Here we are again. Advertising for a new staff member
Trying hard to get applicants to focus – “kindly fill in the form describing your experience of resource mobilisation”. 9 of 10 has not done that.
Kindly send a cover letter describing how you match the criteria we have listed. 10 of 10 has not done that.
Instead they describe their experience on customer support, youth motivation, social work, tree planting etc etc. All good experience – for that kind of work. But we seek a person who knows how to raise funds.
So what is this all about? Is it the thinking that one has formulated the perfect cover letter spending hours on the perfect language? Thinking that this is the Perfect Coverletter that fits all jobs. Should one blame the websites (Brighter Monday – i mean you!!) that asks one to write a cover letter and CV and with just one click send the application to whoever is recruiting?
Meanwhile there are the few ones who really spend time listing their experience vs the adverts requirements. Good that they exist. Otherwise I would have given up.
But to change a bad pattern I can not just sigh and give up. I’m responding to all “one size fits all” applicants sharing with them my reaction. Some respond with a “Thank you” – others insist that they have sent the perfect application.
Rome was not built in one day.

Alltså. Det börjar med att polisinspektören har sålt LSD för att finansiera sin dotters hjärnoperation i Indien.
Alltså – en pundare mördar ett nygift par. De är syskon. Men det vet inte pundaren – och kanske inte heller det nygifta paret. Eller jo. Maken vet om det . Han har bråkat på bröllopet med svärfar – alt bedragne maken där brudgummens far har haft en relation med brudens mor och där brudens ”far” kommit på det eftersom han har Alzheimer och hans dotter inte har anlag för det för hon är inte hans dotter. Fadern – den riktige fadern – övergav alllt och alla för 20 år sedan och när han får reda på att sonen och dottern – för han vet ju- har mördats så kliver han ut framför en lastbil. Så där for han ut ur handlingen.
Och så ser de på TV vem den skadade är. In med honom i de f d hundburarna. Och så på morgonen är hans hals avskuren. Vem? Vem mördade mördaren? Det finns ett flertal misstänkta. En blodig kniv hittas in en eldstad i ett rum med ett par i. De misstänker varandra. Men det var ingen av dem. Det var han med Alzheimer som var mördaren för han visste nu att han inte var far till sin dotter eftersom hon inte hade Alzheimeranlag.
Drömmar är ofta dimmor. Ofta. Inte i natt.
-”Du får ett rum med utsikt mot hamnen och den gamla Lutherianska kyrkan.”
De två presidenterna – den folkvalde och den självutnämnde (här kan man resonera i evigheter om vem som är vem beroende på vem man pratar med) har träffats och ätit middag offentligt och hållit gemensamt tal och slagit fast att det råder frid i landet Kenya.
Det är dags att ta itu med ekonomin. Statsskulden är 56% av BNP. Skatteintäkterna har minskat från 18 till 17% av BNP. Statsbudgeten har ett stort underskott _ de löpande utgifterna utgör den absoluta majoriteten av budgeten och ger litet utrymme för investeringar. Kreditvärderingen för Kenya har försämrats. Nu satsar dock regeringen på 4 områden ; bostäder, matsäkerhet, sysselsättning och hälsa. Men med vilka pengar? Lånade? Man tänker sig dra in mer skatter från utländska bolag och från penningtransaktioner. Men räcker det?
Det finns stunder då jag tänker att politiker tror att väljare är korkade.
Högt över staden svävar slottet. Det ska stanna där. Gå inte dit. Där riskerar man skärskador av selfiepinnar. Men den är vacker. På håll. Slottet. Och katedralen.
Lik begravdes i 12 lager. Ytan räckte inte till så det var till att begrava i lager. Lika trångt är det i gångarna. Av levande människor med selfiepinnar. En del gravar är viktigare än andra förty de har namnskyltar bredvid stenen. Män. Bara män som ses som viktiga.
Men det är en bra stad. Nära till allting. Putsade fasader. Bra öl. Gå-vänlig. Turister nästan överallt. Och så de gamla tanterna. De som inte viker undan för turisterna utan höjer käppen och föser undan skarorna. Och så männen med stora täckjackor. De som följer efter turisterna. Observerar i vilken ficka iPhonen placeras och närmar sig. Sakta.
Där råder frid.
Igår hittade jag en inkräktare i trädgården. Den hade placerat sig i klykan på avocadoträdet. En orkidé. Hur länge den har inkräktat vet jag inte – men den sker ut att må bra och trivas på sin ockuperande plats.
