De två presidenterna – den folkvalde och den självutnämnde (här kan man resonera i evigheter om vem som är vem beroende på vem man pratar med) har träffats och ätit middag offentligt och hållit gemensamt tal och slagit fast att det råder frid i landet Kenya.

Och senare på dagen landade Rex Tillerson så att Kenyatta och Odinga möttes får väl ses som en fjäder i dennes hatt. Däremot blev Tillerson sjuk strax därefter och ställde in det mesta han skulle ha gjort på lördagen. Men att få Odinga och Kenyatta att träffas var bra gjort.

Så äntligen slut på krigstrummeriet. Det är bara att hoppas att friden på toppen leder till frid på foten av pyramiden också.

Det är dags att ta itu med ekonomin. Statsskulden är 56% av BNP. Skatteintäkterna har minskat från 18 till 17% av BNP. Statsbudgeten har ett stort underskott _ de löpande utgifterna utgör den absoluta majoriteten av budgeten och ger litet utrymme för investeringar. Kreditvärderingen för Kenya har försämrats. Nu satsar dock regeringen på 4 områden ; bostäder, matsäkerhet, sysselsättning och hälsa. Men med vilka pengar? Lånade? Man tänker sig dra in mer skatter från utländska bolag och från penningtransaktioner. Men räcker det?