Lacoste. Ett klädesmärke som man lägger märke till för den negativa reklamen. Breiviks favvoplagg. Metallgalgar outlets. I utkanten av Alto Palermo i Buenos Aires finns en lacoste- outlet. Känslan av att köpa kläder/kilo finns där. En krokodil påsydd nopprig bomull.
Och nu – censur för att ha fotograferat alltför palestinavänligt? Hoppsan. vem är PR rådgivare för Lacoste? Katarina Szytomierska?
Halv tre på natten smäller det. En gastank? Nej, den är både tom och intakt. Men ett helt hus försvinner och grannfastigheterna skadas. Två systrar får glassplitter över sig. De. Ena är 96 år och har varit med om det mesta, men inte detta. Ett dolt laboratorium? Ingen vet.
Jag vet bara att jag får ta en omväg till jobbet. Gatan Juan Fanning är inte framkomlig.
Det är färre bilar på gatorna. Skolorna har stängt för terminen. Det borde vara bra men det är det inte. Det minskade antal bilar gör att de urkassa chaufförerna kan köra fortare än normalt. Det är inte av godo.
I Sverige. Moderaten Forsell visar hur sverigedemokraterna inte kan finansiera sin militärbudget. I och för sig lovvärt initiativ men inte särskilt svårt. Sverigedemokraterna kan inte finansiera det mesta av sin politik, så länge som de agerar som om det helt plötsligt skulle finnas mer pengar i plånboken om man låter bli att handla av butiker som ägs av invandrare. Att bygga all sin politik på att “allt blir bättre med minskad invandring” är att leva på hoppet…..
Mitt i natten. 0037. Sängen skakar och vattencisternen väsnas. Upp ur sängen. Foten i hundkiss. Det blir en besvikelsekedja på Twitter efteråt när det “bara visade sig vara ett skalv 4.6”. Men nu skedde skalvet så nära så det kändes rejält. Snett ut i havet 15 km bort.
På morgonen är det tyst. Det handlar mer om branden i källaren till marknaden där piratprodukter säljs. Det handlar mer om den berusade polismannen som sköt passageraren i den taxi han tidigare själv kört på. Det handlar om blod och upprörda högljudda människor. Det är morgonnyheterna.
I Sverige så ska Sverigedemokraterna KU-anmäla integrationsministerns initiativ till myter om invandring -sajten.
Jimmie Åkesson förklarar det med ett självmål. Han säger att på partiernas hemsidor kan man föra opinion där det inte är så noga med faktagranskning. Hoppsan. Ja, det var ju ingen nyhet precis. Den åkessonska faktagranskningen har inte varit så noggrann hitintills. Skönt att läsa att han själv fattar det.
För nu är nog Sverigedemokraterna snurrigare än någonsin. De säger att invandringsfrågan inte får debatteras, att det tystas ner, att det läggs locket på. När nu integrationsministern tar initiativ till material som ska kunna debatteras – då vill Sverigedemokraterna lägga locket på med en KU-anmälan….
Varför inte komma med motargument? Varför inte debattera nu när det bjuds upp till debatt?
Det gick en dag. Sedan är alla mattor bortplockade. Fläckiga. Kiss och bajs mitt i natten förrättas helst på en matta. Men det spelar ingen roll.
Fyra tassar som spjärnar emot. En viftande svans vägrar gå. Hoppar upp mot knäna. Bär mig igen. Och igen. Men det spelar ingen roll.
De är roligt. När kåta Boris Bulldogg kommer sniffandes hoppandes på en tik och Arman studsar upp och kastar sig över Boris. När fröknarna Agatha och Samantha Terrier kommer rusandes gömmer sig Arman bakom mina ben. När snorkiga Patricia Pekinges kommer fnysandes fnyser Arman tillbaka – värre.
Vi har det roligt. Damerna i kvarteret är som sina hundar. Jag vill vara som Arman. Bita i stolsben. Jaga schampoflaskor. Sova virad runt ett bordsben. Skälla på joggare. Och bara vara rar.
…..för att förstå statistik. KDUs Aron Modig beskriver hur den extrema fattigdomen har halverats enligt Världsbanken. Så långt allt rätt. Sedan beskriver han hur antalet -vad han kallar fria ekonomier – har ökat. Så långt allt rätt. (om man med fri ekonomi menar stater som styrs med planhushållning). Men slutsatsen om att halverad fattigdom skulle handla om planhushållningens fall – är riktigt Jimmy Åkessonsk statistiktolkning.
Fattigdomen har minskat även i planhushållsländer som Kina. Kinas råvaruländer från afrikanska och latinamerikanska länder minskar fattigdomen i dessa länder. Så är det de fria ekonomiernas förtjänst att detta sker?
Och så…. Hatpropaganda. Missbrukat ord när Aron Modig beskriver Wiehes texter som hatpropaganda. Men det ger väl lite uppmärksamhet. Eller nåt sånt.
Men nog trodde jag att svensk politik hade utvecklats bort från “skriv din första insändare efter att ha gått en grundcirkel i partiet”.
Jag hade fel.
Hon står bredvid den avgående premiärministern. -“vad gör hon där?” – kommer kommentarerna. Hon bor där. Hon är presidenthustru. Nadine Heredia. Den farliga kvinnan. “Hon lägger sig i. Det är hon som styr” muttras det i media.
Hon möter folk i fattigkvarteren varje lördag. Den lata kvinnan. Så kallas hon i media. Hon gör ju inget. Hon inviger ju inte broar och vägar. Hon lyssnar in folk. Susanna Villaran. Borgmästare i Lima. Det är inte att jobba, tycker kritikerna i media.
Så svärs de in. Minister efter minister. En geriatrisk samling män. En kvinna. Socialministern. Hon svär trohetseden rabblandes upp alla smeknamn på Jesus som hon möjligen kan minnas i denna högtidsstund. Ana Jara. Den religiösa pladdrerskan. Så blir hon snabbt kritiserad. För att hon infe är man. För männen svär också trohet vid Jesus – men på ett likriktat sätt.
Kvinna – ta inte för dig. Det är det budskap som riktas mot de kvinnor som står ut i politiken.
Presidenthustrun….om hon hade varit man och frun varit president….. Då hade det beskrivits om en man som troget stödjer sin fru i dennes svåra ämbete. Nu skildras en fru som är den som egentligen styr. Borgmästarinnan – hade hon varit en han, så hade han beskrivits som en lyssnande person som skakar hand med medborgarna.
Socialministern.. Hade hon varit han så hade han skildrats som en gudfruktig och starkt troende person.
De hade inte varit farliga. De hade inte varit manipulativa. De hade inte varit lata. De hade inte varit pladdriga. Om de hade varit män.
Detta är Peru. 2011.
Sverige då? Kvinna som statsminister? Nej. Inte än. Inte på länge. Den enda yttersta maktposition som en kvinna kan närma sig är via arv. 2011.
Den nye premiärministern beskrivs som “förre armeofficern”. Oscar Valdez var det ja…. För 20 år sedan. Han har sedan dess varit företagare.
Som att beskriva Reinfeldt som “förre politikern”….. Eller.. Hmm svenska politiker är ju sällan något annat än politiker…
Tillbaka till Peru. Avgående Lerner säger sig ha varit klar med in uppgift… Efter 126 dagar. Det är inte skälet till hans avgång, det handlar mer om att ha blivit överkörd av presidenten som utfärdade undantagstillstånd i det strejkdrabbade Cajamarca. Lerner tyckte sig bedriva en förhandling med de strejkande grupperna, men innan förhandlingen var klar så drämde president Humala till med militär och polis.
Nu vankas en omstuvning av regeringen. Rykten pågår om förhandlingar med fujimoristerna, som egentligen bara driver en fråga – benåda pappa Fujimori…
Förre bundsförvanten Toledo tar nu avstånd från regeringen men ska stödja den – säger han. Onda tungor: “han ville ha 5 ministerposter, men fick inte det ,s å……”
På med martyrhatten. Sverigedemokraterna skyller sina 27% avhopp från fullmäktigestolar med att ledamöterna hotas eller för att de flyttar. Fullt så enkelt är det inte. Det finns också ett flertal berättelser från avhoppare om sitt missnöje med partiets politik och toppstyrning. Men den versionen passar inte ett parti som tagit på sig martyrrollen “vi som vågar det ingen annan vågar”. Det var lite svårt för dem att martyra vid tiden för Utöya- då höll de tyst. Verkligt tyst. Men nu börjar de röra på sig igen. “vi är martyrer…”
Det lustiga är att även avhopparna kör med samma stil. “vi är martyrer..”
Varför inte döpa om sig till martyrpartiet?
Pojke och flicka möter varandra. Tycke uppstår. Bägge gillar fotvandringar. En ravin – Valle de Colca – finns vid Arequipa trakten. Vill man se vingbreda kondorer så tar man sig dit. Vandring börjar. Vandring blir till varning. De försvinner. Larm. Flickan hittas vid liv efter knappa två veckor. Utmattad. Men levande. Pojken är försvunnen. Dagar blir till veckor blir till månader. Sedan hittas hans lik. Efter ett halvår. Fallen nerför ett stup.
Och så kunde det ha varit. En semester som gick fel. Men icke. Det blev en såpopera.
Om en dör och en överlever så måste väl den överlevande ha mördat den döde? Så började media muttra och eftersom den överlevande var glad och log efter att ha överlevt så var det ju fel. Hon borde ju ha varit orolig för sin försvunne partner. Alltså….
Så blev det hela till en såpoperacirkus som ännu inte tagit slut. Så fort det närmar sig ett slut. Så pumpas storyn vidare med en sammanfattning och så kläcker en mediekanal en “nyhet” – som att det inte fanns blod på platsen där liket hittades (nu fanns det blod där fast inte på fotona- dessutom hade det regnat under de 6 månader som kroppen legat på platsen där den hittades). Nu är nästa “spår” – var är pojkens skor? Han hittades i strumplästen och med hål i strumporna, så……. Mysterium …
Detta fall är inte unikt. Brott eller politiska fadäser – allt leder till misstro mot vad myndigheter har att berätta. Allt leder till media som spekulerar vilt, totalt struntades i vad som presenterats av något som liknar fakta. Arga kvinnor gatan får skrika ut sitt hat och kräva rättvisa. Big Brother på gatan.
Och självklart – efter alla år av Fujimori och Montesinos – vem ska man lita på? Varför lita en makt som historiskt ljugit? Men någonstans måste en ändring börja – i alla fall med åtminstone en tv kanal som är Ciro-fri. (Ciro hette pojken). En dag i alla fall. En början. Nånstans.
Säger hon. Hon hade kunnat säga “Nu får vi springa!”.
En annan säger: “På något sätt känner jag starkt att….”. Jag vet inte vad hon menade. Hon tvekade eller hon tvärsäkrade. Jag vet inte. Men jag tjuvlyssnar. Mitt modersmål förändras. Det sägs saker som får mig att stelna till mitt i tjuvlyssnandet.
På Skansen. Det springande skrattande barnet. En högklackad mamma springer efter. “Nu är det här inte roligt längre!” flämtar hon. Nej, det är ju barnet som ska ha roligt. Och barnet har roligt. Springandes på Skansen.
Föräldraspråk. När började det förändras till att bli så luddigt?
itsallabouttransparency 