an att vara Smaforetagarforbundet.
Så hur kan det komma sig att partierna fortsätter harva på och ledarna ler som om inget hade hänt (det inkluderar
Ohly som tappat 5 val i rad)? Ja-sägare runtomkring? Ett team som är närmast ledaren som inte vågar säga att kejsaren och kejsarinnan börjar bli alltmer nakna?
Allt for att halla ihop en regering
Trots att en majoritet av riksdagens ledamoter ar for ensamma kvinnors ratt till artificiell befruktning, sa bromsar Kristdemokraterna. De gommer sig bakom ett barnperspektiv – “staten ska inte se till att ett barn fods utan pappa”. Att det kryllar av familjer med ensamma mammor som ibland lever ensamma med barn, ibland hittar en partner och en styvpappa till barnet – det ar likson inte nat som KD ens resonerar over. Det ar i dom har lagena som allt som KD gor for att forsoka modernisera sig – tar 100 steg bakat. Det ar principen. Principen om mamma-pappa-barn som galler. Och for det sa gommer man sig bakom barnperspektivet. Trots att artikel 5 i barnkonventionen inte beskriver familjen som mamma- pappa- barn. Istallet ser familjen ut sahar;
“Artikel 5Konventionsstaterna skall respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention.”
Det ar lokal sedvanja i Sverige att familjer ser lite olika ut. Det ar bara KD som inte hanger med i utvecklingen…
itsallabouttransparency 