Över ängarna. Genom allén. “Plocka inte blommorna!” Och så är man framme.

Ett slott.

Men det började inte så. Det slutade så.  Det började såhär;

Men fästmön var inte nöjd. Inte det minsta.

Det liknar en hundkoja...  tyckte hon.

Så det var bara att bygga nästa hus.

Det är för litet ….. klagade hon. (Hon var från Österrike och det kanske förklarar det hela)

Så han byggde ett 52-rums slott.

Det ser ut som ett stall …… konstaterade hon. Så han flyttade in 1954 – helt ensam och dog 4 år senare. Helt ensam.

Förutom allt tjänstefolk …….

Så Maurice Egerton som fick en bit mark i Kenya tack vare att han hade varit militär blev en byggare. En byggare som efter alla avvisningar av österrikiskan förbjöd både kvinnor och hundar att vistas på området. Kvinnor av uppenbara skäl – men även hundar för att österrikiskan jämförde det första huset med en “hundkoja“.

Så det blev till att spela piano ensam.

Nu är slottet tomt. Förutom dess två innevånare – långväga gäster från Peru.

Jag tycker synd om karln. Här byggde och byggde han – eller ja 100 indier anställdes för att bygga. Det blev barnkammare. Det blev sovrum med 2 (!) tvättställ för österrikiskan. Men det bidde inget.

Och karln dog. Och huset plundrades.

Men plundrarna lämnade kvar sifonen och vevmixern. Det hade nog varit de två saker jag hade plundrat.

Och nu står slottet tomt. En guide sitter vid ett fönster och väntar på besök. De två lamadjuren betar gräs och jagar enstaka turister. Men på helgerna minsann – då vankas det bröllop. I slottet där kvinnor förbjöds………Men det struntar bröllopsparen i.