
… så brinner det. Administrationsbyggnaden på Kenyatta university i brand i går kväll.

Stenkastning på bilar på motorvägen söder om stan.
Lastbil satt i brand.

Om allt detta beror på att oppositionsledaren …. förlåt nuförtiden motståndsrörelseledaren Odinga landar kl 10.00 på Jomo Kenyatta international Airport efter sin rundresa till USA, Storbritannien och Tyskland.
Och förhoppningsvis lärde han sig av de tre staterna där politiken gått i nån sorts baklås – att motståndsrörelse inte är en bra rörelse. Motståndet under omvalet var helt felaktigt. Det är ok att bojkotta ett val. Det är ens rättighet – men att hindra andra från att rösta är inte en demokratisk rättighet.
Så nu landar han om en halvtimme. Polisen har utfärdat demonstrationsförbud på flygplatsen. Oppositionen…. förlåt – motståndsrörelsen vill möta Odinga. De får inte göra det. Så det demonstrerades i går kväll. 2 hetlevrade parlamentariker häktades.
Och det hettade till. Universitet, lastbil och marknad i brand. Oklart dock om marknadsbranden har med detta att göra – men kravallerna på motorvägen har definitivt med häktandet av oppositionspolitkerna att göra.
Och nu är det tätt med polis på flygplatsen. Tätt med polis i det planerade demonstrationsområdet Kibera. Min kollega såg vattenkanonlastbilar på väg mot Kibera på hennes väg till jobbet i morse.

Och de som inte är på plats för att möta Odinga på flygplatsen – ägnar sig åt att kasta stenar på bilar efter Airport North road. Just nu. I skrivande stund.
På måndag ska högsta domstolen besluta om valet 26 oktober var legalt.
Så mer protester att vänta.
Sablar.
























….så Marie Bergman har fel. Man kan visst komma undan politiken.
Så idel leenden. Och Tin Roof Café på Langata Link är ju ett ställe man blir glad av. Maten. Butikerna. Maten. Terassen.
Dagens höjdpunkt – trots den goda maten – var damen som stod bakom elefanten som bestämde sig för att kasta lera. På tanten. Halsen. Kinden . Låret. Elefantlera. Bara på henne av alla de skaror som stod runt med sina iPad — kameror – mobiler i högsta hugg. Jag var en av dem.
Öppet mellan 11-12 varje dag utom 25e december. 50 kronor i entréavgift. Köa med 100 andra. Stå i en ring. Och så kommer babysarna stultandes. Och publiken säger ”ooooooooooohhhhhhhhhh”. Jag med. Och de är föräldralösa. Men till skillnad från ett barnhem så har varje elefant en vuxen skötare. Ett barn på ett barnhem har i bästa fall 1/20dels skötare. Våra plånböcker öppnas så mycket lättare för elefantbabysar än för barnhemsbarn. Men däremot får man kliva in på att barnhem i Kenya – helt utan erfarenhet- och bli barnskötare. I 2 veckor och barnen fäster sig vid volontären och så drar volontären iväg. Så elefantcentrets politik – kom hit en timme – öppna din plånbok och fyll din Facebook.










Så jag kom undan politiken idag.
En mexikanska hörde en annan mexikanska. Och en till. Och en till . Och så kom flaggan fram. Och efter flaggan kom en mexikanska till. Varje mexikan reser uppenbarligen med en flagga i bagaget.
I morse fick jag Huevos Rancheros till frukost. Nästan som min första frukost i Mexiko 2 februari 1990 när jag flyttade dit. Jag minns att jag svalde och flämtade för jag tyckte tomatsåsen var stark. Jag minns att jag duschade med knipstängd mun för det var ju farligt med duschvatten. Det var februari 1990.

Det ser ut att vara lågt valdeltagande. Och till och med valstationer där valförrättarna inte har dykt upp. I västra Kenya försöker demonstranter hålla valstationer stängda. Tårgas som svar.