resfeber

Smart gjort – Kenya Airways!

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_0967-”I haven’t seen you in a long time!”
Väskinplastaren hälsar glatt. Han kommer att väva in min resväska i 5 meter gladpack. Det stjäls utav attan på Jomo Kenyatta International Airport.
Jag känner mig nöjd. Jag kan ju inte resa så mycket eftersom Väskinplastaren har saknat mig. Passkontrollanten däremot nöjer sig med
-:”Four fingers please!”
Det är mina fingeravtryck han vill åt. Han får dem.
Nairobi flygplats. Hårdkokta ägg och långsamma säkerhetsköer. Eftertänksamma avplockningar av livremmar och nyckelknippor. Långsam eftertanke. Kan det tänkas finnas mer metall någonstans i en ficka som man aldrig har stoppat handen i?
Själv har jag placerat all metall och elektronik i väskan redan i rulltrappan. Men det har jag inte mycket för eftersom köbildarna tror sig ha metall någonstans i ett ställe där någon kan ha placerat metall i. Dem.
Kenya Airways nya – nåja relativt nya – Dreamliner luktar surt. Obestämbart surt. Sätena är flammiga av resenärsspill. Det är en 8 timmars plåga. Hostande till vänster och barnsparkar bakifrån.
Men den italienska filmen om pappan som vill uppfostra sina vuxna barn men som själv blir uppfostrad samtidigt dödar 2 timmar av flygtiden.

Men – denna nya Dreamliner har toalettsitsen och ringar som inte går att placera i upplyft läge. De ramlar ner! Perfekt – det gör att alla måste sitta och kissa. Inget spill här inte. Ett torrt toalettgolv som resultat. Fantastiskt!

Dessutom är det kolsvart inne på toaletten om man inte låser dörren. Inte ett halvmörker som på andra plan. Det hindrar dock inte dem som inte hittar ljusknappen – som inte finns – att sitta ner (stå går ju inte) med halvöppen dörr.

Alltså ska man inte välja sittplatser närmast toaletterna.
Schiphol är varmt. Trångt. Köigt. En genomrusning. Svettig framme vid gaten. Planet är försenat 30 minuter. Eftersvettning.

KLM är snäll mot kycklingarna står det på smörgåsboxen. Jag äter upp kycklingköttet. Jag är inte snäll.

Stockholm ler. Solen skiner.  Jag är framme.

Vid 27 års ålder skickade jag ett vykort till en servitris

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2850Detta vykort finns i 2 exemplar. Ett skickades till ett hotell i Lysekil. Det andra ramade jag in. Det har hängt på en vägg i Fagersta, på en vägg i Märsta, på en vägg i Vällingby, på en vägg i Bryssel och sedan låg det i en lagerlokal i Norsborg i mer än 10 år innan vykortet fick för sig att flytta till Nairobi. Där stod det. Det inramade vykortet. Tills det ramlade ner och ramen lossnade och minnena från Hemavans högfjällshotell brakade in. Det var inte bara ett kort på en västerbottnisk  gård. På baksidan fanns ett utkast till ett meddelande.

1985. Jag var 27 år.

IMG_0949Facklig kurs. Hemavans högfjällshotell. (Mitt tredje högfjällshotell  – på det första lärde jag mig avsky Irish Coffee  – på det andra skrattade jag i en vecka).

Långbord i restaurangen och min fackliga kollega från Eskilstuna skulle vara rolig och frågade –“Vad heter den andra då?”. Servitrisen hade en namnskylt “Lollo” på sitt vänstra bröst.

Jag skämdes. För min fackliga kollega. För hans korkade plumpighet. Middagen tog slut. Diskoteket öppnade. Där satt Lollo. I baren. (Vad är egentligen Lollo ett smeknamn för?)

Jag bad om ursäkt för min korkade kollega. Vi dansade. Och dansade. Och så ville hon ha ett minne. Hon fick min fackliga nål. Från Sveriges Akademikers, Förvaltnings och nåt annat tjänstemäns riksförbund. SSR. Hon sade “aj“. Jag stack henne med nålen. Av misstag.

Detta minns jag inte. Men det nerfallna vykortet hade en text. Skriven av mig. Till Lollo. Ett utkast. Vad originalet- slutversionen  handlade om vet jag inte. Detta är utkastet.

IMG_2851IMG_2854Jag fick inget svar. Hon var väl arg för att jag stack henne med nålen.

Ja men det var ju det mest värdelösa

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_0922Sista dagen i Casablanca. De som skulle lämna staden i fredags kom tillbaka. Royal Air Maroc behagade ställa in planet till Nairobi. Det ger lite spänning inför söndagens hemresa.

Och så började Ramadan. Fasta från soluppgång till solnedgång.

Så lördagkväll var restaurangerna knökfulla medan de var stängda under lunchen. 29 faste dagar kvar.

Men innan matandet var det ut på stan. Gruppen skulle till Rabat i minibuss. Inte nåt för mig. Taxi till Morocco Mall istället.

Och det var ju värdelöst.

Dyrt och onödigt. Och stängd food court. Och ingen herrfrisör. Men ett kramdjur till Arman. Eller två.

IMG_0921Bättre var det på United Nations Square.

Matta och kafkan. Och nåt mot onda ögat på kuppen.

Och Casablanca är en bra stad.

Signalhornet är främsta kännetecknet för trafiken. En taxichaufför körde långsamt men tutade i varje korsning. Så ska det vara.

Casablanca betyder Vita huset men de flesta hus är grå – men det är ju ändå en fin stad. Färgen är av mindre betydelse.

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2615

Jomenjo. Här skulle man ju kunna bo. Här finns maten. Här finns arkitekturen. Men jag ska inte bo här. Men jag gillar staden i alla fall.

Det har dock varit lite fram och tillbaka mellan 2 hotell – sova och mötas. Men gårdagens busstur gav mer. Här byggs det. Spårvagnar. Motorvägar. Nya spännande hus. Trottoarserveringar. Människor. 2 hundar dock bara.

IMG_2681

Höjdpunkten var det kooperativa varuhuset vid Oasis järnvägsstation. Ett måste även för turister. Marché Solidaire. Lägg det på Casablancaminnet.

Vi skulle börja med en presentation men väl inne i butiken hade en av ministrarna fyllt sin varukorg redan innan presentation hade börjat. En annan minister köpte en 5litersdunk med olivolja.

IMG_0906

Själv köpte jag en skål för 35 kronor, en hatt för 150 kronor, 4 gram saffran för 140 kronor, apelsinhonung för 15 kronor och couscous -1 kg för 5 kronor.

IMG_0910

Sedan bar det av ut i buskarna. Kvinnokooperativ som kombinerade ekologisk restaurang med egen snigelodling. En get som trodde han var en gås (uppvuxen med gäss)… Lekpark för barn. Kryddodlingar. (Alla besökare fick en kasse med rosmarin och lavendel så i morse luktade mitt hotellrum inte längre fukt).

Det vankades kaktustvål och sniglar. Och det blåstes i långa trumpeter. Och det trängdes i matköer. (Det trängs mycket och det svenska traditionella muttrandet när folk går före i köer fungerar inte alls. Icke det minsta).

Men jag trivs. Fin grå stad.

Ett nytt land

/ Hans Lind / Leave a comment

IMG_2566

Ja här är det ju lätt att bygga flygplatser. Tänker jag när planet går in för landning, Marocko. Casablanca,.

(Noterar att Trump är i Jerusalem nu – tur jag hann lämna i tid).

Första besöket i Marocko. Det är sura miner i passkontrollen. Det är glada miner i tullen. Så jag vet inte om landet är glatt eller surt med de två första mötena som grund. Men penningväxlingen visar att det råder byråkrati. Stämplar och kopior.

Men det är dammigt. Ökensand och damm i en rejäl blandning. Nån har skrivit i dammet på receptionens dataskärm. Mina fötter är gråa efter en balkongvända. Jag kan skriva en bok i dammet på balkongbordet.  Men utsikten är rejäl.

Hunger. Men restaurangen öppnar först klockan 13.00 så vi går över gatan till grannhotellet. Där är vi först på plats. Sedan kommer en farbror med barnbarnet eller liknande. Barnbarnet har minikjol och dricker drinkar.

Servitören rekommenderar det lokala ölet med det originella namnet – Casablanca. Det här han rätt i. Köttbiten är lagom stor men rejält god.  Grannbordet får syn på  maten och ångrar sig och vill ha en likadan.

Så sprids trender. Med smackande. Och njutning,

Sedan lär jag mig att supermarket heter Supermarché.

Och jag ska sluta inbilla mig att jag är i Kairo bara för att det ser ut så och tutar så från gatan 10 våningar ner.

I morgon blir det konferens och sedan 2 skypemöten på raken som ska avgöra min framtid.

Bryder min min under tiden.

IMG_2577

Långt därnere under gallret vilar de – huvudrollsinnehavarna i en tidig såpopera.

/ Hans Lind / Leave a comment

temporary

Abraham var 99 år och hustrun Sara var 90 när de fick sin första son. Innan det hade Abraham fått en son med Saras tjänsteflicka Hagar. Det slutade illa. Damerna gillade inte varandra.

IMG_0893

Rena mexikanska såpoperan. Ovanpå tillkommer allt som har med rätten till land att göra genom den grav som Abraham köpte åt Sara. Och eftersom det byggdes en moské ovanpå gravarna så har moskén aldrig blivit synagoga –  trots ockupationer – förty synagogor kan inte byggas på gravplatser.  Däremot är byggnaden delad in i  två delar – en muslimsk del  och en judisk del. Detta skedde efter Baruch Goldsteins vilda skjutande.

temporary

Ett skottsäkert glas  till vänster om Abrahams grav skyddar idag muslimer från skjutglada bosättare. I den judiska delen ligger Jakobs grav.

temporary

Detta är den äldsta religiösa byggnaden i världen som fortfarande används  – påstår guiden. 2000 år liksom.

1 vecka i Palestina

/ Hans Lind / Leave a comment

temporary

Torrt. Torrare. Torrast. Här och där är det grönt. Då handlar det nästan alltid om en illegal israelisk bosättning. 83% av vattnet på Västbanken tar bosättarna och Israel hand om.

Långt därborta ligger Jerusalem. Färre vägspärrar än 2003. Men ännu svårare för palestinier att ta sig dit om de inte är registrerade i östra Jerusalem.

Men för mig som besökare går det bra. Inga förhör. Inget grävande i mina väskor. Upp med passet och åk.

Det är bara det där irriterande -“Welcome to beautiful Israel!” Som soldaten skanderar när vi kliver in i en illegal bosättning i Hebron. Staden med den 2000 år gamla moskén där Abraham och Sara och ett antal av deras söner ligger begravda.

Moskén där Baruch Goldstein mördade 29 bedjande människor och skadade över 100 andra.

Hebron – staden med 5 illegala bosättningar inne i staden. Staden där människor som egentligen har 100 meter från A till B får gå omvägar för att palestinier inte får gå på flera av gatorna.

Så för en palestinier är det bara mer inspärrningar. Men inte för mig som är på besök.

Till och med på flygplatsen på väg hem handlar frågorna om – “Har du packat din väska själv?” Inte mer.

Betlehem

IMG_0885

Wales Off Hotell. Banksys verk. Hotellet med världens sämsta utsikt. Muren. Separationsmuren. Apartheidmuren.

Du kan hyra en sprayburk och måla muren. De flesta gör det hellre än bra.

På väg tillbaka till Ramallah blir jag nästan kär i Antoinette.

3 äldre damer som startade ett kvinnokooperativ. Mat. Broderier. Försörjning. Stolthet. 2 kuddfodral är nu mina.

IMG_0886

Och så Gamla Stan i Jerusalem. Ska man besöka en butik så är det Maro Sandrounis  The House of St George for Authentic Art > Här! 

IMG_2550

Och så var det maten. Denna kyckling i Hebron.

temporary

Och innangårdarna. Denna i Lutherska kyrkan i Jerusalems gamla stad.

Mysteriet med de försvunna mammorna…

/ Hans Lind / Leave a comment

temporaryDet började med Adam och Eva längst bort till höger. Så långt var allt väl. Men sedan försvann mammorna och papporna tog över barnafödandet så att Jesus till slut kunde födas. Ja då dök ju äntligen en mamma upp igen. Maria. Men på trädet ser det ut som om Josef var hennes far.

Komplicerat.

Strax innan hade jag klivit upp i ett lutherskt torn där en duva vilade och struntade i trampet från turistfötter. Det var flaggor här och flaggor där.

Och jag.

temporary

Röd efter att ha undvikit att trampa på duvan. Det var stilla däruppe i kyrktornet. Gyttret av turistfötter ekade nere i gränderna.

temporary

Kupolerna lyste mot Oljeberget. Stillhet.

temporary

Men den nigerianska gruppen i Garden of The Tomb – där lutheranerna påstår att Jesus begravdes – var inte stilla. De pressade sina pannor mot gravväggarna. Och gravgrottan blev till en sjudande gryta.

Själv tände jag ljus. För de döda lutheraner jag känner.

Det var nog lite fel att tända ljus för dem i en ortodox kyrka som jag gjorde häromdagen. Men nu är det tillrättalagt.

Sedan blev det bröd och fisk. Och kyckling Musakhan. (Stekt brödskiva med massa lök o kryddor och marinerat kycklingbröst).  2 stycken människor blev matade. Det var gott. Rossini. Kom ihåg namnet om ni har vägarna förbi Jerusalem. Tack till den armeniska damen som keramikerade granatäpplen som tipsade om restaurangen.

Hon lärde mig att bruden i armeniska bröllop smackar ett granatäpple mot en vägg för då blir det minsann ett fruktbart äktenskap.

Och en rätt svårtvättad vägg. Antar jag.

Resan är nästan över. En natt kvar och sedan visa Istanbul till Nairobi till Casablanca.

Korsbärarna på Via Dolorosa har ersatts av selfiestickbärare

/ Hans Lind / Leave a comment

temporaryNu ska den Röda Gruppen kliva in i Heliga Gravens kyrka. På väg dit kommer den ena gruppen efter den andra. En grupp leds av en korsbärare. De andra grupperna fäktar med selfiepinnar. Utom en grupp som har ett sånghäfte.

Det gemensamma för alla grupper är att de blockerar gränderna i sin framfart.  (Jag som trodde att goda kristna ser andras behov – men icke – det var framfart i bredd som gällde).

Väl inne i kyrkan ser man folk pussa den stenplatta som Jesus kropp smordes på efter nerplockningen från korset. En del svepte med handdukar på stenen för att fånga upp det sista av Jesus DNA.

Stenen är från 1808….

temporary

Kön framför Golgata altaret är långt. Man kan knäböja och känna på Golgataklippan i ett hål under altaret. Man kan. Om man vill.

temporary

Det fanns en lugn plats vi den eviga elden. Tände ett ljus för farmor och ett för mor. Placerade ljusen bredvid varandra. De bodde ju grannar.

temporary

Den eviga elden ja. Den är inte evig. Den släcks varje ortodox påsk så det blir alldeles mörkt i kyrkan. Så tänds den igen – och ljus efter ljus.

temporary

temporary

Sedan ut in värmen. Ett glas granatäpplejuice för 90 kronor. Krämarna har tagit över templet. Igen.

Det förvånar mig att det bara blev 4050 steg eller 2,2 kilometer

/ Hans Lind / Leave a comment

temporaryDet var ju ändå två långvandriga flygplatser. Fast det var 3 flygplatser. Men det gicks inte mycket på Jomo Kenyatta International Airport i natt.

Men det hela började med väckelse kl 01.00 i natt. Tjurrusande taxi genom ett nattligt Nairobi. 20 minuter till flygplatsen.

Där bläddrades det i stor bok om huruvida en svensk kan åka till Israel utan visum. Det kan en svensk göra men det tog ett tag att hitta svaret.

… och in i Israel gick det. På 5 minuter…

Flygplatsnatten var tom. En ensam man satt och drack öl infor sitt flyg. Klockan 03.00. Det är inte bara svenskar som dricker öl i  flygplatsgryningar.

Turkish Airlines var en positivöverraskning. En hel drös med filmer. Bra mat. Snabb service. Trånga säten på det nya moderna planet.

Då var nästa plan – äldre – bra mycket bekvämare. Breda säten – gott om benplats. Men långsam service och färre filmer.

Men vägen till Istanbul var en uppförsbacke. 40 minuter sena. Lång säkerhetskontrollskö. Rusning genom flygplatsen.  Trångt. Långt. Men ändå bara 4060 steg.

En del av dem på Ben Gurion flygplatsen. Långa korridorer – långa rullband. Stora skaror. Men ändå tog passkontrollen bara 5 minuter.Effektivt.

13 år sedan jag var här senast.

temporary

Det växer. På bredden och höjden. Med murar.

temporaryMen maten är god. Väldigt god. Extremt väldigt gott.