Det finns stunder då jag tänker att politiker tror att väljare är korkade.
En sådan stund var denna vecka när Elisabet Svantesson skulle kommentera uppgörelsen mellan arbetsmarknadens partners och regeringen om s k etableringsjobb _ där arbetsgivaren skulle betala 8400 sek/månad för att anställa och staten bidra med 9870 sek/månad för att stimulera anställning.
Och så får Moderaterna – inte så mycket nya Moderaterna längre – kommentera detta och vad säger Elisabet Svantesson? Jo, hon varnar för att staten ska ge ett bidrag till den som går till jobbet.
Här blir det märkligt. Hon går till sitt jobb i riksdagen – menar hon att hon får bidrag för att göra det – eller är det en lön?
Eller menar hon att etableringsjobben ska ha en lön om max 8400 SEK/månad? Den del som arbetsgivaren betalar? Varför kan inte staten och kapitalet kommer överens om hur man finansierar anställningar? Det har de väl gjort i alla tider? Säg RUT ….
Och så klämmer hon till med att det är fel att nyanlända ska få 10 000 kronor i bidrag. Ehhhejjj… nyanlända? Varför peka ut dem? Handlade inte detta om alla som har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden? Även långtidsarbetslösa täcks ju att detta program. Men en populist tänker ”nyanlända = invandrare = kritik= fler röster”
Jag tror att hon mycket väl vet vad detta handlar om. Jag tror att hon försöker finta bort åtgärden. Typ när ungmoderaterna tramsade om ”butler i tunnelbanan” när Carin Jämtin resonerade om vardagsnära tjänster i anslutning till kollektivtrafiken.
Jag tror det finns en surhet hos moderaterna omkring att arbetsmarknadens partners har kommit överens med regeringen – och då gäller det att tjoa ”nyanlända ska få 10 000 kronor i bidrag!!” Hon hade ju kunnat dra in sjuka barn och fattiga pensionärer i det hela också. Ju. Då hade populismen varit mer hederlig,
Högt över staden svävar slottet. Det ska stanna där. Gå inte dit. Där riskerar man skärskador av selfiepinnar. Men den är vacker. På håll. Slottet. Och katedralen.
Lik begravdes i 12 lager. Ytan räckte inte till så det var till att begrava i lager. Lika trångt är det i gångarna. Av levande människor med selfiepinnar. En del gravar är viktigare än andra förty de har namnskyltar bredvid stenen. Män. Bara män som ses som viktiga.
Men det är en bra stad. Nära till allting. Putsade fasader. Bra öl. Gå-vänlig. Turister nästan överallt. Och så de gamla tanterna. De som inte viker undan för turisterna utan höjer käppen och föser undan skarorna. Och så männen med stora täckjackor. De som följer efter turisterna. Observerar i vilken ficka iPhonen placeras och närmar sig. Sakta.
Där råder frid.
Igår hittade jag en inkräktare i trädgården. Den hade placerat sig i klykan på avocadoträdet. En orkidé. Hur länge den har inkräktat vet jag inte – men den sker ut att må bra och trivas på sin ockuperande plats.
-”Do you want it soft, medium or hard….?” …viskar hon i mitt öra.
Först blir jag irriterad. Jag är för tidig. Det finns ingen att skapa liv åt. Jag är ensam på restaurangen.
itsallabouttransparency 