Det finns stunder då jag tänker att politiker tror att väljare är korkade.

En sådan stund var denna vecka när Elisabet Svantesson skulle kommentera uppgörelsen mellan arbetsmarknadens partners och regeringen om s k etableringsjobb _ där arbetsgivaren skulle betala  8400 sek/månad för att anställa och staten bidra med 9870 sek/månad för att stimulera anställning.

Och så får Moderaterna – inte så mycket nya Moderaterna längre  – kommentera detta och vad säger Elisabet Svantesson?  Jo, hon varnar för att staten ska ge ett bidrag till den som går till jobbet.

Här blir det märkligt. Hon går till sitt jobb i riksdagen – menar hon att hon får bidrag för att göra det – eller är det en lön?

Eller menar hon att etableringsjobben ska ha en lön om max 8400 SEK/månad?  Den del som arbetsgivaren betalar? Varför kan inte staten och kapitalet kommer överens om hur man finansierar anställningar? Det har de väl gjort i alla tider? Säg RUT ….

Och så klämmer hon till med att det är fel att nyanlända  ska få 10 000 kronor i bidrag.  Ehhhejjj… nyanlända? Varför peka ut dem? Handlade inte detta om alla som har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden? Även långtidsarbetslösa täcks ju att detta program. Men en populist tänker ”nyanlända = invandrare = kritik= fler röster”

Jag tror att hon mycket väl vet vad detta handlar om. Jag tror att hon försöker finta bort åtgärden. Typ när ungmoderaterna tramsade om ”butler i tunnelbanan” när Carin Jämtin resonerade om vardagsnära tjänster i anslutning till kollektivtrafiken.

Jag tror det finns en surhet hos moderaterna omkring att arbetsmarknadens partners har kommit överens med regeringen – och då gäller det att tjoa ”nyanlända ska få 10 000 kronor i bidrag!!” Hon hade ju kunnat dra in sjuka barn och fattiga pensionärer i det hela också.  Ju. Då hade populismen varit mer hederlig,