Ett bra försök.

Carin Jämtin ville för en vecka sedan att man ska utreda de helgdagar som Sverige firar för att se om inte andra religioners helger också kunde plats. Den tanken fick muslimofoberna att hicka till: att utreda helger blev för dem att Eid el Fitr skulle göras till helg. (de lästa ine längre än till SvD s felaktiga rubrik).
Nu konstaterar Jämtin att hon inte har partiet med sig så hon släpper tanken om helgutredning. Det får återigen SvD s rubriksättare att tramsa till rubriken. Om Jämtin aldrig föreslog en muslimsk helgdag – hon föreslog en utredning om vilka helgdagar man ska ha – hur ska hon då kunna backa?

Mer allvar än när rubriksättare klantar till det är när erfarna journalister som Nima Dervish inte har läst mer än en rubrik – eller sverigedemokratiska bloggar- och tycker det är synd att Jämtin inte tänkte på andra religioner, när det är precis vad hon gjorde. Hon föreslog en utredning om andra religioners helgdagar och om de skulle ersätta någon av de kristna helgdagarna. Så svårt ska det inte vara att begripa – om man vill begripa. Eller så är man ute och försöker vinna snabba poäng – s k populism.

Alltsa, kärnmedlemmar som inte gillar vad andra medlemmar gör – är de nåt att ha?

Annelie Enochson ar upprord. Riktigt upprord. Eller ledsen. Varför ska KLD-Stockholm ha ett talt i den kommande Pridefestivalen nar partiet har sa ont om medlemmar, menar hon.
Man ska varna om de fa man har, tycker hon.
Sa vaxer inga partier. Om det ar karntruppen som ska bevaras och deras asikter som ska varnas – da sker ingen utveckling utan det hela handlar om att varna en liten elit och dess intressen.
Adjo 8%. Valkommen 2%.

Politik på beställning – hör av er så röstar vi!

Enligt SD:s ekonomisk-politiske talesperson Johnny Skalin så är det ”en öppen fråga” huruvida SD kommer att stödja ett förslag på ett femte jobbskatteavdrag eller inte. Det avgörs av vilket inflytande partiet får när det gäller satsningar på välfärd och arbetsmarknadspolitik.”

Alltsa – pa ren svenska= SD har ingen egentlig asikt utan valjer asikt forst nar de vet om nagon tanker lyssna. Nastan som en kontaktannons.

Men om man sedan granskar Sverigedemokraternas varbudgetmotion – sa ser man asikter. Sa varfor latsas Skalin om att man kan tanka sig valja asikt beroende pa vem som kanner sig lockad?

När bidragslinjen får ta över

Partierna tappar medlemmar. De intäkter som partier tidigare kunde räkna med tack vare medlemmarnas frivilliga arbete – arbetslinjen – har nu ersatts av ökade statliga och kommunala bidrag- bidragslinjen. Det är inte ett problem verkar partierna tycka. Det är ju samhället som har förändrats. Det konstaterar ett parti i den studie som redovisas på SvD brännpunkt idag.
Nehej, här duger minsann bidragslinjen för “samhället har ju förändrats”….
Självklart är det ett enormt problem att medlemmarna blir färre och färre. Att samhället förändrats innebär inte att människor har blivit mindre aktiva – tvärtom. Idag har man mycket mer insyn i vad som händer omkring en. Transparensen ökar (med undra tag för frågan om vem som finansierar partier privat). Så nån brist på engagemang och lust att delta finns inte. Det är partiarbetet som misslyckas att locka med folk.

Kära nån, så tokigt det kan bli..

…när folk inte läser tidningsartiklar ordentligt utan bara rasar på efter en rubrik. Carin Jämtin vill att man ska gå igenom vilka helgdagar Sverige egentligen ska ha, och ger ett exempel – eid al fitr.
Det räcker för att både rubriksättare och bloggare ska rusa iväg med ett annat budskap än det utsagda. Varför råder det sån islampanik i Sverige så folk inte ens kan ta till sig en tanke om att u t r e d a vilka helgdagar landet ska ha utan att rusa åstad vilt skrikandes?
Eller så gör man som bloggen Tokmoderaten – låtsas missförstå för att vinna billiga politiska poäng. För självklart kan en som är politiskt aktiv i ett stort parti läsa och förstå en tidningsartikel och förstå vad den handlar om.
Bloggaren journalistgranskning (borde det inte vara “journalistikgranskning” – för det är väl texterna bloggaren vill granska – inte skribenterna?) ser ordet islam och det slår slint direkt. Carin Jämtin från ett oppositionsparti blir till “staten”.

Men Beatrice Ask sager nej till att utvidga antalet helgdagar – eller att byta ut en helg mot nagon annan. Och SvD fortsatter sin kantring – “nej till muslimsk helg” – skirver tidningen nar fragan faktiskt inte var sa detaljerad…. annu.

Grattis liksom…

..och gå din väg. 4av 10 vill att kungen ska avgå. Några fler vill att han stannar kvar. Schysst av svt rapport att beställa en opinionsmätning just till karlns födelsedagen. Bra present.
Kungahuset är alltså fortfarande rätt så populärt, men varför ställs inte frågan om privatisering av kungahuset? De kan väl fixa egna inkomster för driften av kungahuset? Det borde stå sponsorer på rad som vill sola sig i glansen – så det borde väl vara nästa statliga företag som borde säljas ut,

Men när föräldraskapet brister?

SvD’s sportchef tycker att det tyngsta ansvaret för att upptäcka om barn i idrottsföreningar är i riskzonen för sexuella övergrepp av sin/sina tränare. Så kan det tyckas, men det är ett för enkelt sätt att fördela ansvaret. Det är inte barnen med föräldrar som aktivt stöttar träningen, som skjutsar och hämtar, som ständigt pratar med tränaren – som är i riskzonen, Det är föräldrar som tycker det är så bra att barnet är på idrottsplatsen istället för driver ute på gatorna. Det är föräldrar som lämnar över vuxenstödsansvaret till tränaren. Det är sådana barn som den pedofile tränaren söker närhet till. Både Sjöberg och Tregaro har ju berättat om familjer som inte fungerade, medan Olsson hade en stabil familj. Det är bristen på den lyssnande föräldern som den utnyttjande tränaren använder sig av.
Så det räcker inte med att lasta över ansvar på föräldern, det är upp till idrottsföreningen att börja fundera – och agera – när en tränare ägnar mer tid åt att umgås med barn istället för vuxna – även utanför träningen. Det är upp till idrottsföreningarna att se till att vuxna inte arbetar ensamma med barn.

Till och med Peru fixar detta!

Sverige framstår som ett u-land vad gäller redovisning av gåvor till de politiska partierna. Det finns en naivitet i Sverige om att detta skulle handla om att skydda valhemligheten – en givare ska få vara anonym för att slippa avslöja vem han/hon röstar på. Men så enkelt är det inte – hur ska man kunna granska vilka gentjänster givaren får i gengäld om man inte kan jämföra politiska beslut som gynnar givare med eventuella bidrag från denne?
Nehej…. Sånt händer väl inte i Sverige? Hur vet vi det om vi inte får granska det hela?

I Peru – mycket mer utvecklat – ska alla kampanjbidrag redovisas öppet. Visst går det då att narras men det går i alla fall att granska ett partis redovisning med givarens redovisning och se om det är samma summor.

Svd kommenterar detta på ledarsidan. En märklig blandning av hyllning först förcden nya öppenheten , sedan en attack på de som krävt öppenhet och sedan knytandes K-G Bergström till en s-kampanj och slutligen burra till det om att fackföreningarna stödjer s fast medlemmarna ine vill det. Alltså fackföreningarnas stöd går att granska, ifrågasätta på medlemsmöten, protestera mot genom att rösta på andra represetanter etc.. Men hemliga bidrag går ju inte ens att granska – än mindre påverka.

Och snapsvisan?

Hallands nation menar att “slavauktionsskamtet” i sjalva verket var en drift med slavhandlaren. Förmannen missade dock det hela for han var pa toaletten. Sa varfor kunde inte nagon fran Hallands Nation som inte var pa toaletten beratta vad det hela egentligen handlade om? Och lagga ut texten pa snapsvisan? Om nu det fanns ett samband mellan det hela.

Sanningen är att det inte ens fanns någon scen, ”auktionen” var en dålig parentes i en paus efter en snapsvisa som jag helt missade under en toapaus på två minuter. Det här måhända smaklösa skämtet från fyra individer har sedan framställts som någon form av officiell underhållning under kvällen.”

Av detta tyder det hela pa att det var nagon sorts organiserat program – for om alla i publiken hade kunnat framtrada for underhallning lite hur som haver sa hade det val blivit kaos.

Och de fyra studenterna? De kan val atminstone anonymt beskriva H U R de egentligen tankte.

Att le mot chefen betyder inte att man trivs…

…på jobbet. Den blivande S- basen Wanngård i Stockholm har stuckit ut näsan, sägandes att Call center jobb är “skitjobb”. Det har hon fått äta upp. Nu senast av en chef för ett Call centerföretag som minsann är sosse och ser sig ha leende glada medarbetare som sitter dagarna i ända och ringer upp folk.
Få se nu – vad är det som får folk att trivas på sina arbeten?
Jo, lön förstås. Men det finns så mycket mer:
– kunna påverka sitt arbete – ha möjlighet att planera hur man lägger upp arbetsdagen – vara en del av ett arbetslag som kan lära sig av varandra- lära sig något nytt och utvecklas – kunna göra karriär – ha utmaningar att knäcka.
Och allt detta och mer därtill har man säkert på ett Call Centerföretag – i alla fall för chefen…..

Sanna Rayman däremot gör en djupare analys. Det kommer alltid att finnas ett “sämsta jobb”. (det är i o f s ett annat men lite finare sätt att kalla ett jobb för skitjobb). Att som herr Roos gör – hylla Call center jobb – är lätt att genomskåda. Men som Wanngård gör- klampa på – leder bara till pseudodebatter om vad hon menade. Det är nog inte många – förutom herr Roos- som ser framtidskarriärer som telefonförsäljare. De allra flesta -tror jag- ser jobben som ett nödvändigt ont (både försäljaren och den uppringde). De allra flesta – utom herr Roos- ser arbetsvillkor som är stressande och provisionslöner som leder till att den uppringde känner sig pressad. Det är helt enkelt fråga om ett tillfälligt jobb som man tar för att försörja sig. Sedan kan man prata så mycket man vill om “härliga kontakter med folk runt omkring i landet”…..eller vad man nu hittar på för att förgylla jobbet.